Falska bevis

Synliga villfarelser

Vilket är mångudens namn?

Gömda bevis

Tillbaka till ämnet

Moreys dårskap

Nymånen i Islam

Besvarade frågor

Citerade arbeten

Appendix

Falska bevis

På sidan 7 skriver Morey:

’’På 1940-talet gjorde arkeologerna G. Caton Thomson och Carleton S. Coon några upptäckter i Arabien.’’ (Morey sidan7)

På sidan 9 upptäcker vi att han menade i ‘’södra Arabien’’ men den skillnaden har vi redan gått igenom.

Vad som är viktigt här är att dessa ’’förvånande upptäckter’’ avslöjas av G. Caton Thompson i hennes bok från 1944 ’’The Tombs and Moon Temple of Hureidha’’. Vad var det som hon avslöjade? Här är en sak, enligt herr Morey:

’’En staty som kan vara månguden själv upptäcktes också (se diagram #6)’’ (Morey sidorna 9-10)

Här säger han bara att statyn ’’kan vara månguden själv’’. Men han hänvisade till diagram #6.

’’En staty av månguden’’ (Morey sidan 10)

Även om Morey vet, enligt hans egna ord att det inte är säkert att denna staty var månguden så är han ändå beredd att fastställa det som om det vore sant. Det finns ingen ursäkt för sådan oförsiktighet.

Men jag misstänker en annan sak som skiljer. Jag har inte haft möjlighet att läsa G. Caton Thompson bok från 1944, men hennes kollega arkeologen Carleton S. Coon skrev 1945 i hans avhandling ’’Southern Arabia, A Problem for the Future’’. Morey måste vara medveten om den för han citerar från den flera gånger.

Felaktigheten är att vad Morey får oss att förvänta oss i Thompsons bok förnekas i Coons avhandling! Morey visade oss en bild av en kvinno-liknande staty och gör anspråk att detta kan vara månguden själv vilket upptäcktes av Coon och Thompson och som frambringats i Thompsons bok.

Coons avhandling säger ingenting om att något sådant har upptäckts! Om de tre stjärn gudomligheterna från södra Arabien, solen, månen och stjärnan Venus, skriver Coon:

’’Det finns inga utmejslade avbilder av dessa tre, det semitiska tabuet mot snidade avbilder, medan det inte är allmänt passande, var i kraft gällande gudomligheterna själva. De avbilder vi hittar är av människor.’’ (Coon sidan 399)

Enligt Coon, så fann de inga snidade avbilder av gudar utan endast av människor. Sedan visar Morey oss den snidade avbilden av en kvinna och berättar för oss att detta ’’kan vara månguden själv’’. (Morey sidan 10)

Så antingen har Coon eller Morey fel. Och jag tror inte det är Coon. Han var där när han och Thompson gjorde dessa förvånande upptäckter, så han borde veta vad han upptäckte.

Jag vet inte hur Thompson ställer sig till detta, eftersom jag inte har läst hennes bok. Men det är ganska konstigt att hon skulle skriva något i sin bok och när hennes kollega skriver ett år senare något som motsäger det som hon skrivit.

Eller kanske inte Morey menar att antyda att varken Coon eller Thompson gjorde anspråk på något sådant. Kanske det endast är hans ord som är vilseledande, inte hans avsikt. Efter att ha sagt att hans staty kan ha varit månguden själv, gör Morey anspråket;

’’Detta bekräftades senare av andra välkända arkeologer.’’ (Morey sidan 10)

Om ‘’bekräftades’’ här inte betyder vad det sägs betyda, skulle Morey ha använt några andra ord.

Vad som dock är viktigt och för vilket jag ger honom tillerkännande, är hans referens i en fotnot till tre av dessa tre ’’välkända arkeologer’’. Mitt bekymmer för närvarande är inte vare sig eller inte dessa är ’’välkända’’ utan angeläget är att veta vad exakt det är som de har sagt om sin staty. Ett direkt citat tack? Jag har utvecklat ett tyckande för att kolla upp sådan citat.

Jag finner det ganska intressant när Morey refererar till statyn senare när han säger;

’’Nu har vi de faktiska statyerna av månguden...’’ (Morey sidan 14)

Vad som kanske var, är nu aktuellt och har fördubblats; nu är det ’’statyer’’! Är Morey aldrig nöjd med att addera till sina synder?

Synliga villfarelser

Tidigare nämnde jag att Morey framlagt fem illustrationer för att bevisa att i forntiden dyrkades månguden överallt utanför Arabien. Även om dessa illustrationer är irrelevanta för vår studie när det gäller mångudens historia i Arabien, så är jag intresserad hur Moreys illustrationer inte alltid är vad de utger sig för att vara.

Jag refererar till sidan 3 i Moreys bok. Denna sida innehåller två illustrationer. Jag lyckades lokalisera en illustration som liknar den första, och exakt kopia av den andra i en bok kallad ’’The Ancient New East: A New Anthology of Texts and Pictures’’, redigerad av James B. Pritchard 1975, Princeton University Press.

Morey har antytt att dessa är illustrationer av månguden. Men Pritchard och hans grupp av lärda säger annorlunda. Vad som liknar den första illustrationen är katalogiserad som #140 i volym 1 av Pritchard. Men här är det inte månguden utan stormguden.

Den anda illustrationen är katalogiserad som #136 i Pritchard volym 1. Men detta är inte månguden alls. Utan det är ’’Baals blixt’’.

Det är två av fem. Om och om igen kan jag avslöja det osanna. Är det jag eller är det Morey?

Eller är det Pritchard? Jag tror inte det. En exakt kopia av den andra illustrationen återfinns också i ’’The Bible as History in Pictures’’ sidan 206, och där identifieras den som Baal av blixtar.

I boken ’’Tells, Tombs and Treasure’’ finns en exakt kopia på sidan 118. Där kallas den för Baal av stormen.

Boken ’’Archaelogy of The Bible’’ visar en exakt kopia på sidan 80, och kallar den för Stormguden Baal. Morey är ensam mot alla lärda, och emot alla bevis.

Vilket är mångudens namn?

Morey var framgångsrik i sin framställan när det gäller att mångudadyrkan var utbrett i södra Arabien före Islam. Men vad var namnet på den månguden?

Morey vill få oss att tro att namnet var Allah. Det är hela poängen i hela hans häfte. Titeln på hans bok visar det och han upprepar detta genom boken. Men han har inte framställt ett enda bevisa för att koppla ihop Allah med månguden.

Tvärtom. Hans egna bevis bevisar att namnet på månguden inte var Allah. På sidan 9 hänvisar Morey till fynden som gjorts av Coon och Thompson i södra Arabien där de upptäckte ett tempel tillhörande månguden. Vad hittade de? Morey berättar för oss;

’’Symbolerna för nymånen och inte mindre än tjugoen inskriptioner med namnet Sin fanns i templet (se diagram #5)’’. (Morey sidan 9)

Så vad var namnet på månguden? Allah? Nej! Det var Sin enligt Moreys egna ord. Men det stoppar honom inte från att göra anspråk två paragrafer senare att månguden var Allah.

Men han har hittat på ett knep för att rädda ansiktet. Nu gör han anspråk på att

’’...medan namnet på månguden var Sin, så var hans titel al-ilah, dvs ’’gudomligheten’’... (Morey sidan 19)

Jaha så nu betyder al-ilah, vilket han senare säger blir Allah (sidan 11) så är det inte längre ett namn, utan en titel. Morey slänger sig med orden.

Tar Morey då tillbaka det som han skrivit i sin bok ’’The Islamic Invasion’’? I denna bok som publicerades bara två år tidigare omnämner han Allah som ett namn om och om igen. På sidan 48 citerar han från ’’Hastings Encylocpedia of Religion and Ethics’’ att ’’Allah’’ är ett egennamn.

Sedan på samma sida citerar han från ’’Encyclopedia of Religion’’ att;

’’Allah’’ är ett för-islamsiskt namn’’ (Morey ’’Invasion’’ sidan 48 )

Sedan säger Morey med sina egna ord;

’’Allah var ett hedniskt namn’’ (Morey ’’Invasion’’ sidan 48 )

Vi kan fortsätta, men punkten är bevisad. I boken ’’The Islamic Invasion’’ har Morey citerat många auktoriteter som har sagt att Allah var namnet på den högste Guden för de hedniska araberna. Morey insisterade tvärtemot dessa auktoriteter som han bedrägligt citerat, att Allah var namnet på månguden. Hur som helst i hans bok, så säger han att Allah var ett namn.

Nu i hans bok två år senare gör han en helomvändning. Det är inget fel på att lära sig mera. Om Morey har upptäckt någon ny information så kan han erkänna sina tidigare fel och vi kan gå vidare utan att vidare kommentera det.

Men problemet är inte att Morey hade fel om att Allah var ett namn. Han hade fel om att Allah var månguden. Men han hade rätt i att säga att Allah är ett namn. Nu är Moreys problem att samma arkeologiska fynd som han förlitar sig på för att etablera mångudadyrkan i södra Arabien visar också att namnet på månguden inte var Allah utan Sin. Nu sitter han i fällan. För att undkomma den fällan gör han anspråk på att Allah är en titel. Han har inga bevis för det anspråket.

I den tidigare boken var han dock klar över att Allah var ett namn inte en titel. Han skrev;

’’Namnet Allah användes som ett personligt namn på månguden, i tillägg till andra titlar som kunde ges till honom. ’’ (’’The Islamic Invasion’’ sidan 50)

Jag tror att det var Mark Twain som sade;

’’Tala alltid sanning, när du inte har någonting att minnas.’’

Så vilket är namnet på månguden? Enligt Coon;

’’Statsguden för Mineans var Wadd, för Qatabanians var det ’Amm, för Hadramis var det Sin, och för Sabaens Il Mukah. Alla var månen.’’ (Coon sidan 399)

Namnen på månguden var Wadd, ‘Amma, Sin och Il Mukah. Allah var aldrig månguden, trots Moreys desperata vädjanden om det.

Gömda bevis

Morey gör en stor affär av arkeologiska fynd i södra Arabien vid Qataban, Timna och Mareb. Så han talar om;

’’tusentals av Sabean, Minean och Qatabainian inskriptioner som senare översattes.’’ (Morey sidan 7)

Härligt! Förutom att jag noterade att han inte brydde sig om att citera från dessa inskriptioner eller berätta för oss vad de säger. Istället så gick han vidare till att beskriva fynd i andra områden. Detta är ganska olikt Morey. Jag är säker på om han skulle ha haft någon sorts pålitligt bevis skulle han genast ha tagit upp det. Varför är han så tyst när det gäller översättnings inskriptionerna?

En möjlighet är att Morey hörde om dessa men vet inte vad de säger. En annan möjlighet är att Morey fann dem vara obekväma. Jag måste föredra den första möjligheten, men i alla fall så är fynden obekväma för Morey. Inskriptionerna stämmer inte överens med Moreys mångud-i-Islam teori.

De översatta inskriptionerna finns sammanställda i en bok som redan refererats till: ’’The Ancient Near East’’ volym 2 av James Pritchard. Dessa inskriptioner visar att mångguden inte är Allah, utan Anbay, ’Amm, ’lyn och Waddum

Sabean inskriptioner från Mareb visar att de dyrkade Attar och Waddum (se Pritchard volym 2 sidan 230)

Minean inskriptioner nämner Wadd, Waddum och Attar. Även om deras mån gud var Waddum, så offrade de också till Attar (Pritchard volym 2 sidan 235)

Hadrami inskriptioner, som vi redan fått veta från Moreys bok, visar att namnet för månguden i den religionen var Sin. Pritchard samling av inskriptioner bekräftar detta. Sin var ’’Hadramis främste mångud’’. (Pritchard volym 2 sidan 238 )

Här kan vi dock se en glimt av guden Attars identitet som återfinns i Sabaen och Minean inskriptioner. En av inskriptionerna säger;

’’...till Sin, He av ’Ilum och till Attar, hans fader.’’ (Pritchard volym 2 sidan 238 )

Väldigt avslöjande! Detta visar att månguden Sin hade en fader Attar som också var en gud. Så för dessa människor var månguden inte den högste guden.

Detta visar igen att Morey har fel. Morey fortsätter att berätta för oss att månguden var den högste guden bland hedningarna. Nu vet vi att han inte bara hade ett annat namn än den högste guden Allah utan också att han hade en fader. Allah har självfallet aldrig ansetts ha en fader.

En Qatabanian inskription från Timna erkänner guden ’Anbay. (Pritchard volym 2 sidan 238). Och denna ’Anbay är ’’mångudomligheten ’Anbay’’ (Pritchard volym 2 sidan 236). En annan gud ’Amm nämns också (sidan 237).

En Qatabainisk bergsinskription är ganska avslöjande. Den visar namnet på en tidigare okänd gud skriven som ’lyn, med bara konsonanter. Vilka vokaler borde komplettera ordet? Pritchard och hans medarbetare noterar att ’lyn;

’’grafiskt kan jämföras med det gudomliga sammandraget i det Gamla Testamentet, ’elyon (’lywn; dvs 5:e Moseboken 32:8 )’’ (Pritchard volym 2 sidan 239)

Så Gud i Bibeln dyrkades här också. Kan Morey klargöra detta?

Tillbaka till ämnet

Jag måste ta itu med Moreys tvist på djupet för att avslöja hans bedrägeri och misstag eftersom hans tal och skrivelser har vilselett många människor. Men när allt kommer omkring så är hans teori ganska fånig.

Även om han kunde visa att de nordliga araberna i Mecka dyrkande månguden, och även om han kunde visa att de brukade att kalla denne mångud för Allah, så bevisar det fortfarande inte att Allah i Islam är en mångud. För att bevisa eller avslöja detta behöver han fortfarande visa vad Koranen lär om mångudadyrkan.

Koranen däremot motbevisar måndyrkan. Koranen säger:

’’Fall inte ned på ert ansikte inför solen, inte heller inför månen; fall ned i tillbedjan inför Gud som har skapat dem...’’ (Koranen 41:37

Men Morey är inte intresserad av att låta hans läsare veta vad Koranen säger. I hans bok ’’The Islamic Invasion’’ ger Morey en beskrivning av Sabaenerna och deras religion. Han säger;

’’Sabaenerna hade en stjärn religion där de dyrkade himlakroppar. Månen ansågs vara en manlig gudomlighet och solen en kvinnlig gudomlighet. Tillsammans frambringade de andra gudomligheter såsom stjärnorna. Koranen refererar till detta i sura 41:37 och även andra ställen. (Morey ’’Islamic Invasion’’ sidan 42)

Morey nämner sura 41:37 från Koranen men han har inte avslöjat vad versen säger. Men jag har citerat den här ovan för att visa vad Morey vill dölja. Om han skulle låta sina läsare veta vad versen säger skulle hans bedrägeri uppvisas.

Han sade inte ens att Koranen i den här versen förbjuder dyrkande av solen och månen. Han säger bara att ’’Koranen refererar till sura 41:37 och på andra ställen.’’ Om hans läsare utav detta kan utläsa att Koranen accepterar dyrkan av solen och månen så har Moreys mål blivit uppfyllt.

Morey borde inse att som en lärd så har han en akademisk skyldighet att ärligt använda sina källor. Han borde också komma ihåg att han som kristen alltid borde tala sanning.