Av Sabeel Ahmed

Det finns hundratals religioner som blomstrar runtom i världen: kristendomen, islam, buddism, sikhism, bahaism, zoroastrianism, mormonism, Jehovas Vittnen, jainism, konfucianism osv.

Slutsats:

Koranen är den enda bok, religiös eller sekulär, på hela denna planetens yta som memorerats helt och hållet av miljontals. Dessa memorerare sträcker sig från åldern 6 och upp, både arabisk och icke-arabisktalande, svarta, vita, orientaler, fattiga och rika.

Således har memoreringsprocessen varit kontinuerlig, från Profeten Muhammads (fred vare med honom) tid till vår med en obruten kedja.

”Metoden för överförandet av Koranen från en generation till nästa genom att låta de unga memorera den muntliga recitationen från de som är äldre har tämligen mildrat, från början, de värsta farorna med att förlita sig uteslutande på skriftliga källor…” berättar John Burton (12)

“Detta fenomenen av Koranrecitation innebär att texten har färdats över århundradena i en obruten levande sekvens av hängivenhet. Det kan därför inte hanteras som en antikvarisk sak, och inte heller som ett historiskt dokument från det avlägsna förflutna. Förekomsten av hifz (Koranisk Memorering) har gjort Koranen till en närvarande ägodel genom alla tidrymder av muslimsk tid, och det har givit den en mänsklig valuta i varje generation, aldrig tillåtandes dess nedflyttning till blott en auktoritet som man använder enbart som en referens” reflekterar Kenneth Cragg (13)

Koranens Skrivna Text

Profetens Tid:

Profeten Muhammad (fred vare med honom) var väldigt vaksam med att bevara Koranen i skriftlig form från första början till och med den sista uppenbarelsen. Profeten (fred vare med honom) själv var olärd, kunde inte läsa eller skriva, och därför uppmanade han hans talrika skrivare att skriva ner uppenbarelsen åt honom. Den fullständiga Koranen existerade följaktligen i skriftlig form under Profetens (fred vare med honom) livstid.

Varje gång som en ny uppenbarelse brukade komma till honom, brukade Profeten (fred vare med honom) omedelbart ropa på en av sina skrivare att skriva ner det.

’Några människor besökte Zaid Ibn Thabit (en av Profetens skrivare) och bad honom berätta några historier om Allahs Sändebud för dem. Han svarade: ”Jag var hans (Profetens) granne, och när inspirationen kom ner till honom skickade han efter mig och jag gick till honom och skrev ner det åt honom…” (14)

Berättat av al-Bara’: Det uppenbarades ’De av de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma kan inte jämställas med de som med sina ägodelar och livet som insats kämpar för Guds sak’ (4:95). Profeten sade: ’Ropa på Zaid åt mig och låt honom ta med sig tavlan, bläckhornet och skulderblads ben.’ Sedan sade han (Profeten): ‘Skriv: ’De av de troende som utan att lida…’ (15)

Zaid berättas ha sagt: ‘Vi brukade sammanställa Koranen från små lappar i Apostelns närvaro’. (16)

’Profeten, medan i Medina, hade omkring 48 skrivare som brukade skriva åt honom’. (17)

Abdullah Ibn ’Umar berättar: ’Allahs Sändebud (fred vare med honom) sade: ”Ta inte Koranen med er på en resa, för jag är rädd för att den kan komma i fiendernas händer” (18 )

Under profetens sista pilgrimsfärd, gav han en predikan i vilken han sade: ’Jag har lämnat med er någonting vilket om ni håller er till det, så kommer ni aldrig att falla i villfarelse – ett tydligt tecken, Guds Bok (Koranen) och hans Profets praktiserande…’ (19)

‘Utöver de officiella manuskripten av Koranen som Profeten hade, brukade många av hans följeslagare äga deras egna skrivna kopior av uppenbarelsen’. (20)

’En lista över de följeslagare som det är berättat hade sina egna skriftliga samlingar inkluderade följande: Ibn Mas'ud, Ubay bin Ka'b, Ali, Ibn Abbas, Abu Musa, Hafsa, Anas bin Malik, Umar, Zaid bin Thabit, Ibn Al-Zubair, Abdullah ibn Amr, Aisha, Salim, Umm Salama, Ubaid bin Umar'. (21)

’De mest kända bland dessa (Profetens Skrivare) är: Ibn Masud, Ubay bin Kab och Zaid bin Thabit'. (22)

‘Aisha och Hafsa, Profetens fruar, hade sina egna skrifter skrivna efter det att Profeten hade dött’. (23)
 

Slutsats:

Koranen i sin helhet skrevs ner framför Profeten (fred vare med honom) av åtskilliga av hans skrivare och följeslagarna hade sina egna kopior av Koranen under Profetens (fred vare med honom) livstid. Det skriftliga materialet av Koranen som var i Profetens (fred vare med honom) ägo var inte inbundet mellan två omslag i formen av en bok, för tiden för uppenbarelsen av Koranen höll i sig ända till och med bara några få dagar före Profetens (fred vare med honom) död. Uppgiften att lägga samman Koranen till en bok åtog sig därför Abu Bakr, den första efterträdaren för Profeten (fred vare med honom).

Skriven Koran i Första Generationen:

Vid slaget vid Yamama (633 e.Kr.), sex månader efter Profetens (fred vare med honom) död, dödades ett antal muslimer som hade memorerat Koranen. Följaktligen befarades det att såvida inte en skriftlig officiell kopia av Koranen gjordes i ordning, kunde en stor del av uppenbarelsen förloras.

Berättat av Zaid bin Thabit al-Ansari, en av Uppenbarelsens skrivare: Abu Bakr skickade efter mig efter dödsofferna bland krigarna (i slaget) vid Yamama (där ett stort antal Qurra (memorerare av Koranen) dödades. Umar var närvarande med Abu Bakr som sade: ”Umar har kommit till mig och sagt att folket har genomlidit svåra dödsoffer på dagen för (slaget) vid Yamama, och jag är rädd att det kommer finnas några dödsoffer bland Qurra på andra platser, varigenom en stor del av Koranen kan förloras, såvida du inte samlar det (i ett manuskript, eller bok)… så Abu Bakr sade till mig (Zaid bin Thabit): Du är en klok ung man och vi misstänker dig inte (för att ljuga eller för glömska) och du brukade skriva ner den Gudomliga Inspirationen åt Allahs Apostel. Därför, leta efter Koranen och samla den (i ett manuskript)’… Så jag började leta reda på det Koraniska materialet och samla det från pergament, skulderblad, lövstjälkar från dadelpalmer och från mäns minnen (som kunde den utantill)…” (24)

Nu bildades en kommitté för att åta sig uppgiften att samla det skriftliga Koraniska materialet i formen av en bok. Kommittén leddes av Zaid bin Thabit, Profetens (fred vare med honom) första skrivare, som också var en av de som memorerat hela Koranen.

’… Zaid bin Thabit lärt sig hela Koranen utantill…’ (25)

Denna kommittés sammanställare, när de undersökte skriftligt material som kom in till dem, insisterade på väldigt stränga kriterier som skydd mot några fel.

‘Det manuskript i vilket Koranen samlades, fanns kvar med Abu Bakr tills Allah tog honom till Honom, och sedan med Umar (den andra efterträdaren), tills Allah tog honom till Honom, och slutligen fanns den hos Hafsa, ’Umars dotter (och Profetens fru).’ (28 )

Denna kopia av Koranen, iordningställd av kommittén som bestod av kompetenta följeslagare till Profeten (fred vare med honom) (vilket inkluderade Memorerarna av Koranen) godkändes enhälligt av hela den Muslimska världen. Om kommittén hade gjort ett fel, om ens med en enda bokstav när de överförde Koranen, skulle Qurra (memorerare av Koranen) vilka sammanlagt var tiohundratals, genast ha uppsnappat detta och rättat det. Det är exakt här som det noggranna kontroll- och jämförelsesystemet i bevarandet av Koranen kommer in, men vilket saknas för vilken annan som helst skrift förutom Koranen.

Officiell skriftlig kopia av Uthman

Koranen uppenbarades ursprungligen i den qurayshiska dialekten av arabiskan. Men för att underlätta för de människor som talar andra dialekter, för deras förståelse och uppfattning, uppenbarade Allah slutligen Koranen i sju olika dialekter av arabiskan. Under Kalifen Uthmans (Profetens andra efterträdare) tid blev skillnaderna i läsningen av Koranen bland de olika stammarna tydlig, på grund av de olika dialektiska recitationerna. Tvister uppstod, där varje stam kallade sin recitation den korrekta. Detta oroade Uthman, som gjorde en officiell kopia i den qurayshiska dialekten, den dialekt i vilken Koranen uppenbarades i till Profeten (fred vare med honom) och memorerades av hans följeslagare. Således är denna sammanställning av Uthmans kommitté inte en annorlunda version av Koranen (som de Bibliska versionerna) utan samma original uppenbarelse som gavs till Profeten (fred vare med honom) av En Gud, Allah.

Berättat av Anas bin Malik: Hudhaifa bin Al-Yaman kom till Uthman vid den tid då Shams (Syrien) folk och Iraks folk förde krig för att erövra Armenien och Azerbajdzjan. Hudhafia var rädd för deras olikheter i recitationen av Koranen, så han sa till Uthman, ’O de Troendes ledare! Rädda denna nation innan de tänker olika om Boken (Koranen) som Judarna och de Kristna gjorde förr.’ Så Uthman skickade ett meddelande till Hafsa som löd, ’skicka oss manuskripten av Koranen så att vi kan sammanställa de Koraniska materialen till perfekta kopior och skicka tillbaka manuskripten till dig’. Hafsa skickade dem till Uthman. ’Uthman beordrade då Zaid bin Thabit, ’Abdullah bin Az-Zubair, Said bin Al-As och Abdur Rahman bin Harith bin Hisham att skriva om manuskripten till perfekta kopior. Uthman sade till tre qurayshiska män, ‘I händelse av att ni är oense med Zaid bin Thabit om någon punkt i Koranen, skriv då i deras (qurayshiska) tungomål’. De gjorde så, och när de hade skrivit många kopior, skickade Uthman en kopia av det de hade kopierat till varje muslimsk provins och beordrade att alla andra Koraniska material, vare sig skriven i fragmentariska manuskript eller hela kopior, skulle brännas…” (29)

Ännu en gång blev ett väldigt strängt kriterium uppsatt av denna kommitté för att förhindra någon ändring av Uppenbarelsen.

När den sista var fullbordad, skickade Uthman en kopia av varje till de viktiga städerna Mecka, Damaskus, Kufa, Basra och Medina.

Uthmans åtgärd att bränna de andra kopiorna som fanns jämte den slutgiltiga, fastän uppenbarligen drastisk, var för förbättringen och harmonin av hela samhället och var enhälligt godkänt av Profetens Följeslagare.

Zaid bin Thabit berättas ha sagt: “Jag såg Muhammads Följeslagare (gå omkring) sägandes, ‘Vid Gud, Uthman har gjort bra! Vid Gud, Uthman har gjort bra!” (33)

En annan respekterad Följeslagare, Musab ibn Sad ibn Abi Waqqas, sade: “Jag såg folket samlas i sort antal vid Uthmans brännande av de bestämda kopiorna (av Koranen), och de var alla nöjda med hans åtgärd, inte en enda talade emot honom”. (34)

Ali ibn Abu Talib, Profetens (fred vare med honom) kusin och Profetens fjärde efterträdare kommenterade: ”Om jag hade haft befälet istället för Uthman, hade jag gjort detsamma”. (35)

Av de kopior som Uthman gjorde existerar två än idag. En av dem är i staden Tasjkent, (Uzbekistan) och den andra i Istanbul (Turkiet). Nedan finns en kortfattad redogörelse för båda dessa kopior:

1. Den kopia som Uthman skickade till Medina blev enligt rykten borttagen av de turkiska myndigheterna till Istanbul, varifrån den kom till Berlin under Första världskriget. Versaillesfreden, vilken avslutade Första världskriget, innehåller följande paragraf:

’Artikel 246: Inom sex månader från att det aktuella avtalet har trätt i kraft, ska Tyskland återlämna till Hans Majestät, Kung av Hijaz, Kalifen Uthmans originala Koran, som togs av de turkiska myndigheterna från Medina och anges ha presenterats för den före detta Kejsaren William II". (36)

‘Detta manuskript nådde sedan Istanbul, inte Medina (där den finns nu)’.(37)

2. Den andra existerande kopian bevaras i Tasjkent, Uzbekistan. ’Den kan vara den Imam (mäster) manuskriptet eller en av de andra kopiorna gjorda under Uthmans tid’. (38 )

Det kom till Samarkand år 890 Hijra (1485) och förblev där tills 1868. Då togs den av ryssarna till St. Petersburg 1869. Den förblev där tills 1917. En rysk orientalist gav en detaljerad beskrivning av den, sade att många sidor var förstörda och vissa fattades. En faksimil, ungefär 50 kopior, av denna mushaf (kopia) framställdes av S.Pisareff år 1905. En kopia skickades till den ottomanska sultanen ’Abdul Hamid, till Shahen av Iran, till Emiren av Bukhara, till Afghanistan, till Fez och några viktiga muslimska personligheter. En kopia finns nu i biblioteket på Columbia University (USA). (39)

’Manuskriptet återlämnades efter det till dess tidigare plats och nådde Tasjkent 1924, där den har förblivit sedan dess’. (40)

Slutsats:

‘Två av kopiorna av Koranen vilka ursprungligen gjordes i ordning under Kalifen Uthmans tid, finns fortfarande tillgängliga för oss idag och deras text och uppläggning kan jämföras, av vem som helst som vill göra det, med vilken annan kopia av Koranen som helst, vare sig i tryck eller handskriven, från vilken plats eller tidsperiod som helst. De kommer finna dem identiska’. (41)

Det kan nu tillkännages, genom de bevis som lämnats ovan, med full övertygelse och visshet att Profeten (fred vare med honom) memorerade hela Koranen, fick den nedskriven framför sig genom hans skrivare, många av hans följeslagare memorerade hela uppenbarelsen och i sin tur ägde deras egna private kopior för recitation och reflektion. Denna process av dubbelt bevarande av Koranen skriftligt och i minnet fördes över till varje efterföljande generation ända tills vår tid, utan någon strykning, textförfalskning eller förvanskning av denna Gudomliga Bok.

Sir Williams Muir konstaterar, ”Det kan annars med säkerhet sägas både internt och exernt, att vi innehar den text vilken Muhammad själv framförde och använde”. (42)

Sir William Muir fortsätter, “Det finns antagligen ingen annan bok i världen som har kvarstått tolv århundraden (nu fjorton) med en så ren och äkta text”. (43)

Detta gudomliga skydd som Koranen är försedd med, den Sista Uppenbarade Vägledningen för Mänskligheten, är förkunnat av En Gud i Koranen:

’Det är Vi* som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!’ (Koranen – Kapitel 15, Vers 9) *(’Vi’ är plural av Majestätet, och inte det kristna plural för treenighet)

Jämför detta gudomliga och historiska bevarande av Koranen med vilken som helst litteratur, må det vara religiös eller sekulär, och det blir tydligt att ingen har liknande mirakulöst skydd. Och som konstaterats tidigare, en tro är lika autentisk som autenticiteten av dess skrift. Och om vilken som helst skrift inte är bevarad, hur kan vi då vara säkra att den tro som uppstår ur denna skrift är gudomlig, eller är den gjord av människor, och om vi inte är säkra på tron själv, då kommer vår räddning i livet efter detta vara riskerad. Sålunda är beviset ovan om Koranens skydd, från vilken som helst förvanskning, en stark antydan om dess gudomliga ursprung. Vi ber alla öppenhjärtade personer att läsa, förstå och leva ut Koranen, ’Mänsklighetens Handbok’.

Referenser:

(1) (Michael Zwettler, The Oral Tradition of Classical Arabic Poetry, s.14. Ohio State Press: 1978
(2) Vidarebefordrat av Ibn Abbas, samlad i Sahih Al-Bukhari, 6.519, översatt av Dr. Muhammad Muhsin Khan
(3) Vidarebefordrat av Abu Hurayranh, samlat i Sahih Al-Bukhari, 6.520, översatt av Dr. Muhammad Muhsin Khan
(4) Vidarebefordrat av by Uthman bin Affan, samlat i Sahih Bukhari, 6.546, översatt av Dr. Muhammad Muhsin Khan.
(5) Jalal al-Din Suyuti, 'Al-Itqan fi-ulum al-Quran, Vol. I s.124
(6) Ibn Hisham: Sira al-nabi, Cairo, n.d., Vol.I, s.206.
(7) Bukhari, 6.106
(8 ) Al-Bukhari, 6.201
(9) Labib as-Said, the Recited Koran, Översatt av Bernard Weiss, M.A.Rauf, och Morroe Berger, The Darwon Press, Princton, New Jersey, 1975, s.5 .
(10) Ibn al Jazari, Kitab al-Nash fi al-Qir'at al-Ashr, (Cairo al-Halabi, n.d._ vol. 2, s. 254, även Ahmad Makki al-Ansari, al-Difa' An al-Qur'an. (Cairo, Dar al-Ma'arif, 1973 C.E.), del I, s.120)
(11) Labib as-Said, the Recited Koran, Översatt av Bernard Weiss, M.A.Rauf, och Morroe Berger, The Darwon Press, Princeton, New Jersey, 1975, s.59
(12) John Burton, An Introduction to the Hadith, s.27. Edinburgh University Press: 1994
(13) Kenneth Cragg, The Mind of the Qur'an, s.26. George Allah & Unwin: 1973
(14) Tirmidhi, Mishkat al-Masabih, Nr. 5823
(15) Bukhari, 6.512
(16) Suyuti, Itqan, I, s.99
(17) M.M.Azami, Kuttab al-Nabi,Beirut, 1974
(18 ) Muslim, III, NR. 4606, även 4607, 4608; Bukhari, 4.233
(19) Ibn Hisham, Sira al-nabi, s.651
(20) Suyuti, Itqan, I, s.62
(21) Ibn Abi Dawud: Masahif, s.14
(22) Bayard Dodge: The fihrist of al-Nadim: A Tenth Century Survey of Muslim Culture, New York, 1970, s.53-63
(23) Muwatta Imam Malik, Lahore, 1980, nr.307, 308, översättning av M. Rahimuddin
(24) Bukhari 6.201
(25) Labib as-Said, The Recited Koran, översatt av Bernard Weiss, et al. 1975, s.21.
(26) Ibn Hajar, Fath, Vol. IX, s.10
(27) ibid., s.11
(28 ) Bukhari, 6.201
(29) Bukhari, 6.510
(30) Ibn Hajar, Bath, IX, s. 15
(31) Suyuti, Itqan, Vol.I, s.59
(32) ibid., s.59
(33) Naysaburi, al-,Nizam al-Din al-Hasan ibn Muhammad, Ghara'ib al-Quran wa-ragha'ib al-furqan. 4 vols. To date. Cairo, 1962
(34) bn Abi Dawud, s.12
(35) Zarkashi, al-, Badr al-Din, Al-Burhan fi-ulum al-Quran, Cairo, 1957, Vol. I, s. 240.
(36) Fred L. Israel, Major Peace Treaties of Modern History, New York, Chelsea House Pub., Vol. II, s. 1418
(37) Makhdum, op.cit., 1938, s.19
(38 ) Ahmad Von Denffer, Ulum Al-Qur'an, Islamic Foundation, revised ed., 1994, s.63
(39) The Muslim World, Vol.30(1940), s. 357-8
(40) Ahmad von Denffer, Ulum Al-Quran, Islamic Foundation, revised Ed., 1994, s.63
(41) ibid., s,64
(42) Sir Williams Muir, Life of Mohamet, Vol.I. Introduction
(43) ibid.

(Översatt av: Umm Noor)