|
Volym 4, bok 51, nummer 1 – 40 Volym 4, bok 51, nummer 1Berättat av Abdullah bin ’Umar: Allahs Budbärare sade, ’’Det är inte tillåtet för någon muslim som har något att skänka att tillbringa två nätter utan att ha skrivit och förberett sin sista vilja och testament.
Volym 4, bok 51, nummer 2 Berättat av Amr bin Al-Harith: (Brodern till Allahs Budbärares fru. Jawairya bint Al-Harith) När Allahs Budbärare dog, lämnade han inte någon Dirham eller Dinar (dvs pengar), ingen slav eller slavkvinna eller någonting annat förutom sin vita mulåsna, sitt vapen eller en bit mark som han hade givit i välgörenhet. Volym 4, bok 51, nummer 3
Berättat av Talha bin Musarrif: Jag frågade ’Abdullah bin Abi Aufa, ’’Upprättade profeten sin sista vilja?’’ Han svarade, ’’Nej.’’ Jag frågade honom, ’’Hur kommer det sig då att upprättande av den sista viljan har föreskrivits för folket, (eller att de har beordrats att upprätta en sista vilja)?’’ Han svarade, ’’Profeten donerade Allahs Bok (dvs Koranen).’’ Volym 4, bok 51, nummer 4 Berättat av Al-Aswad: I ’Aishas närvaro nämnde några personer att profeten hade utsett ’Ali genom sin sista vilja till att bli hans efterföljare. ’Aisha sade, ’’När utnämnde han honom genom sin sista vilja? Sannerligen när han dog låg han mot mitt bröst (eller hon sade i min famn) och han bad om ett tvättkärl och kollapsade i det tillståndet, jag kunde inte ens förnimma att han hade dött, så när utnämnde han honom genom sin sista vilja?’’ Volym 4, bok 51, nummer 5 Berättat av Sa´ad bin Abu Waqqas: Profeten kom och hälsade på mig när jag var (sjuk) i Mecka. (’Amir en tidigare återberättare sade, och han ogillade att dö i det land varifrån han redan hade utvandrat). Han (dvs profeten) sade, ’’Må Allah skänka Sin barmhärtighet över Ibn ’Afra´a (Sa´ad bin Khaula).’’ Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Kan jag som min sista vilja ge all min egendom (i välgörenhet)?’’ Han sade, ’’Nej.’’ Jag sade, ’’Kan jag då som min sista vilja ge hälften av det?’’ Han sade, ’’Nej.’’ Jag sade, ‘’En tredjedel?’’ Han sade, ’’Ja, en tredjedel, även en tredjedel är för mycket. Det är bättre för dig att lämna dina arvingar rika än att lämna dem fattiga så de måste tigga från andra, och allt det som du spenderar för Allahs skull kommer att anses vara en välgörande handling även den handfulla mängden av mat som du lägger i din frus mun. Allah kan förlänga din ålder så att en del människor gagnas av dig och en del andra kan skadas av dig.’’ Vid den tidpunkten hade Sa´ad bara en dotter. Volym 4, bok 51, nummer 6 Berättat av Ibn ’Abbas: Jag rekommenderar att folket förminskar den andel som de donerar genom sin sista vilja till en fjärdedel (av hela arvet), för Allahs Budbärare sade, ’’En tredjedel, även en tredjedel är för mycket.’’ Volym 4, bok 51, nummer 7 Berättat av Sa´ad : Jag blev sjuk och profeten besökte mig. Jag sade till honom, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag åkallar Allah så att Han inte låter mig dö i det land varifrån jag utvandrade (dvs Mecka).’’ Han sade, ’’Må Allah ge dig hälsa och låt folket få nytta av dig.’’ Jag sade, ’’Jag vill ge bort min egendom som min sista vilja, och jag har bara en dotter och jag vill ge bort hälften av min egendom (i välgörenhet).’’ Han sade, ’’Hälften är för mycket.’’ Jag sade, ’’Då vill jag ge bort en tredjedel.’’ Han sade, ’’En tredjedel, även en tredjedel är för mycket.’’ (Återberättaren tillade, ’’Så folket började att som sin sista vilje ge en tredjedel av deras egendom och det var tillåtet för dem.’’) Volym 4, bok 51, nummer 8 Berättat av ’Aisha: (Profetens fru) Utba bin Abi Waqqas anförtrodde (sin son) till sin broder Sa´ad bin Abi Waqqas och sade, ’’Sonen till slavflickan Zam’a är min (olaglige) son, ta honom under ditt förmyndarskap.’’ Så under åren för besegringen (av Mecka) tog Sa´ad pojken till sig och sade, ’’Detta är min broders son som min broder har anförtrott mig.’’ ’Abdu bin Zam’a ställde sig upp och sade, ’’Han är min broder och son till min faders slavflicka och föddes på min faders säng.’’ Sedan kom de båda två till Allahs Budbärare och Sa´ad sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Detta är min broders son som min broder har anförtrott mig.’’ Då ställde sig ’Abdu bin Zam’a upp och sade, ’’Detta är min broder och son till min faders slavflicka.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Oh Abdu bin Zam’a! Denne pojke är för dig som den pojke som tillhör sängen (där han föddes) och för äktenskapsförbrytaren är det stenen (dvs berövande).’’ Sedan sade profeten till sin fru Sauda bint Zam’a. ’’Avskärma dig från denne pojke’’, när han såg pojkens likhet med ’Utba. Sedan dess såg inte pojken Sauda tills han dog. Volym 4, bok 51, nummer 9 Berättat av Anas: En jude krossade en flickas huvud mellan två stenar. Hon frågades, ‘’Vem har gjort dig detta, är det den och den? Den och den?’’, tills judens namn nämndes, då hon nickade (och höll med). Så juden hämtades och utfrågades tills han erkände. Profeten beordrade sedan att hans huvud skulle krossas med stenar. Volym 4, bok 51, nummer 10 Berättat av Ibn ’Abbas: Traditionen (under tidigare dagar) var att en avlidens egendom skulle ärvas av hans ättling; när det gällde föräldrarna (till den avlidne), så kunde de ärva genom den avlidnes sista vilja. Sedan upphävde Allah från den seden, det som Han önskade och fastställde för den manlige arvingen det dubbla beloppet mot den kvinnliga arvingens, och för var och en av föräldrarna en sjättedel (från hela arvet) och för en fru en åttondel eller en fjärdedel och för en make hälften eller en fjärdedel. Volym 4, bok 51, nummer 11 Berättat av Abu Huraira: En man frågade profeten, ’’Oh Allahs Budbärare! Vilken sorts välgörenhet är den bästa?’’ Han svarade, ’’Att ge i välgörenhet när du är frisk och girig i förhoppning om att bli rik och rädd för att bli fattig. Försena inte att ge i välgörenhet tills du nått den tid när du ligger på din dödsbädd och när du säger, ’Ge så mycket till den och den och så mycket till den och den’, och vid den tidpunkten är egendomen inte din utan den tillhör den och den (dvs dina arvingar).’’ Volym 4, bok 51, nummer 12 Berättat av Abu Huraira: Profeten sade, ’’Tecknen för en hycklare är tre: När han talar uttalar han en lögn; när han anförtror något visar han sig vara ohederlig, när han lovar något så bryter han sina löften.’’ Volym 4, bok 51, nummer 13 Berättat av ’Urwa bin Az-Zubair: Hakim bin Hizam sade, ’’Jag bad Allahs Budbärare om någonting, och han gav det till mig, och jag bad honom igen och han gav det till mig och sade, ’Oh Hakim! Denna rikedom är grön och ljuvlig (dvs frestande som frukter) och den som tar den med den övre handen (dvs den givande) handen är bättre än den som tar den med den undre (dvs den tagande) handen.’’ Hakim tillade, ’’Jag sade, Oh Allahs Budbärare! Vid Honom som har sänt dig med Sanningen, jag kommer aldrig att begära någonting från någon efter dig tills jag dör.’’ Efter det brukade Abu Bakr kalla på Hakim för att ge honom någonting men han vägrade att ta emot någonting från honom. Därefter kallade ’Umar på honom för att ge till honom (någonting) men han vägrade. Sedan sade ’Umar, ’’Oh muslimer! Jag erbjöd honom (dvs Hakim) hans del som Allah hade föreskrivit för honom från detta krigsbyte och han vägrar att ta emot det.’’ Därför bad Hakim inte om någonting efter han bett profeten om någonting, och det lät han bli att göra ända tills han dog – må Allah skänka honom av Sin barmhärtighet. Volym 4, bok 51, nummer 14 Berättat av Ibn ’Umar: Jag hörde Allahs Budbärare säga, ’’Ni är alla beskyddare och ansvariga för de under ert ansvar: härskaren (dvs imamen) är en beskyddare för och ansvarig för sina undersåtar; en man är beskyddare för sin familj och är ansvarig för de under sitt ansvar; och en fru är en beskyddare i hennes mans hus och är ansvarig för de under hennes ansvar; och en betjänt är en beskyddare för sin herres egendom och är ansvarig för de under hans ansvar.’’ En man är en beskyddare för sin faders egendom.’’ Volym 4, bok 51, nummer 15 Berättat av Anas: Profeten sade till Abu Talha, ’’Jag rekommenderar att ni delar (denna trädgård) bland era släktingar.’’ Abu Talha sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag ska göra på samma sätt.’’ Så Abu Talha delade den bland sina släktingar och kusiner. Ibn ’Abbas sade, ’’När den koraniska versen Uppenbarades: ’’Och varna dem som står dig närmast (för Guds straff)’’ (26:214) så började profeten att kalla på de olika Quraish familjerna, ’’Oh Bani Fihr! Oh Bani Adi!’’ Abu Huraira sade, ’’När versen ’’Och varna dem som står dig närmast’’ uppenbarades, så sade profeten (med en hög röst), ’’Oh folk av Quraish!’’ Volym 4, bok 51, nummer 16 Berättat av Abu Huraira: När Allah uppenbarade denna vers ’’Och varna dem som står dig närmast’’, ställde sig Allahs Budbärare upp och sade, ’’Oh folk av Quraish (eller sade några liknande ord)! Köp (dvs rädda) er själva (från Helveteselden) då jag inte kan rädda er från Allahs straff; Oh bani Abd Manaf! Jag kan inte rädda er från Allahs straff, Oh Safiya, Allahs Budbärares faster! Jag kan inte rädda dig från Allahs straff; Oh Fatima, dotter till Muhammad! Be mig om vad du vill från min förmögenhet, men jag kan inte rädda dig från Allahs straff.’’
Volym 4, bok 51, nummer 17 Berättat av Anas: Profeten såg en man som drev en Badana (dvs en kamel som ska offras) och sade till honom, ’’Rid på den.’’ Mannen sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Det är en Badana.’’ (Profeten upprepade sin order) och vid den tredje eller fjärde gången sade han, ’’Rid på den, (elände till dig’’ eller sade, ’’Må Allah vara barmhärtig mot dig).’’ Volym 4, bok 51, nummer 18 Berättat av Abu Huraira: Allahs Budbärare såg en man som drev en Badana och sade till honom, ’’Rid på den’’, och vid den andra eller tredje gången han sade det tillade han, ’’Elände till dig.’’ Volym 4, bok 51, nummer 19 Berättat av Ibn ’Abbas: Modern till Sa´ad bin ’Ubada dog när han var frånvarande. Han sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Min moder dog i min frånvaro, kommer det att gynna henne om jag ger Sadaqa till hennes förmån?’’ Profeten sade, ’’Ja.’’ Sa´ad sade, ’’Jag gör dig till vittne att jag ger min trädgård som kallas för Al Mikhraf i välgörenhet till hennes fördel.’’ Volym 4, bok 51, nummer 20 Berättat av Ka´ab bin Malik: Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! För att min ånger ska accepteras önskar jag att ge all min egendom i välgörenhet för Allahs skull genom Hans Budbärare.’’ Han sade, ’’Det är bättre för dig att behålla en del av egendomen för din egen del.’’ Jag sade, ’’Då behåller jag min andel av Khaibar.’’
Volym 4, bok 51, nummer 21 Berättat av Ibn ’Abbas: En del människor gör anspråk på att beordringen i den tidigare versen har upphävts av Allah, den har inte upphört, men människor har slutat att handla enligt den. Det finns två sorters beskyddare (som har hand om arv). En är den som ärver, en sådan person skall ge (av det som han ärver till sina släktingar, till föräldralösa och de behövande mm), den andre är den som inte ärver (dvs beskyddaren av de föräldralösa), en sådan person skall tala vänligt och säga (till de som är närvarande vid tidpunkten för fördelningen), ’’Jag kan inte ge till dig (då förmögenheten tillhör de föräldralösa).’’
Volym 4, bok 51, nummer 22 Berättat av ’Aisha: En man sade till profeten, ’’Min moder dog plötsligt, och jag tror att om hon skulle ha kunnat tala, skulle hon ha velat ge i välgörenhet. Kan jag skänka i välgörenhet till hennes fördel?’’ Han sade, ’’Ja! Skänk i välgörenhet till hennes fördel.’’ Volym 4, bok 51, nummer 23 Berättat av Ibn ’Abbas: Sa´ad bin ’Ubada rådgjorde med Allahs Budbärare genom att säga, ’’Min moder dog och hon hade ett ouppfyllt löfte.’’ Profeten sade, ’’Uppfyll det till hennes fördel.’’ Volym 4, bok 51, nummer 24 Berättat av Ibn ’Abbas: Att Sa´ad bin ’Ubadas moder (brodern till Bani Saida) dog när Sa´ad var frånvarande, så han kom till profeten och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Min moder dog i min frånvaro, kommer det att gynna henne om jag skänker i välgörenhet till hennes fördel?’’ Profeten sade, ’’Ja.’’ Sa´ad sade, ’’Jag tar dig som mitt vittne att jag skänker min trädgård Al-Makhraf i välgörenhet till hennes fördel.’’ Volym 4, bok 51, nummer 25 Berättat av Az-Zuhri: Urwa bin Az-Zubayr sade att han frågade ’Aisha om betydelsen av Koranversen:’’Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då (andra) kvinnor som är tillåtna för er till hustrur...’’ (4:3) ‘Aisha sade, ‘’Det gäller en kvinnlig faderlös under förmyndarskap av hennes beskyddare som dras till henne på grund av hennes skönhet och rikedom, och som vill gifta sig med henne genom att ge henne en Mahr som är mindre än vad som brukar ges till en kvinna av hennes status. Så de (dvs beskyddarna) var förbjudna att gifta sig med föräldralösa såvida de inte betalar till dem en fullvärdig lämplig Mahr (annars) var de beordrade att gifta sig med andra kvinnor istället för med dem. Senare frågade folket Allahs Budbärare om det. Så Allah uppenbarade följande vers: ’’DE BER dig om ett klarläggande av de regler som gäller kvinnor. Säg: Gud (själv) klargör för er vad som gäller för dem...’’ (4:127) I denna vers indikerar Allah att om den föräldralösa flickan var vacker och förmögen, skulle hennes beskyddare önska att gifta sig med henne utan att ge henne hennes lämpliga Mahr likvärdig med den som hennes jämlikar skulle få, men om hon var oönskad på grund av brist på skönhet och förmögenhet, då skulle han inte gifta sig med henne, utan försöka att gifta sig med någon annan kvinna istället för henne. Så eftersom han inte gifte sig med henne när han inte kände någon dragning till henne, så hade han ingen rätt att gifta sig med henne när han hade ett intresse i henne, såvida han inte behandlade henne rättvist genom att ge henne fullvärdig Mahr och genom att säkerställa hennes rättigheter. Volym 4, bok 51, nummer 26 Berättat av Ibn ’Umar: Under Allahs Budbärares tid, skänkte ’Umar i välgörenhet en del av sin egendom, en trädgård med dadelpalmer, som kallades för Thamgh. ’Umar sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag har en egendom som jag värdesätter högt och jag vill ge den i välgörenhet.’’ Profeten sade, ’’Ge den i välgörenhet (dvs som en donation) med dess mark och träd på villkor att marken och träden varken kommer att säljas eller ges som en gåva, inte testamenteras, utan att frukterna ska användas för välgörenhet.’’ Så ’Umar gav den i välgörenhet, och det var för Allahs skull, för frigivningen av slavar, för de fattiga, för gäster, för resande, och för stamfränder. Den person som agerade som administratör kunde äta från dem rimligt och rättvist, och kunde låta en vän äta från dem såvida han inte hade för avsikt att få sig en förmögenhet genom den. Volym 4, bok 51, nummer 27 Berättat av ’Aisha: Följande vers:’’Den förmögne skall inte röra (sådan egendom), men den fattige får (i mån av behov) dra fördel av den med måtta.’’ (4:6) uppenbarades i samband med beskyddaren till en föräldralös, och det betyder att om han är fattig kan han ta till sig själv (från den föräldralöses förmögenhet) det som är rimligt och enligt den föräldralöses andel av ett arv. Volym 4, bok 51, nummer 28 Berättat av Abu Huraira: Profeten sade, ’’Undvik de sju destruktiva synderna.’’ Folket frågade då, ‘’Oh Allahs Budbärare! Vilka är de?’’ Han sade, ’’Att förena andra i dyrkan till Allah, att praktisera magi, att döda det liv som Allah har förbjudit att ta förutom för en rättvis sak (enligt islamisk lag), att äta Riba (ränta), att äta förmögenheten tillhörande en föräldralös, att vända ryggen till en fiende och fly från slagfältet mitt under krig, och att anklaga fromma kvinnor, som inte ens tänker på annat än kyskhet och är sanna troende. Volym 4, bok 51, nummer 29 Berättat av Anas: När Allahs Budbärare kom till Medina, så hade han ingen betjänt. Abu Talha (Anas styvfader) tog mig med till Allahs Budbärare och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Anas är en klok pojke, så låt honom betjäna dig.’’ Så jag betjänade honom hemma och på resor. Om jag gjorde någonting, frågade han mig aldrig varför jag gjorde det, och om jag avhöll mig från att göra någonting, frågade han mig aldrig varför jag avhöll mig från att göra det. Volym 4, bok 51, nummer 30 Berättat av Anas bin Malik: Abu Talha hade den rikligaste förmögenheten av dadelpalmer bland Ansar i Medina, och han ärade mest av allt sin rikedom (sin trädgård) Bairuha’, som var belägen mitt emot moskén (profetens moské). Profeten brukade gå in där och dricka av dess friska vatten. När följande vers uppenbarades:‘’(TROENDE!) Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni (själva) värdesätter...’’ (3:92) Då ställde sig Abu Talha upp och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Allah säger, ’Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni (själva) värdesätter...’ och jag värdesätter mer än annat min rikedom, Bairuha’ som jag vill ge i välgörenhet för Allahs skull, och hoppas på belöningen för det från Allah. Så du kan använda den på det sätt som Allah vägleder dig att använda den.’’ När profeten hörde det sade han, ’’Mycket bra! Det är en lönsam (eller förgänglig) egendom. (Ibn Maslama är inte säker på vilket ord som var rätt, dvs lönsam eller förgänglig). Jag har hört vad du har sagt, och jag rekommenderar att du fördelar detta bland dina släktingar.’’ När Abu Talha hörde det sade han, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag ska göra det (så som du har föreslagit).’’ Så Abu Talha fördelade trädgården bland sina släktingar och kusiner. Volym 4, bok 51, nummer 31 Berättat av Ibn Abbas: En person sade till Allahs Budbärare, ’’Min moder dog, kommer det att gynna henne om jag skänker i välgörenhet till hennes fördel?’’ Profeten svarade jakande. Mannen sade, ’’Jag har en trädgård och jag har gjort dig till vittne att jag har skänkt det i välgörenhet till hennes fördel.’’ Volym 4, bok 51, nummer 32 Berättat av Anas: När profeten beordrade att moskén skulle byggas, sade han, ’’Oh Bani An-Nadjar! Föreslå för mig ett pris för er trädgård.’’ De svarade, ‘’Vid Allah! Vi kommer att be om dess pris bara från Allah.’’ Volym 4, bok 51, nummer 33 Berättat av Ibn ’Umar: När ’Umar fick en bit mark i Khaibar, kom han till profeten och sade, ’’Jag har en bit mark som är bättre än något jag fått tidigare. Så vad råder du mig angående den?’’ Profeten sade, ’’Om du vill kan du behålla den som en donation att användas för välgörande ändamål.’’ Så ’Umar skänkte marken i välgörenhet (dvs som en donation på villkor att marken varken skulle säljas eller ges som en present, inte testamenteras (och dess avkastning) skulle användas för fattiga, för släktingar, frigivning av slavar, Jihad, och för gäster och resande, och dess administratör kunde äga från den på ett rimligt sätt och han kunde också ge sina vänner från det utan att ha avsikten att bli förmögen av den.’’ Volym 4, bok 51, nummer 34 Berättat av Ibn ’Umar: ’Umar fick egendom i Khaibar och han kom till profeten och berättade om det för honom. Profeten sade till honom, ’’Om du så önskar kan du skänka det i välgörenhet,’’ Så ’Umar skänkte det i välgörenhet (dvs som en donation) dess avkastning skulle användas för de fattiga, de behövande, släktingar och gäster. Volym 4, bok 51, nummer 35 Berättat av Anas bin Malik: När Allahs Budbärare kom till Medina, beordrade han att en moské skulle byggas. Han sade, ’’Oh bani An-Nadjar! Föreslå för mig ett pris för er trädgård.’’ De svarade, ’’Vid Allah, vi kommer inte att be om dess pris förutom från Allah.’’ Volym 4, bok 51, nummer 36 Berättat av Ibn ’Umar: En gång gav ’Umar en häst i välgörenhet för att användas under krig för Allahs skull. Den hade givits till honom av Allahs Budbärare. ’Umar gav den till en annan man att rida på. När ’Umar fick reda på att mannen ville sälja hästen, frågade han Allahs Budbärare om han kunde köpa den. Allahs Budbärare svarade, ’’Du bör inte köpa den, för du skall inte ta tillbaka det som du har skänkt i välgörenhet.’’ Volym 4, bok 51, nummer 37 Berättat av Abu Huraira: Allahs Budbärare sade, ’’Mina arvingar kommer inte att ärva en Dinar eller en Dirham (dvs pengar) för det som jag efterlämnar (förutom ett fullvärdigt stöd för mina fruar och lönerna till mina anställda) ska ges i välgörenhet.’’
Volym 4, bok 51, nummer 38 Berättat av Ibn ’Umar: När ’Umar gav en donation hade han förbehållet att dess administratör skulle få äta från det och också ge till sin vän på villkor att inte lagra någonting för sig själv från det. Volym 4, bok 51, nummer 39 Berättat av Anas: Profeten sade (vid tidpunkten för byggandet av moskén), ’’Oh Bani, An-Nadjar! Föreslå för mig priset för er trädgård.’’ De svarade, ‘’Vi ber inte om dess pris förutom från Allah.’’ Volym 4, bok 51, nummer 40 Berättat av Jabir bin ’Abdullah Al-Ansari: Min fader blev martyr på dagen (för Ghazwa) vid Uhud och lämnade efter sig döttrar och några obetalda skulder. När tiden kom för att plocka dadelfrukterna, gick jag till Allahs Budbärare och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Du vet att min fader blev martyr på Uhud dagen och hade mycket skulder, och jag önskar att fordringsägarna skulle kunna träffa dig.’’ Profeten sade, ’’Gå och samla ihop olika sorters dadlar och lägg dom i olika högar.’’ Jag gjorde som han sade och bad honom sedan att komma. När fordringsägarna såg honom började de att göra pressande anspråk på sina rättigheter. När profeten såg hur de uppförde sig, gick han runt den största högen tre gånger och satt över den och sade, ’’Kalla på dina följeslagare (dvs fordringsägarna).’’ Sedan fortsatte han att mäta upp och ge till dem, tills Allah hade betalt alla min faders skulder. Vid Allah, det skulle ha gjort mig glad om Allah hade befriat mig från min faders skulder även om jag inte hade givit mina systrar en enda dadel. Vid Allah, alla högarna var fulla, (som de hade varit) och jag tittade på högen där Allahs Budbärare satt och noterade att det såg ut som om inte enda dadel hade tagits därifrån. |