Volym 3, bok 47, nummer 740

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Oh muslimska kvinnor! Ingen av er ska se ner på den gåva som skickas till henne av hennes kvinnliga granne även om den gåvan vore fötterna av ett får (delar av benen utan kött).’’

Volym 3, bok 47, nummer 741

Berättat av Urwa :

’Aisha sade till mig, ’’Oh min systerson! Vi brukade se nymånen, och sedan nymånen och sedan nymånen, på det här sättet såg vi tre nymånar på två månader och ingen eld (för kokning) brukade göras i Allahs Budbärares hus. Jag sade, ’’Oh min moster! Vad brukade då uppbära er?’’ ‘Aisha sade, ‘’De två svarta tingen: dadlar och vatten, våra grannar från Ansar hade några djur som de lånade åt folk för att mjölka och få mjölket och de brukade ge Allahs Budbärare en del av deras mjölk och han brukade få oss att dricka.’’

Volym 3, bok 47, nummer 742

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Jag skall acceptera inbjudan även om jag inbjuds till en måltid av fårlår eller en fårfot och jag kommer att acceptera en gåva även om det vore ett får lår eller en fot av ett får.’’

Volym 3, bok 47, nummer 743

Berättat av Sahl:

Profeten skickade efter en kvinna bland utvandrarna och hon hade en slav som var snickare. Profeten sade till henne, ’’Beordra din slav att förebereda träd (bitar) för predikstolen.’’ Så hon beordrade slaven som gick iväg och högg ner träd av tamarisk och förberedde predikstolen för profeten. När han hade gjort färdigt predikstolen, meddelade kvinnan profeten att den hade blivit klar. Profeten bad henne att skicka predikstolen till honom, så de kom med den. Profeten lyfte upp den och placerade den på sin plats där ni nu kan se den.’’

Volym 3, bo 47, nummer 744

Berättat av ‘Abdullah bin Abu Qatada Al-Aslami:

Att hans fader sade, ’’En dag satt jag tillsammans med några av profetens följeslagare vid vägen till Mecka. Allahs Budbärare var före oss. Alla mina följeslagare befann sig i Ihram medan jag var en icke Muhrim. De såg en onager medan jag var upptagen med att laga mina skor, så de berättade inte för mig om det utan de önskade att jag skulle ha sett den. Av en tillfällighet tittade jag upp och såg den. Så jag vände min häst, sadlade den och red på den, och glömde att ta med mig spjutet och piskan. Jag frågade dem om de kunde ge med piskan och spjutet, men de sade, ’Nej, vid Allah vi kommer inte att hjälpa dig med det på något sätt.’ Jag blev arg och klev av hästen, plockade upp båda tingen och red iväg på hästen igen. Jag attackerade onagern och slaktade den, och återkom med den (efter att den hade dött). De tog den (kokade en del av det) och började att äta av den, med de var tveksamma om det var tillåtet för dem att äta det eller inte, då de var i Ihram. Så vi fortsatte framåt och jag gömde ett av dess framben som jag tog med mig. När vi träffade på Allahs Budbärare och berättade för honom om det hela, frågade han, ’Har ni något av det med er?’ Jag svarade jakande och gav det köttiga frambenet till honom som han helt åt upp medan han var i Ihram.

Volym 3, bok 47, nummer 745

Berättat av Anas:

En gång besökte Allahs Budbärare oss i vårt hus och bad om någonting att dricka. Vi mjölkade ett av våra får och blandade det med vatten från vår källa och gav det till honom. Abu Bakr satt på hans vänstra sida och ’Umar framför honom och en beduin på profetens högra sida. När Allahs Budbärare var färdig, sade ’Umar till Allahs Budbärare, ’’Här är Abu Bakr.’’ Men Allahs Budbärare gav den återstående av mjölken till beduinen och sade två gånger, ’’Den (personen på) högra sidan! Så börja från högra sidan.’’ Anas tillade, ‘’Det är Sunna (av profetens traditioner)’’ och upprepade det tre gånger.

Volym 3, bok 47, nummer 746

Berättat av Anas:

Vi jagade en kanin vid Mar-al-Zahran och folket sprang efter den men vi var uttröttade. Jag överbemannade den och tog fast den, och gav den till Abu Talha som slaktade den och skickade dess sadel (styckdel) och två lår till Allahs Budbärare. (Återberättaren bekräftar att han skickade två lår). Profeten accepterade det. (Den tidigare återberättaren frågade Anas, ’’Åt profeten av det?’’ Anas svarade, ’’Han åt av det.’’)

Volym 3, bok 47, nummer 747

Berättat av As-Sa’b bin Jathama:

En onager gavs till Allahs Budbärare vid en plats kallad Al-Abwa’ eller Waddan, men Allahs Budbärare ville inte ha den. När profeten lade märke till tecken av sorg i givarens ansikte sade han, ’’Vi har inte förkastat din gåva, men vi befinner oss i Ihram.’’ (Dvs om vi inte skulle ha varit i Ihram skulle vi ha accepterat din gåva. Fath-ul-Bari sidan 130, volym 6).

Volym 3, bok 47, nummer 748

Berättat av ‘Aisha:

Folket brukade se fram emot dagarna för min tur (’Aishas) för att skicka gåvor till Allahs Budbärare och på så sätt glädja honom.

Volym 3, bok 47, nummer 749

Berättat av Said bin Jubair:

Ibn ’Abbas sade, ’Um Hufaid, Ibn ’Abbas moster skickade torkad yogurt, ghee (smör) och dabbagamer till profeten som en gåva. Profeten åt den torra yogurten och smöret men lämnade dabbagamern eftersom han inte tyckte om det. Ibn ’Abbas sade, ’’ Dabbagamern åts vid Allahs Budbärares bord och om det skulle ha varit olagligt att äta, skulle det inte ha ätits vid Allahs Budbärares bord.’’

Volym 3, bok 47, nummer 750

Berättat av Abu Huraira:

När ett mål mat gavs till Allahs Budbärare, brukade han fråga om det var en gåva eller Sadaqa (någonting som ges i välgörenhet). Om han fick veta att det var Sadaqa, brukade han be sina följeslagare att äta det, men om det var en gåva brukade han skynda sig att dela det med dem.

Volym 3, bok 47, nummer 751

Berättat av Anas bin Malik:

Kött gavs till profeten och det sades att maten hade givits i välgörenhet till Buraira. Han sade, ’’Det var Sadaqa för Buraira men en gåva till oss.’’

Volym 3, bok 47, nummer 752

Berättat av ‘Aisha:

Jag hade för avsikt att köpa Barira men hennes herrar bestämde att hennes Wala’ skulle vara för dem. När profeten fick höra talas om det sade han till mig, ’’Köp och frige henne, då Wala’ är för befriaren.’’ En gång gavs Barira kött och profeten frågade, ’’Vad är det här?’’ Jag sade, ’’Det har givits till Barira i välgörenhet.’’ Han sade, ’’Det är Sadaqa för henne men en gåva för oss.’’ Barira gavs valet (att stanna med sin man eller att separera från honom). Abdur Rahman (en tidigare återberättare) undrade, ’’Var hennes man en slav eller en fri man?’’ Shu’ba (en annan tidigare återberättare) sade, ’’Jag frågade Abdur Rahman om hennes man var en slav eller en fri man. Han svarade att han inte visste vare sig om han var en slav eller en fri man.’’

Volym 3, bok 47, nummer 753

Berättat av Um ‘Atiyya:

En gång gick profeten till ’Aisha och frågade henne om hon hade någonting (att äta). Hon sa att hon inte hade någonting förutom fårkött som Um ’Atiyya hade skickat till (Barira) i välgörenhet. Profeten sade att det hade nått sin destination (dvs det var inte längre något givet i välgörenhet).

Volym 3, bok 47, nummer 754

Berättat av ‘Aisha:

Folket brukade skicka gåvor till profeten på dagen när det var min tur. Um Salama sade, ’’Mina följeslagare (profetens andra fruar förutom ’Aisha) samlades och de klagade över det. Så jag berättade för profeten om det till deras fördel, men han förblev tyst.

Volym 3, bok 47, nummer 755

Berättat av ‘Urwa från ‘Aisha:

Allahs Budbärares fruar bestod av två grupper. En grupp bestod av ’Aisha, Hafsa, Safiyya och Sauda, och den andra gruppen innehöll Um Salama och profetens andra fruar. Muslimerna visste att Allahs Budbärare älskade ’Aisha så om någon av dem hade en gåva och önskade ge den till Allahs Budbärare, brukade han fördröja med att göra det, tills Allahs Budbärare hade kommit till ’Aishas hem och sedan brukade han skicka sin gåva till Allahs Budbärare i hennes hem. Um Salamas grupp diskuterade sinsemellan och beslutade sig för att Um Salama skulle be Allahs Budbärare att säga till folket att de skulle skicka sina gåvor till honom i vilket av sina fruars hus han än befann sig. Um Salama sade till Allahs Budbärare vad de hade kommit fram till, men han svarade inte. Sedan frågade (dessa fruar) om det. Hon sade, ‘’Han sade ingenting till mig.’’ De bad henne att tala med honom igen. Så hon talade med honom igen när han träffade henne på hennes dag, men han svarade inte. De sade till henne, ’’Tala med honom tills han ger dig ett svar.’’ När det var hennes tur, talade hon med honom igen. Han sade då till henne, ’’Såra mig inte angående ’Aisha, då ingen av de Gudomliga Uppenbarelserna kommer till mig när jag befinner mig på någon säng förutom ’Aishas.’’ När Um Salama hörde det sade hon, ’’Jag ångrar mig till Allah för att jag har sårat dig.’’ Då kallade Um Salamas grupp på Fatima, Allahs Budbärares dotter och skickade henne till Allahs Budbärare för att säga till honom, ’’Dina fruar ber om att behandlas på samma sätt som Abu Bakrs dotter och på samma villkor.’’ Fatima framförde sedan det meddelandet till honom. Profeten sade, ‘’Oh min dotter! Älskar du inte den som jag älskar?’’ Hon svarade jakande och återvände och berättade för dem om situationen. De bad henne att gå till honom igen men hon vägrade. De skickade då Zainab bint Jahsh som gick till honom och använde hårda ord genom att säga, ’’Dina fruar ber dig att behandla dem och Ibn Abi Quhafas dotter på lika villkor.’’ När hon sade det höjde hon sin röst och smädade ’Aisha rakt i hennes ansikte så mycket att Allahs Budbärare tittade på ’Aisha för att se om hon skulle svara på ett skarpt sätt. ’Aisha började att svara Zainab tills hon tystade henne. Profeten tittade sedan på ’Aisha och sade, ’’Hon är verkligen Abu Bakrs dotter.’’

Volym 3, bok 47, nummer 756

Berättat av ‘Azra bin Thabit Al-Ansari:

När jag gick till Thumama bin ’Abdullah, gav han mig parfym och sade att Anas inte skulle neka att ta emot parfymen som gåva. Anas sade, Profeten brukade inte neka till en gåva som bestod av parfym.

Volym 3, bok 47, nummer 757

Berättat av Al-Miswar bin Makhrama och Marwan:

När delegaterna från stammen Hawazin kom till profeten ställde han sig upp bland folket, Lovordade och Ärade Allah som Han förtjänar, och sade, ’’Därefter kom era bröder till er med ånger och jag anser det vara rätt att till dem återlämna deras fångar; så de bland er som vill göra det som en favör kan göra det, och de bland er som håller sig till sin del tills vi ger honom hans rätt från den allra första Fai (krigsbyte) som Allah kommer att skänka oss, då (kan de göra det).’’ Folket svarade, ’’Vi gör det (återlämnar fångarna villigt som en favör för din skull.’’

Volym 3, bok 47, nummer 758

Berättat av ‘Aisha:

Allahs Budbärare brukade acceptera gåvor och brukade ge någonting tillbaka.

Volym 3, bok 47, nummer 759

Berättat av An-Nu’man bin Bashir:

Att hans fader tog honom till Allahs Budbärare och sade, ’’Jag har givit denne min son en slav.’’ Profeten frågade, ’’Har du givit alla dina söner detsamma?’’ Han svarade nekande. Profeten sade, ’’Ta då tillbaka din gåva.’’

Volym 3, bok 47, nummer 760

Berättat av ‘Amir:

Jag hörde An-Nu’man bin Bashir säga från predikstolen, ’’Min fader gav mig en gåva men ’Amra bint Rawaha (min moder) sade att hon inte gick med på det om han inte fick Allahs Budbärare att vara vittne till det. Så min fader gick till Allahs Budbärare och sade, ’Jag har givit en gåva till min son med ’Amra bint Rawaha, men hon krävde att göra dig till vittne till det, Oh Allahs Budbärare!’ Allahs Budbärare frågade, ’Har du givit (liknande) till alla dina söner?’ Han svarade nekande. Allahs Budbärare sade, ’Frukta Allah, och var rättvis mot dina barn.’ Min fader återtog då sin gåva.’’

Volym 3, bok 47, nummer 761

Berättat av Az-Zuhri:

Ubaidullah bin ’Abdullah berättade för mig att ’Aisha hade sagt, ’’När profeten blev sjuk och hans tillstånd blev allvarligt, bad han sina fruar att tillåta honom att vårdas i mitt hus, och de gav honom tillåtelse. Han kom ut och lutade sig mot två män medan hans fötter drogs längs med marken. Han gick mellan Al-’Abbas och en annan man.’’ ’Ubaidullah sade, ’’När jag meddelade Ibn ’Abbas om vad ’Aisha hade sagt, frågade han mig om jag kände till vem den andre mannen var som ’Aisha hade namngivit. Jag svarade nekande. Han sade, Han var ’Ali bin Abu Talib.’’

Volym 3, bok 47, nummer 762

Berättat av Ibn ‘Abbas:

Profeten sade, ’’En som tar tillbaka sin gåva (som han redan har givit) är som en  hund som sväljer sin uppkastning.’’

Volym 3, bok 47, nummer 763

Berättat av Asma:

En gång sade jag, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag har ingen egendom förutom det som har givits till mig av Az-Zubair (dvs hennes man). Kan jag ge i välgörenhet?’’ Profeten sade, ’’Ge i välgörenhet och håll det inte tillbaka; annars kommer Allah

att hålla det tillbaka från dig.’’

Volym 3, bok 47, nummer 764

Berättat av Asma:

Allahs Budbärare sade, ’’Ge (välgörenhet) och ge inte med motvilja så att Allah ger er ett begränsat belopp; och håll inte tillbaka era pengar så att Allah håller tillbaka det från er.’’

Volym 3, bok 47, nummer 765

Berättat av Kuraib:

Ibn ’Abbas befriade slav; att Maimuna bin Al-Harith sade till honom att hon frigivit en slavflicka utan att be om tillstånd från profeten. På den dagen när det var hennes tur att vara tillsammans med profeten sade hon, ’’Vet du, Oh Allahs Budbärare, att jag har frigivit min slavflicka?’’ Han sade, ’’Har du verkligen gjort det?’’ Hon svarade jakande. Han sade, ’’Du skulle ha fått mer belöning om du hade givit henne (dvs slavflickan) till en av dina morbröder.’’

Volym 3, bok 47, nummer 766

Berättat av ‘Aisha:

När Allahs Budbärare brukade ge sig iväg på en resa, brukade han dra lott om vilken av hans fruar som skulle följa med honom. Han brukade ta henne vars namn drogs i lottningen. Han brukade bestämma en dag och natt för dem. Men Sauda bint Zam’a överlämnade sin (tur) dag och natt till ’Aisha, profetens fru för att på så sätt söka efter Allahs Budbärares behag (genom den handlingen).

Volym 3, bok 47, nummer 767

Berättat av ‘Aisha:

Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag har två grannar; till vem av dem skall jag ge en gåva?’’ Profeten sade, ’’(Ge) till den vars dörr är närmast din.’’

Volym 3, bok 47, nummer 768

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Abbas:

Att han hörde As-Sa’b bin Jathama Al-Laithi, som var en av profetens följeslagare, säga att han gav köttet från en onager till Allahs Budbärare när han befann sig på en plats kallad Al-Abwa’ eller Waddan, och bar Ihram. Profeten accepterade det inte. När profeten såg tecken på ledsamhet i As-Sa’bs ansikte eftersom han inte accepterade hans gåva, sade han (till honom), ’’Vi återlämnar inte din gåva, men vi är i Ihram.’’ (Se hadith nummer 747)

Volym 3, bok 47, nummer 769

Berättat av Abu Humaid Al-Sa’idi:

Profeten utsåg en man från stammen Al-Azd vid namn Ibn ’Utbiyya för att samla in Zakat, När han återvände sade han, ’’Detta (dvs Zakat) är för er och det har givits till mig som en present.’’ Profeten sade, ’’Varför stannade han inte i sin faders eller moders hus för att se om han skulle ha givits gåvor eller inte? Vid Honom i Vars Händer mitt liv finns, den som tar någonting från tillgångarna av Zakat (olagligt) kommer att bära det runt sin hals på Återuppståndelsens Dag; om det är en kamel kommer den att grymta; om det är en ko kommer den att råma; om det är ett får kommer den att bräka.’’ Profeten höjde sedan sina händer tills vi såg vitheten i hans armhålor, och han sade tre gånger, ’’Oh Allah! Har jag inte framfört Ditt Budskap (till dem)?’’

Volym 3, bok 4, nummer 770

Berättat av Jabir:

Profeten sade till mig, ’’Jag kommer att ge dig så mycket (profeten pekade tre gånger med sina händer) när kapitalet från Bahrain når fram till mig.’’ Men profeten dog före pengarna nådde fram till honom. (När det kom) beordrade Abu Bakr en man att tillkännage att den som hade pengar att göra anspråk på hos profeten eller som hade blivit lovad någonting, skulle komma till Abu Bakr. Jag gick till Abu Bakr och sade till honom att profeten hade lovat att ge mig en summa. Då gav Abu Bakr mig tre handfulla (av pengar).

Volym 3, bok 47, nummer 771

Berättat av Al-Miswar bin Makhrama:

Allahs Budbärare delade ut några mantlar men gav ingen av dem till Makhrama. Makhrama sade (till mig), ’Oh min son! Följ med mig till Allahs Budbärare.’’ När jag gick med honom sade han, ’’Kalla på honom så han kommer till mig.’’ Jag kallade på honom (dvs profeten) att han skulle komma till min fader. Han kom ut och bar en av dessa mantlar och sade, ’’Vi sparade denna (mantel) till dig, (Makhrama),’’ Makhrama tittade på manteln och sade, ’’Makhrama är nöjd.’’ (eller profeten sade), ’’Är Makhrama nöjd?’’

Volym 3, bok 47, nummer 772

Berättat av Abu Huraira:

En man kom till Allahs Budbärare och sade, ’’Jag är ruinerad.’’ Profeten frågade, ’’Vad menar du?’’ Han sade, ’’Jag hade samlag med min fru under Ramadan (när jag fastade).’’ Profeten frågade honom, ’’Kan du frige en slav?’’ Han svarade nekande. Han frågade sedan honom, ’’Kan du fasta oavbrutet under två påföljande månader?’’ Han svarade nekande. Han frågade honom sedan, ’’Kan du ge mat till sextio fattiga personer?’’ Han svarade nekande. Under tiden kom en Ansari man med en korg full med dadlar. Profeten sade till mannen, ’’Ta den och ge den i välgörenhet (som en försoning för din synd).’’ Mannen sade, ’’Skall jag ge det till några människor som är fattigare än vad vi är Oh Allahs Budbärare? Vid Honom som har skickat dig med Sanningen, det finns ingen familj mellan Medinas två berg som är fattigare än vad vi är.’’ Allahs Budbärare sade till honom att ta det och förse sin familj med det.’’

Volym 3, bok 47, nummer 773

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Min fader blev martyr på dagen (för slaget) vid Uhud och hans fordringsägare krävde tillbaka skulden på ett bryskt sätt. Så jag gick till Allahs Budbärare och informerade honom om det, han bad dem att acceptera frukt från min trädgård och att ursäkta min fader, men de vägrade. Så Allahs Budbärare gav dem inte frukten, inte heller skar han ner den och delade ut dem till dem, utan sade, ’’Jag kommer till er i morgon bitti.’’ Så han kom nästkommande morgon och gick runt mellan dadelpalmerna och åkallade Allah att välsigna deras frukter. Jag plockade frukterna och gav tillbaka fordringsägarnas deras rätt till fullo, och en hel del frukt lämnades kvar till oss. Sedan gick jag till Allahs Budbärare som satt ner, och meddelade honom vad som hade hänt. Allahs Budbärare bad ’Umar, som satt där, att lyssna på berättelsen. ’Umar sade, ’’Vet vi inte att du är Allahs Budbärare? Vid Allah! Du är Allahs Budbärare!’’

Volym 3, bok 47, nummer 774

Berättat av Sahl bin Sad:

En dryck (mjölk blandat med vatten) fördes till profeten som drack av den och en pojke satt vid hans högra sida och en äldre man vid hans vänstra sida. Profeten sade till pojken, ’’Om du tillåter, så ger jag (resten av drycken till) den äldre mannen först.’’ Pojken sade, ’’Jag kommer inte att ge företräde till någon framför mig när det gäller min del från dig, Oh Allahs Budbärare!’’ Profeten placerade då bägaren i pojkens hand. (Se hadith nummer 541)

Volym 3, bok 47, nummer 775

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Jag sålde en kamel till profeten under en av resorna. När vi nådde Medina, beordrade han mig att gå till moskén och utföra två Rakat. Sedan vägde han upp för mig (priset för kamelen i guld) och gav ett extra belopp utöver det. En del av det förblev med mig tills jag togs till Shams armé på dagen för Harra.’’

Volym 3, bok 47, nummer 776

Berättat av Sahl bin Sad:

En dryck (av mjölk och vatten) gavs till Allahs Budbärare och en pojke satt vid hans högra sida och en äldre man satt vid hans vänstra sida. Han frågade pojken, ’’Tillåter du mig att ge den till dessa (människor)?’’ Pojken sade, ’’Nej, vid Allah jag kommer inte att tillåta någon att ta min rätt som jag har av dig.’’ Då placerade profeten skålen i pojkens hand.

Volym 3, bok 47, nummer 777

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare hade en viss skuld till en man (och den mannen krävde den tillbaka på ett bryskt sätt). Profetens följeslagare ville skada mannen, men profeten sade till dem, ’’Låt honom vara, som fordringsägare har han rätt att tala.’’ Han tillade sedan, ’’Köp (en kamel) som är lika gammal och ge den till honom.’’ De sade, ’’Vi kan bara hitta en kamel som är äldre än vad hans är.’’ Han sade, ’’Köp den och ge den till honom, då den bästa bland er är den som betalar tillbaka sin skuld på det mest hedervärda sättet.’’

Volym 3, bok 47, nummer 778

Berättat av Marwan bin Al-Hakam och Al-Miswar bin Makhrama:

När delegaterna från stammen Hawazin kom till profeten bad de honom att återlämna deras egendom och deras tillfångatagna. Han sade till dem, ’’Detta berör också andra personer tillsammans med mig som ni kan se, och det bästa uttalandet för mig är det som är det sanna, så ni kan välja ett av två alternativ; antingen de tillfångatagna eller egendomen och (jag har inte delat ut krigsbyte för) jag har väntat på er.’’

När profeten hade återvänt från Ta’if, väntade han på dem under mer än tio nätter. När de kom och fick veta att profeten skulle återlämna endast en av de två alternativen, så valde de fångarna. Profeten ställde sig sedan upp bland muslimerna, Lovprisade och Ärade Allah som Han förtjänar och sade sedan, ’’Dessa era bröder har kommit till er i ånger och jag anser det vara korrekt att återlämna deras tillfångatagna, så att de bland er som vill göra det som en favör kan göra det, och de bland er som vill hålla sig till sin del kan göra det, tills vi  betalar från det allra första Fai (dvs krigsbyte) som Allah ger oss. Folket sade, ’’Vi återlämnar (fångarna) till dem villigt som en favör, Oh Allahs Budbärare!’’ Profeten sade, ’’Jag vet inte vem av er som har givit sin tillåtelse och vem som inte har gjort det, så vänd tillbaka och era ledare kan sedan meddela mig ert beslut.’’ Folket gick sin väg och deras ledare diskuterade saken med dem, och de kom sedan till profeten för att berätta för honom att de alla hade givit sitt tillstånd (att återlämna fångarna) villigt. (Az-Zuhri, en tidigare återberättare sade, ’’Detta är vad vi känner till om fångarna från Hawazin.’’) 

Volym 3, bok 47, nummer 779

Berättat av Ibn ‘Abbas:

Att folket som sitter bredvid den personen kommer att bli delägare. Men denna rapport är inte bekräftad av en autentisk berättelse. (Ref. till hadith 778)

Volym 3, bok 47, nummer 780

Berättat av Abu Huraira:

Profeten tog en kamel som hade en specifik ålder från någon, på kredit. Dess ägare kom och krävde den tillbaka (på ett bryskt sätt). Profeten sade, ’’Det är ingen tvekan om att den som har en rättighet, kan kräva den.’’ Då gav profeten honom en kamel som var äldre än hans hade varit och sade, ’’Den bäste bland er är den som återbetalar sina skulder på det mest hedervärda sättet.’’

Volym 3, bok 47, nummer 781

Berättat av Ibn ‘Umar:

Att han var i sällskap med profeten på en resa, han red en kamel som var egensinnig och som tillhörde ’Umar. Kamelen brukade gå före profeten, så Ibn ’Umars fader brukade säga, ’’Oh ’Abdullah! Ingen skall gå före profeten.’’ Profeten sade till honom, ’’Sälj den till mig.’’ ’Umar sade till profeten, ’’Den är för dig.’’ Så han hämtade den och sade, ’’Oh ’Abdullah! Den är till dig, och du kan göra med den vad du vill.’’

Volym 3, bok 47, nummer 782

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar:

’Umar bin Al-Khattab såg ett silkesplagg (mantel) som såldes vid ingången till moskén och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag önskar du skulle köpa den och bära den på fredagar och när delegater kommer till dig!’’ Allahs Budbärare sade, ’’Den bärs av den som inte kommer att ha någon del av Det Kommande Livet.’’ Senare så köptes en del silkesplagg och Allahs Budbärare skickade dem till ’Umar. ’Umar sade, ’’Hur kommer det sig att du ger mig detta att bära när du sade vad du sade om ’Utarids plagg?’’ Allahs Budbärare sade, ’’Jag har inte givit dig den för att bära den.’’ Så ’Umar gav den till sin hedniske broder i Mecka.

Volym 3, bok 47, nummer 783

Berättat av Ibn ‘Umar:

En gång gick profeten till Fatimas hus men gick inte in. ’Ali kom och hon berättade om det för honom. När ’Ali frågade profeten om det sade han, ’’Jag såg en (flerfärgad) dekorerad gardin vid hennes dörr. Jag är inte intresserad av världsliga ting.’’ ’Ali gick till Fatima och berättade för henne om vad som sagts. Fatima sade, ’’Jag är beredd att göra med den vad han föreslår mig.’’ Profeten beordrade henne att skicka den till den och den behövande personen.’’

Volym 3, bok 47, nummer 784

Berättat av ‘Ali:

Profeten gav mig ett silkesplagg som en gåva och jag bar den. När jag såg tecken på ilska i hans ansikte, klippte jag den i bitar och delade ut det till mina kvinnliga släkt.’’

Volym 3, bok 47, nummer 785

Berättat av Anas:

En mantel tillverkad av ett tjockt sidentyg gavs till profeten. Profeten brukade förbjuda människor att bära siden. Så folket blev glada att se det. Profeten sade, ’’Vid Honom i Vars Händer Muhammads själ finns, Sad bin Mu’adhs näsdukar i Paradiset är bättre än detta.’’ Anas tillade, ’’Gåvan skickades till profeten av Ukaidir (en kristen) från Dauma.’’

Volym 3, bok 47, nummer 786

Berättat av Anas bin Malik:

En judinna kom med ett förgiftat (kokt) får till profeten som åt av det. Hon fördes till profeten och han tillfrågades, ’’Skall vi döda henne?’’ Han sade, ’’Nej.’’ Jag kunde se hur giftet verkade i gommen i Allahs Budbärares mun.

Volym 3, bok 47, nummer 787

Berättat av ‘Abdur Rahman bin Abu Bakr:

Vi var etthundratrettio personer som var tillsammans med profeten som frågade oss om någon av oss hade mat. Det fanns en man som hade ungefär en Sa av vete som sedan blandades med vatten. En hedning som var mycket lång kom och drev med sig får. Profeten frågade honom, ’’Vill du sälja till oss (ett får) eller ge det som en gåva?’’ Han sade, ’’Jag vill sälja det (fåret) till er.’’ Profeten köpte ett får och slaktade det. Profeten beordrade att dess lever och andra inre bukorgan skulle grillas. Vid Allah! profeten gav var och en av de etthundratrettio personerna en bit av det; han gav till alla dem som var närvarande; och behöll resten för de som inte var närvarande. Profeten lade sedan köttet i två stora skålar och alla åt de sig mätta, och även mer mat lämnades kvar i de två skålarna som bars av kamelen (eller någonting liknande detta sades).

Volym 3, bok 47, nummer 788

Berättat av Ibn ‘Umar:

’Umar såg en silkesmantel som en man bar och som var till salu och bad profeten att köpa den för att sedan bära den på fredagar och när han träffade delegater. Profeten sade, ’’Detta bärs av den som inte kommer ha någon del av Det Kommande Livet.’’ Lite senare fick profeten några sidenmantlar som liknande den och han skickade en av dem till ’Umar. ’Umar sade till profeten, ’’Hur kan jag bära den när du sade om den det som du sade?’’ Profeten sade, ’’Jag har inte givit den till dig för att bära den, utan för att sälja den eller ge den till någon annan.’’ Så ’Umar skickade den till sin broder i Mecka, före han hade omfamnat Islam.’’

Volym 3, bok 47, nummer 789

Berättat av Asma’ bint Abu Bakr:

Min moder kom till mig under Allahs Budbärares livstid och hon var en hedning. Jag sade till Allahs Budbärare (jag ville veta hans dom), ’’Min moder har kommit till mig och hon vill ha en belöning från mig, skall jag ha ett gott förhållande med henne?’’ Profeten sade, ’’Ja ha ett gott förhållande med henne.’’

Volym 3, bok 47, nummer 790

Berättat av Ibn ‘Abbas:

Profeten sade, ’’Den som tar tillbaka sin gåva är som den som sväljer sina egna uppkastningar.’’

Volym 3, bok 47, nummer 791

Berättat av Ibn ‘Abbas:

Profeten sade, ’’De dåliga exemplen är inte från oss. Den som tar tillbaka sin gåva är som en hund som sväljer tillbaka sin uppkastning.’’

Volym 3, bok 47, nummer 792

Berättat av ‘Umar bin Al-Khattab:

Jag gav en häst för Allahs sak. Den person som fick den, såg inte efter den. Jag hade för avsikt att köpa den från honom, då jag tänkte han skulle sälja den billigt. När jag frågade profeten om det sade han, ’’Köp den inte, även om han ger den till dig för en Dirham, då den person som tar tillbaka vad han har givit i välgörenhet, är som en hund som sväljer tillbaka sin uppkastning.’’

Volym 3, bok 47, nummer 793

Berättat av Jabir:

Profeten gav domen att ’Umra (dvs att tillåta en person låna ett hus och bo i det utan betalning) är för den som det ges till.

Volym 3, bok 47, nummer 794

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’ ’Umra är tillåtet.’’ Ata sade, ’’Jabir berättade samma för mig som sagts av profeten.’’

Volym 3, bok 47, nummer 795

Berättat av Anas:

En gång så var folket i Medina rädda, så profeten lånade en häst av Abu Talha som kallades för Al-Mandub och red iväg på den. När han kom tillbaka sade han, ’’Vi har inte sett någonting (att vara rädd för), men hästen var väldigt snabb (den hade energi som var lika outtömligt som vattnet i havet).’’

Volym 3, bok 47, nummer 796

Berättat av Aiman:

Jag gick till ’Aisha och hon bar en grov dräkt som kostade fem Dirham. ’Aisha sade, ’Se min slavflicka som vägrar att bära den i huset även om jag under Allahs Budbärares livstid hade en liknande dräkt som ingen kvinna, som önskade att klä sig elegant (inför sin man), missade att låna av mig.’’

Volym 3, bok 47, nummer 797

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Vilken bra Maniha (hon-kamel som nyligen hade fött och som gav överflödigt med mjölk) och (vilken god Maniha) (fåret som ger överflödigt med mjölk, en skål på morgonen och en annan på kvällen) är!’’

Volym 3, bok 47, nummer 798

Berättat av Malik:

Maniha var en god handling för välgörenhet.

Volym 3, bok 47, nummer 799

Berättat av Ibn Shihab Az-Zuhri:

Anas bin Malik sade, ’’När utvandrarna kom till Medina, hade de ingenting medan Ansar hade mark och egendom. Ansar gav dem sin mark på villkoret att utvandrarna skulle ge dem hälften av dess årliga avkastning och bruka marken och förse den med det som den behövde för dess brukande.’’ Hans moder (dvs Anas moder som också var moder till ’Abdullah bin Abu Talha) gav några dadelpalmer till Allahs Budbärare som gav dem till sin befriade slavflicka (Um Aiman) som också var moder till Usama bin Zaid. När profeten hade avslutat kampen mot folket i Khaibar och återvände till Medina, återlämnade utvandrarna till Ansar de frukter som Ansar hade givit dem. Profeten återlämnade också dadelpalmerna till Anas moder. Allahs Budbärare gav Um Aiman andra träd från trädgården från sin trädgård istället för den tidigare gåvan.

Volym 3, bok 47, nummer 800

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Amr:

Att Allahs Budbärare sade, ’’Det finns fyrtio dygdiga gärningar och den bästa av dem är Maniha av en hon-get och den som gör en av dessa dygdiga gärningar och hoppas på Allahs belöning med trofasthet att han ska få det, då kommer Allah att få honom att träda in i Paradiset eftersom Hassan (en tidigare återberättare) sade, ’’Vi försökte att räkna upp dessa goda gärningar efter Maniha; vi nämnde att svara den nysande, att ta bort skadliga ting från vägen mm men vi misslyckades att räkna upp ens femton av dem.’’

Volym 3, bok 47, nummer 801

Berättat av Jabir:

Några män hade överflödigt med mark och de sade att de skulle ge det till andra att bruka på villkor att de skulle få en tredjedel eller en fjärdedel eller hälften av dess avkastning. Profeten sade, ’’Den som har mark skall bruka den själv eller ge det till sin broder eller låta den stå obrukad.’’

Berättat av Abu Said: En beduin kom till profeten och frågade honom om utvandring. Profeten sade till honom, ’’Må Allah vara barmhärtig mot dig. När det gäller utvandring är det svårt. Har du några kameler?’’ Han svarade jakande. Profeten frågade honom, ‘’Betalar du Zakat för dem?’’ Han svarade jakande. Han frågade, ‘’Lånar du ut dem så att deras mjölk kan utnyttjas av andra?’’ Beduinen sade, ’’Ja.’’ Profeten frågade, ’’Mjölkar du dem på dagen då du ger dem vatten?’’ Han svarade, ’’Ja.’’ Profeten sade, ’’Gör goda gärningar bortom handelsmän (eller havet) och Allah kommer aldrig att bortse från några av dina gärningar.’’ (Se hadith nummer 260, volym 5)

Volym 3, bok 47, nummer 802

Berättat av Tawus:

Att han berättade för den mest lärde bland dem (dvs Ibn ’Abbas) att profeten var på väg mot mark som hade blomstrande vegetation och han undrade vem det tillhörde. Han fick veta att den och den personen hyrde den. Profeten sade, ’’Det skulle ha varit bättre (för ägaren) om han hade givit det till honom gratis snarare än att ta betalt av honom en fastställd hyra.’’

Volym 3, bok 47, nummer 803

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Profeten Abraham utvandrade med Sarah. Folket (i staden dit de hade utvandrat) gav henne Ajar (dvs Hajar). Sarah återvände och sade till Abraham, ’’Vet du att Allah har förödmjukat den hedningen och att han har givit en flicka   i min tjänst?’’

Volym 3, bok 47, nummer 804

Berättat av ‘Umar bin Al-Khattab:

En gång gav jag en häst (för ridning) för Allahs sak. Senare såg jag den säljas. Jag frågade Allahs Budbärare (om jag kunde köpa den). Han sade, ’’Köp den inte, för du ska inte ta tillbaka det som du har givit i välgörenhet.’’