Volym 4, Bok 53, Nummer 324:

Berättat av Ali:

Volym 4, Bok 53, Nummer 325:

Berättat av ’Aisha:

(Moder till de troende) Efter Allahs Budbärares död frågade Fatima, hans dotter Abu Bakr As-Siddiq om sin del av kvarlåtenskapen som Allahs Budbärare hade lämnat av Fain (byte som erhållits vid strid utan direkt krigsföring) och som Allah hade givit honom. Abu Bakr sade till henne, ”Allahs Budbärare har sagt, ’Våra ägodelar kommer inte att övertas, vad vi (profeter) än lämnar är Sadaqa (att användas till välgörenhet).’ Fatima, Allahs Budbärares dotter blev upprörd och slutade prata med Abu Bakr och fortsatte så tills hon dog. Fatima levde sex månader efter Allahs Budbärares död.

Hon brukade fråga Abu Bakr om sin del av egendomen som Allahs Budbärare hade lämnat vid Khaibar, Fadak och hans egendom i Medina (skänkt för välgörenhet). Abu Bakr nekade henne det och sade, ”Jag kommer inte att avvika från något som Allahs Budbärare brukade göra (hans tradition), eftersom jag är rädd att jag i så fall kommer att gå vilse.” Senare gav Umar profetens egendomar (för välgörenhet) i Medina till Ali och Abbas, men han behöll egendomar i Khaibar och Fadak i sitt förvar och sade, ”Dessa två egendomar är välgörenheten som Allahs Budbärare brukade använda för sina utgifter och akuta behov. Nu hanteras dessa av den anförtrodda ledaren.” (Az-Zuhri har sagt, ”De har hanterats på detta sätt fram tills idag.”)

Volym 4, Bok 53, Nummer 326:

Berättat av Malik bin Aus:

När  jag var hemma, steg solen högt och det blev varmt. Plötsligt kom ’Umar bin Al-Khattabs budbärare till mig och sade, ”De troendes ledare ber dig komma”. Så jag följde med honom till dess att jag steg in där ’Umar satt på en säng gjord av dadelpalms blad, utan någon madrass och han lutade sig mot en läderkudde. Jag hälsade på honom och satte mig ner. Han sade, ”Oh Malik! Några personer bland ditt folk med familjer kom till mig och jag har bestämt att en present ska ges till dem, så ta dem och dela ut bland dem.” Jag sa, ”Oh de troendes ledare! Jag önskar att du beordrar någon annan att göra det” Han sade, ”Oh människa, ta dem”. När jag satt där tillsammans med honom, kom hans dörrvakt Yarfa’ och sade, ”Uthman, Abdur-Rahman bin Auf, Az-Zubair och Sa´d bin Abi Waqqas ber att få träffa dig. Ska jag låta dem stiga in?” ’Umar sade, ”Ja”, Så de fick tillstånd och de kom in, hälsade på honom och satte sig ner. Efter en stund kom Yarfa’ igen och sade, ’’Kan jag låta Ali och Abbas att stiga in?” ’Umar svarade, ”Ja.” Så de steg in, hälsade på honom och satte sig ner. Då sade Abbas, ”Oh de troendes ledare! Döm mellan mig och honom (dvs Ali).” De hade en diskussion angående Bani An-Nadirs egendomar som Allah hade gett Hans Budbärare som Fai. Gruppen (Uthman och hans kompanjoner) sade, ”Oh de troendes ledare! Döm mellan dem och hjälp dem båda två”. ’Umar sade, ”Tålamod! Jag vädjar till er vid Allah, Som är Den som tillåter existensen av Himlen och Jorden,  vet ni att Allahs Budbärare sade,  ’Våra (profeters) egendom  kommer inte att ärvas, och vad vi än lämnar är Sadaqa (att användas till välgörenhet)’’ och Allahs Budbärare menade sig själv (genom att säga ”vi”). Gruppen sade, ”Han sade så.” ’Umar vände sig sedan till Ali och Abbas och sade, ”Jag bönfaller till er vid Allah, vet ni att Allahs Budbärare sade det?” De svarade, ”Han har sagt det.” Umar sade då, ”Jag kommer att tala med er angående detta. Allah tilldelade Hans Budbärare en särskild favör, något av denna Fai (byte) som Han inte gav till någon annan.” ’Umar reciterade sedan de heliga verserna: ” [Glöm inte att] ni varken har behövt sporra häst eller kamel för att vinna det byte [som ni tog från fienden och] som Gud har överlämnat till Sitt Sändebud. Gud lägger makten över dem Han vill i Sina sändebuds händer; Gud är allsmäktig.” (59:6)

’Umar tillade, ”Dessa ägodelar gavs exklusivt till Allahs Budbärare, men vid Allah, han tog det inte i sin ägo och uteslöt er del, och inte heller gynnade han sig själv på er bekostnad, men han gav det till er alla och han distribuerade det bland er till dess att denna egendom återstod av det. Allahs Budbärare brukade spendera sina årliga utgifter för sin familj genom den egendomen och han brukade spara resten av den för att användas för Allahs sak. Allahs Budbärare fortsatte så hela sitt liv. Jag frågar er vid Allah, känner ni till detta?” De svarade jakande. ’Umar vände sig till Ali och Abbas. ”Jag frågar er vid Allah, känner ni till detta?” Umar fortsatte, ”När Allah hade tagit Sin Profet till Sig, sade Abu Bakr, ’Jag är Allahs Budbärares efterföljare’’ så Abu Bakr tog över egendomen och förvaltade den på samma sätt som Allahs Budbärare hade gjort, och Allah vet att han var sann, gudsfruktande och rätt vägledd, och han var en som följde det som var rätt. När sedan Allah tog Abu Bakr till Sig och jag blev Abu Bakrs efterträdare så hade jag egendomen i min ägo de två första åren av mitt kalifat och jag förvaltade det på samma sätt som Allahs Budbärare och Abu Bakr hade gjort och Allah vet att jag har varit sann, gudsfruktande, rätt vägledd och en efterföljare till vad som är rätt. Nu har ni båda (Ali och Abbas) kommit för att fråga, med samma anspråk och av samma anledning. Du Abbas har kommit för att fråga om din del av din brorsons egendom och denne man, Ali har kommit för att fråga om sin frus del av hennes faders egendom. Jag har sagt till er båda att Allahs Budbärare har sagt, ’Våra (profeters) egendomar kommer inte att ärvas, utan det vi lämnar är Sadaqa (att används för välgörenhet).’ När jag ansåg att det var rätt att lämna över egendomen till er sa jag, ’Jag är redo att lämna över egendomen till er om ni önskar, med det  villkor att ni avger Allahs löfte och avtal att ni kommer att förvalta det på samma sätt som profeten brukade göra, så som Abu Bakr brukade göra och så som jag har gjort så länge jag har varit ansvarig för det.’’ Ni båda sade då till mig,’’Lämna över det till oss’’ och med det villkoret lämnade jag över det till er. Så jag frågar er, vid Allah lämnade jag över det till dem med det villkoret?” Gruppen svarade, ”Ja”. Då vände ’Umar sig till Ali och Abbas och sade, ”Jag frågar er vid Allah, lämnade jag över det till er med det villkoret?” De svarade, ”Ja” Han sade, ”Vill ni nu framlägga ett annat beslut? Vid Allah, med Vems tillstånd både himlarna och jorden existerar, jag kommer aldrig att fatta ett beslut avvikande från det jag redan har tagit. Och om ni inte klarar av det, återlämna det då till mig, och jag ska göra jobbet å era vägnar.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 327:

Berättat av Ibn Abbas:

Delegater från stammen Abdul-Qais kom och sade, ”Oh Allahs Budbärare! Vi är från stammen Rabia, och det finns otroende i stammen Mudar som hindrar oss från att komma till dig förutom under de heliga månaderna. Så var snäll och ge oss några föreskrifter som vi kan applicera på oss själva och också kan kalla vårt folk till, som vi har lämnat bakom oss.” Profeten sade, ”Jag påbjuder er att göra fyra saker och jag förbjuder er från fyra: ”Jag beordrar er att tro på Allah, dvs. att vittna att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah (Profeten pekade uppåt med sitt finger); att förrätta bönerna perfekt; att betala allmosan; att fasta under månaden Ramadan och att betala Khumus (en-femtedel) av krigsbytet för Allahs sak och jag förbjuder er att använda Ad-Dubba, An-Naqir, Al-Hatam och Al-Muzaffat (redskap som används för att förbereda alkoholhaltiga drycker).” (Se Hadith nr 50, Volym 1.)

Volym 4, Bok 53, Nummer 328:

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare har sagt, ”Mina arvstagare skall inte ta en enda Dinar (något som helst från min egendom), och allt som jag har lämnat, förutom för utgifter för mina fruar och arbetare som är Sadaqa (välgörenhet).”

Volym 4, Bok 53, Nummer 329:

Berättat av ’Aisha:

Allahs Budbärare dog, och det fanns inget i mitt hus som en levande varelse kunde äta förutom lite korn som låg på en hylla. Så jag åt utav det under en längre period och mätte upp det, och efter ett tag tog det slut.

Volym 4, Bok 53, Nummer 330:

Berättat av Amr bin Al-Harith:

Profeten lämnade ingenting efter sig vid sin död förutom sina vapen, en vit mulåsna och en bit mark som han hade gett i Sadaqa (välgörenhet).

Volym 4, Bok 53, Nummer 331:

Berättat av ’Aisha:

(Profetens fru) När Allahs Budbärares sjukdom försvårades bad han sina fruar om tillstånd att få bli vårdad i mitt hus, och de tillät honom det.

Volym 4, Bok 53, Nummer 332:

Berättat av Ibn Abu Mulaika:

’Aisha sade, ”Profeten avled i mitt hus dagen då det var min tur att vara med honom. Han låg lutad mot mitt bröst nära min nacke och Allah gjorde så att mitt saliv blandades med hans.” Aisha tillade, ”AbdurRahman kom med en Siwak men Profeten var för svag för att kunna använda den så jag tog den, tuggade på den och gav den sedan till honom och han gjorde rent sina tänder med den.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 333:

Berättat av Safiya:

(Profetens fru) Att hon kom för att besöka Allahs Budbärare när han befann sig i Itikaf (avskildhet i moskén under Ramadans sista tio dagar). Hon reste sig upp för att återvända och Allahs Budbärare följde med henne ut. När de närmade sig moskéns port, intill dörren av Umm Salamas hus, en annan av Profetens fruar, gick två män från Ansar förbi. De hälsade på Allahs Budbärare och gick sedan iväg. Allahs Budbärare sade till dem, ”Skynda er inte! (Hon är min fru).” De sade, ” Ärad vare Allah! O Allahs Budbärare (du är långt ifrån några misstankar)” och hans ord tog hårt på dem. Allahs Budbärare sade, ”Satan cirkulerar i en persons tankar så som blod cirkulerar i hans kropp. Jag var rädd att Satan skulle ge er dåliga tankar.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 334:

Berättat av Abdullah bin ’Umar:

En dag gick jag till övervåningen i Hafsas hus och jag såg Profeten utföra sitt naturbehov med ryggen vänd mot Qibla och ansiktet vänt mot Sham.

Volym 4, Bok 53, Nummer 335:

Berätta av ’Aisha:

Att Allahs Budbärare brukade utföra Asr bönen medan solen fortfarande lyste in i hennes Hujra (dvs i hennes bostad).

Volym 4, Bok 53, Nummer 336:

Berättat av Abdullah:

Profeten stod upp bredvid predikningsstolen och sade tre upprepade gånger. Han pekade mot ’Aishas hus (dvs österut) och upprepade tre gånger, ”Lidande (kommer att framträda) härifrån” och ”från den sida där Satans horn reser sig (dvs från öst)”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 337:

Berättat av Amra bint Abdur-Rahman:

Aisha, profetens fru berättade för henne en gång att Allahs Budbärare var med henne och hon hörde någon be om tillstånd att få komma in i Hafsas hus. Hon sade, ”Oh Allahs Budbärare! Denne man ber om tillstånd att komma in i ditt hus” Allahs Budbärare svarade, ”Jag ser honom. Det är den-och-den (dvs. Hafsas foster farbror). Det som anses vara förbjudet på grund av en blodsrelation är också förbjudet på grund av en  fosterrelation.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 338:

Berättat av Anas:

När Abu Bakr blev kalif, skickade han mig till Bahrain. Han skrev detta brev åt mig och stämplade det med profetens ring. Det var tre rader ingraverade i ringen. Ordet ”Muhammad” stod på en rad, ordet ”Budbärare” på den andra och ordet ”Allah” på den tredje. 

Volym 4, Bok 53, Nummer 339:

Berättat av Isa bin Tahman:

Anas tog fram två utslitna läderskor utan hår och med bitar av lädersnören. Senare berättade Thabit Al-Bonani för mig att Anas hade sagt att de skorna var profetens.

Volym 4, Bok 53, Nummer 340:

Berättat av Abu Burda:

'Aisha kom med ett slitet ylleplagg som var lappat och hon sade att det blivit så när Allahs Budbärare hade det på sig när hans själ togs..” Abu Burda tillade, Aisha tog fram ett tjockt midjetäcke likt det som görs av Yemeniterna och också ett plagg av typen Al-Mulabbada.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 341:

Berättat av Anas bin Malik:

När Allahs Budbärares kopp gick sönder, reparerade han den med en silvertråd vid sprickan. (Asim sade, ”Jag såg koppen, och jag drack vatten ur den”)

Volym 4, Bok 53, Nummer 342:

Berättat av Ali bin Al-Hussain

Att när de nådde Medina efter att ha återvänt från Yazid bin Muawiyah efter Hussain bin Alis martyrskap (må Allah vara barmhärtig mot honom), mötte Al-Miswar bin Makhrama honom och sa, ”Finns det någonting som du behöver hjälp med?” Ali sa, ”Nej”. Al-Miswar sade, ”Skulle du kunna lämna över Allahs Budbärares svärd till mig, för jag är rädd att folk kommer att ta det ifrån dig med tvång. Vid Allah, om du ger mig det kommer de aldrig att kunna ta det ifrån mig så länge jag är vid liv.” När Ali bin Abi Talib bad om Abu Jahls dotters hand vid sidan av Fatima, hörde jag Allahs Budbärare predika från predikarstolen angående detta och jag hade då kommit i puberteten. Allahs Budbärare sade, ”Fatima är från mig, och jag är rädd att hon kommer att prövas i sin religion (på grund av avundsjuka.)” Profeten nämnde då en av sina svärsöner som var från stammen Bani Abd Shams, och han prisade honom som en bra svärson och han sade, ”Det han än sade var sant, han gav mig ett löfte och uppfyllde det. Jag gör inte en tillåten sak förbjuden, inte heller gör jag en förbjuden sak tillåten, men vid Allah, Allahs Budbärares dotter och dottern till Allahs fiende (Abu Jahl) kan aldrig komma överens (som fruar till en och samme man). (Se hadith nummer 76, volym 5).

Volym 4, Bok 53, Nummer 343:

Berättat av Ibn Al-Hanafiya:

Om Ali skulle ha sagt något dåligt om Uthman skulle han nämna det den dag då några personer kom till honom och beklagade sig över Uthmans tjänstemän som var ansvariga för Zakat. Ali sade då till mig, ”Gå till Uthman och meddela honom följande, ”Detta dokument innehåller bestämmelser över spenderandet av Allahs Budbärares Sadaqa, så beordra dina tjänstemän som är ansvariga för Zakat att handla i enlighet med det.” Jag tog dokumentet till Uthman. Uthman sade, ”Ta tillbaka det, för vi är inte i behov utav det” Jag återvände till Ali med det och informerade honom om vad som hade sagt. Han sade, ”Lägg det där du tog det ifrån.”

Muhammad bin Suqa: Jag hörde Mundhir At-Thawri berätta från Ibn Hanafiya som sade, ”Min far har skickat mig med följande meddelande, ”Ta detta brev till Uthman för det innehåller profetens order rörande Sadaqa.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 344:

Berättat av Ali:

Fatima beklagade sig över att hon led av handkvarnen och av malningen, när hon fick nyheterna om att några slavflickor hade hämtats till Allahs Budbärare som krigsbyte. Hon gick till honom för att be om en tjänstekvinna, men hon kunde inte hitta honom så hon berättade för ’Aisha om sitt ärende. När profeten återvände, informerade ’Aisha honom om det. Profeten kom till vårt hus efter det att vi hade gått och lagt oss. Vi skulle gå upp när vi såg honom men han sa, ”Stanna kvar där ni är”. Jag kände svalkan av Profetens fötter mot mitt bröst. Sedan sade han, ”Ska jag berätta för er vad som är bättre än det som ni bad mig om? När ni går till sängs, säg ’Allahu Akbar (Allah är störst)’ 34 gånger, ’Alhamdulillah (all ära till Allah)’ 33 gånger och ’Subhanallah (ärad vare Allah)’ 33 gånger. Detta är bättre för er än vad ni bad om.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 345:

Berättat av Jabir bin Abdullah Al-Ansari:

En man bland oss fick en son som han gav namnet Al-Qasim. Ansar sade till mannen, ”Vi kommer aldrig att kalla dig för Abu-al-Qasim och vi kommer aldrig att glädja dig med denna välsignade titel”. Så han gick till Profeten och sade, ”Oh Allahs Budbärare! Jag har fått en son som jag har givit namnet Al-Qasim, och Ansar sade, ”Vi kommer aldrig att kalla dig för Abu-al-Qasim och vi kommer aldrig att glädja dig med denna välsignade titel”. Profeten sade, ”Ansar har sagt rätt. Använd mitt namn, men använd inte mitt Kunya (smeknamn) för jag är Qasim.’’  

Volym 4, Bok 53, Nummer 346:

Berättat av Muawiyah:

Allahs Budbärare har sagt, “Om Allah vill en människa väl ger Han henne förståelse i religionen (Islam). Allah är den som ger och jag är Al-Qasim (den som delar ut) och denna muslimska nation kommer att förbli segerrika över sina motståndare tills dess att Allahs order kommer och de kommer då fortfarande att vara segerrika.

Berättat av Abu Huraira: Allahs Budbärare har sagt, ”Jag varken ger er något eller undanhåller något ifrån er, utan jag är bara en som delar ut (Qasim), och jag ger så som jag beordras att ge.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 347:

Berättat av Khaula Al-Ansariya:

Jag hörde Allahs Budbärare säga, ”En del människor spenderar Allahs rikedom (muslimernas rikedom) orättvist och sådana människor kommer att få träda in i (Helvetes) elden på Återuppståndelsens Dag.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 348:

Berättat av Urwa-al-Bariqi:

Profeten har sagt, ”Hästar leder alltid till något gott. Nämligen belöning (i livet efter detta) och krigsbyte fram till Återuppståndelsens Dag”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 349:

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare har sagt, ”När Khosrau är besegrad kommer det inte att finnas någon Khosrau efter honom, och när Caesar är besegrad kommer det inte att finnas någon Caesar efter honom. Vid Honom som har mitt liv i Hans Händer, ni kommer att spendera deras rikedomar för Allahs sak”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 350:

Berättat av Jabir bin Samura:

Allahs Budbärare har sagt, ”När Khosrau är besegrad kommer det inte att finnas någon Khosrau efter honom, och när Caesar är besegrad kommer det inte att finnas någon Caesar efter honom. Vid Honom som har mitt liv i Hans Händer, ni kommer att spendera deras rikedomar för Allahs sak”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 351:

Berättat av Jabir bin Abdullah:

Allahs Budbärare har sagt, ”Krigsbyte har gjorts tillåtet för mig.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 352:

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare har sagt, ”Allah garanterar den som strävar för Hans sak och vars motivation för att gå ut i strid endast är Jihad för Hans skull och tron på Hans Ord, att Han kommer att låta honom inträda Paradiset (som martyr) eller låta honom återvända till sitt hem, med vad han har gjort sig förtjänt av i belöning och krigsbyte.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 353:

Berättat av Abu Huraira:

Profeten har sagt, “En profet bland profeterna utförde en militärexpedition och han sade till de som följde honom, ’Den som har gift sig med en kvinna och vill fullborda äktenskapet men som inte har gjort det ännu bör inte följa med mig. En man som bygger ett hus men inte färdigställt det med dess tak bör inte följa med mig och inte heller den som har får eller hon-kameler och som väntar på att de ska föda.’’ Profeten fullföljde expeditionen och när han kom fram till den staden när det var tid för eller nästan tid för Asr bönen, och sade han till solen, ’’Oh Sol! Du är under Allahs Order och jag är också under Allahs Order. Oh Allah, stoppa (dvs solen) från att gå ner.’’ Den hindrades och Allah gjorde honom segerrik.

Han samlade han ihop krigsbytet och elden kom för att bränna upp det, men den gjorde det inte. Han sade till sina män, ’’Några utav er har stulit ifrån bytet. Så en man från varje stam ska avge ett löfte om allians genom att skaka hand med mig.’’ De gjorde det och en mans hand fastnade över profetens hand. Profeten sade till mannen, ”Stölden har begåtts av ditt folk. Så alla i din stam skall avge ett löfte om allians genom att skaka hand med mig.’’ Två eller tre av männens händer fastnade över profetens hand och han sade, ’’Ni har begått stölden.’’ Då hämtade de ett huvud av guld som såg ut som ett kohuvud och lade det där. Elden kom och eldade upp krigsbytet.” Profeten tillade, “Allah såg vår svaghet och oduglighet och Han gjorde krigsbyte tillåtet för oss.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 354:

Berätta av Aslam:

Umar sade, ”Vore det inte för de muslimer som ännu inte finns, skulle jag ha delat ut (marken av) för varje stad som jag besegrar bland krigarna, så som Profeten delade ut Khaibar.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 355:

Berättat av Abu Musa Al-Ashari:

En beduin frågade Profeten, ”En man kan strida för krigsbytets skull, en annan man kan strida för att bli uppmärksammad av folk, och en tredje man kan strida för att visa sin position (dvs sitt mod). Vilket av dessa räknas som att strida för Allahs sak?” Profeten sade, ”Han som strider för att upphöja Allahs Ord (Islam), strider för Allahs sak.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 356:

Berättat av Abdullah bin Abu Mulaika:

Några silkesmantlar med guldknappar gavs till profeten. Han delade ut dem bland sina följeslagare och lade undan en åt Makhrama bin Naufal. Lite senare kom Makhrama tillsammans med sin son al-Miswar bin Makhrama till profetens hus. De stod vid porten och Makhrama sade (till sin son). ”Kalla honom (profeten) till mig.” Profeten hörde hans röst, tog en silkesmantel, gick ut och gav den till honom med guldknapparna synliga och sade, ”Oh Abu-al-Miswar! Jag hade lagt undan den här åt dig! Oh Abu-al-Miswar! Jag hade lagt undan den här åt dig!” Makhrama var en person med ett dåligt humör.

Volym 4, Bok 53, Nummer 357:

Berättat av Anas bin Malik:

Människorna brukade ge en del av sina dadelpalmer till profeten (som present) tills han besegrade Bani Quraiza och Bani An-Nadir. Då började han att återlämna deras gåvor.  

Volym 4, Bok 53, Nummer 358:

Berättat av Abdullah bin Az-Zubair:

När Az-Zubair reste sig upp under slaget av Al-Jamal, kallade han på mig och jag ställde mig bredvid honom. Han sade till mig, ”Oh min son! Idag kommer folk att dö antingen som förtryckta eller som förtryckare. Jag tror att jag kommer att dödas som förtryckt. Min största oro är mina skulder. Om vi betalar av lånen, tror du att det kommer att finnas något kvar av pengarna?” Han tillade, ”Oh min son! Sälj vår egendom och betala av mina lån.” Az-Zubair gjorde upp ett testamente över en tredjedel av sin egendom och testamenterade en tredjedel utav den delen till sina söner; nämligen Abdullahs söner.  Han sade, ”En tredjedel av en tredjedel. Om det återstår någon egendom efter avbetalningen av skulderna, ska en tredjedel (av en tredjedel som är kvar) ges till dina söner.” (Hisham, en tidigare återberättare tillade), ”Vissa av Abdullahs söner var lika gamla som Az-Zubairs söner dvs Khubaib och  Abbas. Abdullah hade nio söner och nio döttrar vid den tidpunkten.” (Abdullah, berättaren tillade:) Min fader, Az-Zubair fortsatte att dra uppmärksamheten till sina skulder genom att säga, ”Om du skulle misslyckas med att betala av en del av skulderna be min Herre att hjälpa dig.” Vid Allah! Jag förstod inte vad han menade tills jag frågade, ”Oh fader! Vem är din Herre?” Han svarade, “Allah (är min Herre).” Vid Allah, varje gång jag hade svårigheter med hans skulder, brukade jag säga, ”Az-Zubairs Herre! Betala av skulderna åt hans vägnar” och Allah hjälpte mig att betala av det. Az-Zubair blev martyr och lämnade ingen Dinar eller Dirham efter sig utan två bitar av mark av vilka en hette Al-Ghaba, och elva hus i Medina, två i Basra, ett i Kufa och ett i Egypten. Anledningen bakom hans lån var att om någon ville lämna pengar hos honom brukade han säga, ”Nej, (jag vill inte förvalta dessa), utan jag tar det som ett lån för jag är rädd att förlora dem.” Az-Zubair var aldrig guvernör eller insamlare av skatt eller något liknande, men han samlade sin egendom (från krigsbytet han fick) under striderna han deltog i tillsammans med profeten, Abu Bakr, ’Umar och Uthman. (Abdullah bin Az-Zubair fortsatte:) När jag räknade hans lån, uppgick det till två miljoner tvåhundratusen. (Hisham tillade:) Hakim bin Hizam träffade Abdullah bin Zubair och frågade, ”Oh min brorson! Vad uppgår min broders skulder till?” Abdullah höll det hemligt och sade, “Etthundratusen,” Hakim sade, ”Vid Allah! Jag tror inte din egendom kommer att räcka.” Abdullah sade, “Om det skulle uppgå till två miljoner tvåhundratusen då?” Hakim sade, ”Jag tror inte du kan betala av det. Om du inte har möjlighet att betala tillbaka det kan jag att hjälpa dig.” Az-Zubair hade redan köpt Al-Ghaba för etthundrasjuttiotusen. Abdullah sålde det för en miljon sexhundratusen. Sedan kallade han folket och sade, ”Den som har ett penningskrav på Az-Zubair bör komma till oss i Al-Ghaba.” Abdullah bin Jafar kom eftersom Az-Zubair var skyldig honom fyrahundratusen. Han sade till Abdullah bin Zubair, ”Om du önskar så kan jag förlåta dig skulden.” Abdullah bin Zubair svarade, ”Nej”. Ibn Jafar sade, ”Om du vill så kan du skjuta upp betalningen.” Ibn Az-Zubair svarade, ”Nej.” Abdullah bin Jafar sade, ”Du kan ge mig en markbit. ’’Abdullah bin Zubair sade, “Din markdel är från hit till dit.” Abdullah bin Az-Zubair sålde en del av egendomen (inklusive husen) och betalade av sina lån och behöll fyra och en halv del av marken (Al-Ghaba). Sedan gick han till Muawiya och Amr bin'Uthman, Al-Mundhir bin Az-Zubair och Ibn Zama var i sällskap med honom. Muawiya frågade, ”Vad har du värderat Al-Ghaba till?” Abdullah svarade, ”Etthundratusen för varje del.” Muawiya frågade, ”Hur många delar har du kvar?” Abdullah svarade, ”Fyra och en halv del.” Al-Mundhir bin Az-Zubair sade, ”Jag vill köpa en del för etthundratusen.” Amr bin Uthman sade, ”Jag vill köpa en del för etthundratusen.” Ibn Zama sade, ”Jag vill köpa en del för etthundratusen.” Muawiya sade, ”Hur mycket har du kvar nu?” Abdullah svarade, ”En och en halv del.” Muawiya sade, ”Jag skulle vilja köpa den för etthundrafemtiotusen.” Abdullah sålde även sin del till Muawiya för sexhundratusen. När Ibn Az-Zubair hade betalat av alla lån sade hans bröder, ”Dela ut vårt arv till oss.” Han sade, ”Nej, vid Allah, jag kommer inte att dela ut det till er förrän jag utannonserar under fyra påföljande Hajj säsonger, ”Kan de som har penningkrav på Az-Zubair träda fram så att vi kan betala av deras skuld.” Han började meddela detta offentligt varje Hajj säsong och efter fyra år delade han arvet till arvstagarna. Az-Zubair hade fyra fruar, och efter att en tredjedel av ägodelarna hade uteslutits (enligt testamentet) fick varje fru en miljon tvåhundratusen. Az-Zubairs totala egendom uppgick till femtio miljoner tvåhundratusen.

Volym 4, Bok 53, Nummer 359:

Berättat av Ibn ’Umar:

Uthman deltog inte i slaget vid Badr eftersom han var gift med en av Allahs Budbärares döttrar och hon var sjuk. Profeten sade till honom, ”Du kommer att få belöning och en del av krigsbytet motsvarande samma belöning och del som den får som har deltagit vid Badr.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 360:

Berättat av Marwan bin Al-Hakim och Miswar bin Makhrama:

När Hawazin delegationen kom till Allahs Budbärare efter att de hade omfamnat Islam så bad de profeten att återlämna deras egendomar och krigsfångar till dem. Allahs Budbärare sade, ”Jag anser att det bästa talet är det som är sanningsenligt, så ni får välja ett av de två; krigsfångarna eller rikedom, och jag har skjutit upp utdelningen.” Allahs Budbärare hade väntat på dem i över tio dagar efter att ha återvänt från Taif. När de förstod att Allahs Budbärare endast skulle återlämna en av de två sakerna sade de, ”Vi väljer våra krigsfångar.” Allahs Budbärare ställde sig upp bland Muslimerna och efter att ha prisat Allah så som Han förtjänar sade han, ”Dessa bröder till er har kommit till oss med ånger och jag finner det passande att jag återlämnar deras fångar till dem. Den som ser detta som en favör kan göra det och den som kräver sin andel kommer att kompenseras från det första Fai (dvs krigsbyte som fås utan att någon kamp har utkämpats) som Allah förser oss med, om han lämnar ifrån sig denna del.” Människorna sade, ”Å Allahs Budbärare vi går med på att frivilligt återlämna fångarna.” Allahs Budbärare sade, ”Jag vet inte vem av er som har gått med på detta och vem som inte har gjort det. Ni bör återvända och låta era ledare meddela mig om ert beslut.” Människorna återvände och pratade med sina ledare, och kom sedan till Allahs Budbärare och sade, ”Alla går frivilligt med på att återlämna fångarna och de har gett sin tillåtelse till detta.” (Az-Zuhri den tidigare återberättaren säger,) Detta har berättats för oss beträffande Hawazins fångar.

Volym 4, Bok 53, Nummer 361:

Berättat av Zahdam:

Vi var en gång hos Abu Musa och han bjöd oss på tillagad kyckling. En ljus man från stammen Bani Taim, med ett rödaktigt utseende som om han vore från de bysantiska krigsfångarna var närvarande. Abu Musa bjöd in honom till måltiden men han avböjde och sade, ”Jag såg kycklingarna äta orena saker så jag känner inte för att äta dem, och jag har dessutom svurit att jag inte ska äta kyckling.” Abu Musa sade, ”Kom så ska jag berätta för dig hur du kan upphäva din ed.’’ Jag gick till profeten tillsammans med några Al-Ashariyin och bad om transportmedel. Han sade,’’ Vid Allah, jag kommer inte att förse er med något och jag har inget som ni kan rida på.’’ Senare fick han några kameler i byte och han frågade efter oss, ’’Var är gruppen av Al-Ashariyun?’’ Han beordrade att vi skulle få fem kameler med vita pucklar. När vi gav oss iväg sade vi, ’’Vad har vi gjort? Vi kommer aldrig att välsignas med det som vi har givits.’’ Vi återvände till profeten och sade, ’’Vi bad om transportmedel, men du svor en ed att du inte skulle förse oss med något. Glömde du (din ed när du gav oss kamelerna?)’’ Han svarade, ’’Jag har inte försett er med transportmedel, utan Allah har försett er med det och vid Allah, om Allah vill och jag någonsin svär en ed om att göra något och jag sedan finner det vara mer fördelaktigt att göra något annat kommer jag att göra det som är bättre och sedan sona min brutna ed.’”

Volym 4, Bok 53, Nummer 362:

Berättat av Nafi:

Allahs Budbärare sände en Sariya mot Najd, och Abdullah bin ’Umar deltog i den. De vann ett stort antal kameler i krigsbyte. Varje person erhöll en del som innehöll  elva eller tolv kameler och de gavs en extra kamel var. 

Volym 4, Bok 53, Nummer 363:

Berättat av Ibn ’Umar:

Allahs Budbärare brukade ge en extra del till vissa utav deltagarna av armén som han skickade, utöver den delen de delade med den resterande gruppen.

Volym 4, Bok 53, Nummer 364:

Berättat av Abu Musa:

Vi fick nyheterna angående profetens flyttning när vi var i Yemen så vi gav oss iväg och flyttade med honom. Det  var mina två bröder och jag, och jag var den yngste. En av mina bröder var Abu Burda och den andre var Abu Ruhm. Vi var över femtio (eller femtiotre eller femtiotvå) personer från vårt folk. Vi gick ombord på ett fartyg som tog oss till An-Najashi i Etiopien där vi mötte Jafar bin Abu Talib och hans följeslagare tillsammans med An-Najashi. Jafar sade (till oss), ”Allahs Budbärare har sänt oss hit och beordrat oss att stanna här, så ni borde också stanna med oss.” Vi stannade med honom tills vi alla lämnade Etiopien och träffade profeten då han hade besegrat Khaibar. Han gav oss en del av dess krigsbyte (eller gav oss från dess krigsbyte). Han gav endast till de som hade deltagit i slaget med honom, förutom människorna på vår båt, förutom Ja’far och hans följeslagare, som han gav en del på samma sätt som han gav till dem (dvs människorna på båten).  

Volym 4, Bok 53, Nummer 365:

Berättat av Jabir har återberättat:

Allahs Budbärare sade (till mig), ”Om egendomen i Bahrain hade nått oss skulle jag ha gett dig så och så mycket.” Men egendomen i Bahrains nådde oss inte förrän efter profetens död. När egendomen hade nått oss  beordrade Abu Bakr någon att meddela, ”Den som har pengar att fordra av Allahs Budbärare eller den som Allahs Budbärare lovade någonting bör komma till oss.” Så jag gick till honom och sade, ”Allahs Budbärare lovade att ge mig så och så mycket” Abu Bakr skopade upp pengar med båda händerna tre gånger till mig.” (Sufyan illustrerade handlingen med att skopa upp med båda händerna och sade, ”Ibn Munkadir brukade visa det på det här sättet”.)

Berättat av Jabir: En gång gick jag till Abu Bakr och bad om pengar men han gav mig inga. Så jag gick till honom igen, men han gav mig inga, så jag gick till honom en tredje gång och sade, ”Jag bad dig om pengar men du gav mig inga, sedan bad jag dig igen men du gav mig inga och jag bad dig en tredje gång och du gav mig fortfarande inga. Du borde antingen ge mig något annars får du stå ut med att anses vara snål när det gäller mig.” Abu Bakr sade, ”Du säger att jag skulle vara snål när det gäller dig när faktum är att varje gång som jag avvisade din begäran hade jag en vilja att ge dig.”

(I en annan återberättelse tillade Jabir:) Så, Abu Bakr skopade upp pengar med båda sina händer åt mig och bad mig att räkna dem. Det var femhundra. Abu Bakr sa åt mig att ta två gånger det beloppet.

Volym 4, Bok 53, Nummer 366:

Berättat av Jabir bin Abdullah:

När Allahs Budbärare delade ut krigsbytet från Al-Jarana, sa någon till honom, ”Var rättvis (i din utdelning).” Profeten svarade, ”Sannerligen skulle jag vara beklaglig i fall jag inte skulle agera rättvist”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 367:

Berättat av Jubair bin Mutim:

Profeten talade om krigsfångarna från Badr och sade, ’’Skulle Mutim bin Adi levt och medlat för mig hos dessa människor, skulle jag ha frigett dem för hans skull.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 368:

Berättat av Jubair bin Mutim har återberättat:

Jag och Uthman bin Affan gick till Allahs Budbärare och sade, ”Oh Allahs Budbärare! Du har gett till Bani Al-Muttalib och försummat oss trots att vi båda har samma släktskap till dig.” Allahs Budbärare sade, ”Bani Muttalib och Bani Hashim är en och samma.” Profeten gav ingen andel till Bani Abd Shams och Bani Naufal. (Ibn Ishaq sade, ”Abd Shams, Hashim och Al-Muttalib var bröder och deras moder var Atika bint Murra och Naufal var deras broder och de hade samma fader).

Volym 4, Bok 53, Nummer 369:

Berättat av Abdur-Rahman bin Auf:

När jag stod i ledet på dagen för slaget vid Badr, såg jag mig både till höger och vänster och fann två unga pojkar från Ansar och jag önskar att jag hade varit starkare än dem. En av dem fångade min uppmärksamhet och sade, ”Oh farbror,Känner du Abu Jahl?” Jag svarade, ”Ja, hurså, min son?” Han sa, ”Jag har fått veta att han skymfar Allahs Budbärare. Vid Honom som har mitt liv i Hans händer, skulle jag se honom skulle min kropp inte lämna hans kropp förrän en av oss möter sitt öde.” Jag var förvånad över samtalet. Då fångade den andre pojken min uppmärksamhet genom att säga samma sak som den förste. En stund senare såg jag Abu Jahl gå runt bland folket. Jag sa till pojkarna, ”Se där! Det är mannen ni frågade mig om.” Så de båda attackerade honom med sina svärd och dödade honom och återvände till Allahs Budbärare för att informera honom om det. Allahs Budbärare frågade, ”Vem av er har dödat honom?” Båda två svarade, ”Jag har dödat honom.” Allahs Budbärare frågade, ”Har ni rengjort era svärd?” De svarade, ”Nej.” Han såg på deras svärd och sade, ”Sannerligen har ni båda dödat honom och bytet av den döde går till Muadh bin Amr bin Al-Jamuh.” De två pojkarna var Muadh bin Afra och Muadh bin Amr bin Al-Jamuh.

Volym 4, Bok 53, Nummer 370:

Berättat av Abu Qatada:

Vi gav oss iväg med Allahs Budbärare på dagen för slaget av Hunain. När vi mötte fienden, drog muslimerna sig tillbaka och jag såg en hedning kasta sig själv över en muslim. Jag vände om och attackerade honom bakifrån och slog honom på axeln med ett svärd. Han (hedningen) kom mot mig och tog tag om mig så våldsamt att jag kände att det var döden själv. Men döden överraskade honom och han släppte taget om mig. Jag följde efter Umar bin Al Kkattab och frågade honom, ”Vad är fel med människorna (då de flydde)? ” Han svarade, ”Detta är Allahs Vilja.” När människorna hade återvänt, satte sig Profeten och sade, ”Den som har dödat en fiende och kan bevisa det får ta den personens byte.” Jag reste mig upp och sa, ”Vem kommer att vara mitt vittne?” och satte mig ner igen. Profeten upprepade, ”Den som har dödat en fiende och som kan bevisa det får den personens byte.” Jag reste mig upp ytterligare en gång och sa, ”Vem kommer att vara mitt vittne?” och satte mig sedan ner. Profeten upprepade en tredje gång, jag reste mig upp ännu en gång och Allahs Budbärare sade, ”Oh Abu Qatada! Berätta vad som har hänt.” Då berättade jag hela historien för honom. En man reste sig upp och sa, ”Oh Allahs Budbärare” Han talar sanning, och jag har bytet från den mannen som dog. Så var snäll och gottgör honom till min fördel.” Abu Bakr As-Siddiq sa, ”Nej, vid Allah, han (Allahs Budbärare) kommer inte att gå med på att ge dig bytet som erhållits av en av Allahs lejon som krigar för Allah och Hans Budbärare.” Profeten sade, ”Abu Bakr har talat sanning.” Så Allahs Budbärare gav bytet till mig. Jag sålde rustningen (krigsbytet) och med pengarna köpte jag en trädgård vid Bani Salima, och detta var min första egendom jag fick efter min konvertering till Islam.

Volym 4, Bok 53, Nummer 371:

Berättat av Urwa bin Az-Zubair:

Hakim bin Hizam har sagt, ”Jag bad Allahs Budbärare om något och han gav mig det jag bad om. Jag bad honom ännu en gång och han gav mig det och han sade, ’Oh Hakim! Dessa rikedomar är som gröna sötsaker (dvs frukter), om man tar det utan girighet blir man välsignad av det och om man tar det med girighet då ger det ingen välsignelse och det kan jämföras med en som äter utan att bli tillfredställd. Och handen ovanför (dvs den som ger) är bättre än den som är under (dvs den som tar emot).’ Jag sade, ’Oh Allahs Budbärare! Vid Honom som har skickat dig med Sanningen. Jag kommer aldrig att be någon annan tills jag lämnar den här världen.’” När Abu Bakr var kalif kallade han på Hakim för att ge honom lite pengar. Hakim vägrade att ta emot något från honom. En gång kallade ’Umar på honom under sitt kalifat för att ge honom något, men Hakim vägrade att emot något från honom. Umar sade då, ”Oh Muslimer! Jag försöker ge Hakim sina rättigheter som Allah har givit honom men han vägrar att ta emot det.” Hakim accepterade aldrig något från någon efter profeten.

Volym 4, Bok 53, Nummer 372:

Berättat av Nafi:

Umar bin Khattab har sagt, ”Oh Allahs Budbärare! Jag svor ed att utföra en dag av Itikaf i den för-islamiska eran.” Profeten bad honom fullfölja det han hade svurit ed på. ’Umar fick två kvinnliga fångar av krigsfångarna från Hunain och han lämnade dem i några hus i Mecka. När Allahs Budbärare befriade fångarna från Hunain utan lösensumma fann man dem gående ute på gatorna. ’Umar sade till sin son, ”Oh Abdullah! Gå och se vad som har hänt.” Abdullah svarade, ”Allahs Budbärare har befriat fångarna utan lösensumma.” Han sade till honom. ”Gå och befria dessa två slavinnor.” Nafi tilllade: Allahs Budbärare utförde aldrig Umra från Al-Jarana och skulle han ha gjorde det skulle det inte vara okänt för Abdullah.

Volym 4, Bok 53, Nummer 373:

Berättat av Amr bin Taghlib:

Allahs Budbärare gav presenter till vissa personer och uteslöt andra. De som blev utan var missnöjda över det. Profeten sade, ”Jag ger mer till vissa personer, då jag befarar att de frångår den sanna tron eller mister tålamodet. Andra personer lämnar jag till deras godhet och tillfredställelsen som Allah har placerat i deras hjärtan, och Amr bin Taghlib är bland dessa.” Amr bin Taghlib sade, ”Detta uttalande från Allahs Budbärare betyder mer för mig än röda kameler.”

Berättat av Al-Hassan: Amr bin Taghlib berättade för oss att Allahs Budbärare fick lite egendom eller några krigsfångar som han fördelade på det sätt så som nämnts ovan (dvs. genom att ge till vissa och utesluta andra).

Volym 4, Bok 53, Nummer 374:

Berättat av Anas:

Profeten har sagt, ”Jag ger till folket av Quraish så att de håller fast vid Islam, eftersom de är nära sina liv av okunnighet (mao. de har nyligen omfamnat Islam och tron är ännu inte stark i deras hjärtan).”

Volym 4, Bok 53, Nummer 375:

Berättat av Anas bin Malik:

När Allah gynnade Hans Budbärare med stammen Hawazins egendomar som Fai’ (byte) gav han några män från Quarish upp emot ett hundra kameler var, varpå några män från Ansar sade om Allahs Budbärare, ”Må Allah förlåta Hans Budbärare! Han ger till Quraish och förbiser oss, när våra svärd fortfarande droppar av blod (från de otroende.” När Allahs Budbärare fick höra vad de hade sagt, kallade han till sig Ansar för att samla dem alla i ett lädertält och han bad ingen annan än dem att närvara. När de hade samlats, kom Allahs Budbärare till dem och sade, ”Vad är det för något som jag har fått höra att ni har sagt?” De lärda bland dem svarade, ”Oh Allahs Budbärare! De visa bland oss har inte sagt någonting, men de som är yngre bland oss har sagt, ’Må Allah förlåta Hans Budbärare! Han ger till Quraish och förbiser Ansar, när våra svärd fortfarande droppar (blöta) av de otroendes blod.’” Allahs Budbärare svarade, ’’Jag ger till dem eftersom de fortfarande är nära tiden av otroende (dvs. de har nyligen omfamnat Islam och tron är fortfarande svag i deras hjärtan). Glädjer det inte er att se folk återvända med rikedomar och att ni återvänder med Allahs Budbärare? Vid Allah, det ni återvänder med är bättre än det som de återvänder med.” Ansar svarade, ”Ja, Oh Allahs Budbärare, vi är nöjda.” Då sade Profeten till dem. ’’Ni kommer efter mig att finna andra som kommer att föredras framför er. Ha då tålamod till dess att ni möter Allah och ni möter Hans Sändebud vid Al-Kauthar (en damm i Paradiset).” (Anas tillade:) Men vi hade inte tålamod.

Volym 4, Bok 53, Nummer 376:

Berättat av Jubair bin Mutim:

Att när han var tillsammans med Allahs Budbärare och på väg tillbaka från Hunain började beduinerna att be Allahs Budbärare om så mycket saker att han var tvungen att gå under ett Samura träd där även hans lösa ytterplagg togs ifrån honom. Allahs Budbärare stod då upp och sade till dem, ”Ge min kappa tillbaka till mig. Om jag hade kameler lika många som dessa träd skulle jag ha delat ut dem bland er och ni skulle inte ha funnit mig vara snål, lögnaktig eller feg.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 377:

Berättat av Anas bin Malik:

När jag promenerade med profeten som bar ett ytterplagg från Najran med en tjock fåll kom en beduin fram till profeten och drog i hans klädesplagg så våldsamt att jag kunde se spåren som fållen lämnade på hans axlar. Beduinen sade då, ”Beordra någonting till mig från Allahs Givmildhet som du har.’’ Profeten vände sig mot honom, log och beordrade att en present skulle ges till honom.

Volym 4, Bok 53, Nummer 378:

Berättat av Abdullah:

För dagen vid slaget av Hunain, gynnade Allahs Budbärare några personer i utdelningen utav krigsbytet och uteslöt andra. Han gav Al-Aqra bin Habis etthundra kameler och han gav lika många till Uyaina och han gav också till några framstående araber och gynnade dem på det sättet. Då kom en person och sade, ”Vid Allah, den här utdelningen har inte varit rättvis inte heller har man syftet att behaga Allah.” Jag sade till honom, ”Vid Allah, jag kommer att informera Profeten om vad du har sagt.” Jag gick och berättade för profeten om det och han sade, ”Om Allah och Hans Budbärare inte handlar rättvist, vem kommer då att handla rättvist. Må Allah vara nådig mot Moses, för han skadades med mer än detta, trots det förblev han tålmodig.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 379:

Berättat av Asma bint Abu Bakr:

Jag brukade bära dadelkärnorna på mitt huvud från Az-Zubairs mark till mitt hus och det var ett avstånd av 2/3 av en Farsakh från mitt hus. 

Berättat av Hishams fader: Profeten gav Az-Zubair en bit mark av Bani An-Nadirs egendom (som erhållits som krigsbyte).

Volym 4, Bok 53, Nummer 380:

Berättat av Ibn ’Umar:

Umar bin Al-Khattab utvisade alla judar och kristna från Hijaz (Mecka och Medina). Allahs Budbärare tänkte  utvisa judarna efter att man hade besegrat Khaibar eftersom det landet nu tillhörde Allah, Hans Budbärare och muslimerna. Men judarna bad att få stanna på villkoret att de skulle arbeta och få hälften av frukten (av skörden.) Allahs Budbärare sade, ”Vi låter er stanna på dessa villkor så länge som  vi vill.” Därför stannade de kvar fram tills ’Umars kalifat då han utvisade dem till Taima och Ariha.

Volym 4, Bok 53, Nummer 381:

Berättat av Abdullah bin Mughaffal:

När vi belägrade fortet av Khaibar kastade en person en läderbehållare innehållandes fett. Jag sprang för att ta den men då jag vände mig om såg jag profeten och jag kände mig generad.

Volym 4, Bok 53, Nummer 382:

Berättat av Ibn ’Umar:

I våra besegringar brukade vi få honung och vindruvor i krigsbyte. Dessa åt vi och lagrade det inte.

Volym 4, Bok 53, Nummer 383:

Berättat av Ibn Abi Aufa:

Under belägringen av Khaibar drabbades vi av hunger. Dagen för slaget vid Khaibar slaktade vi åsnor och när vattnet i grytorna kokade lade vi i köttet. Allahs Budbärare beordrade att välta omkull grytorna och inte äta någonting av åsneköttet. Vi trodde att profeten förbjöd det eftersom en femtedel (khumus) från krigsbytet inte hade lagts åt sidan. Medan andra sade, ’’Han förbjöd ätandet av åsnor för alltid. Den tidigare återberättaren tillade, ”Jag frågade Said bin Jubair som sade, ’Han har förbjudit ätandet av åsnekött för alltid.’”

Volym 4, Bok 53, Nummer 384:

Berättat av Umar bin Dinar:

Jag satt tillsammans med Jabir bin Zaid, Amr bin Aus och Bajala år 70 efter Hijrah, samma år som Musab bin Az-Zubair var ledare för Basras pilgrimer. Vi satt vid kanten av Zamzam-källan och Bajala sade, ”Jag var en tjänsteman hos Juz´ bin Muawiya, farbror till Al-Ahnafs. Ett brev kom från ’Umar bin Khattab ett år innan han dog och i det stod, ”Upphäv alla äktenskap bland zoroastrier som har skett inom familjen (äktenskap som anses vara olagligt i Islam, en släkting som är Dhu-Mahram.).” ’Umar tog inte jizya från zoroastrierna förrän AbdurRahman bin Auf vittnade att Allahs Budbärare hade tagit emot Jizya från Hajars zoroastrier.

Volym 4, Bok 53, Nummer 385:

Berättat av Amr bin Auf al-Ansari:

(som var en bundsförvant till Amr bin Lu’ai och en av de som deltog i slaget vid Badr): Allahs Budbärare skickade Abu Ubaida bin Al-Jarrah till Bahrain för att samla in Jizya. Allahs Budbärare hade upprättat fred med folket i Bahrain och utsett Al-Ala bin Al-Hadrami som deras guvernör. När Abu Ubaida kom med pengarna från Bahrain, fick Ansar reda på det vid tidpunkten för morgonbönen. När morgonbönen var avslutad kom Ansar till profeten. Han såg på dem, log och sade, ”Jag känner på mig att ni känner till att Abu Ubaida har med sig något.” De svarade, ”Ja, Oh Allahs Budbärare!” Han sade, ”Gläd er och önska det som kommer att behaga er! Vid Allah, jag fruktar inte er fattigdom utan jag fuktar att ni kommer att leva ett liv av lyx liksom tidigare nationer gjorde. Att ni kommer att tävla med varandra om det såsom de tävlade om det och det kommer att förgöra er så som det förgjorde dem.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 386:

Berättat av Jubair bin Haiya:

’Umar skickade muslimerna till de ansenliga  länder för att kämpa mot hedningarna. När Al-Hurmuzan omfamnade Islam sade ’Umar till honom. ”Jag vill rådfråga dig angående dessa länder som jag planerar att inta.” Al-Hurmuzan sade, ’’Dessa länder och deras invånare är fiender till muslimerna, de kan liknas vid en fågel med ett huvud, två vingar och två ben. Om en av vingarna skulle skadas skulle den stå upp med två ben, en vinge och huvud, och om den andra vingen också skulle skadas skulle den stå med två ben och ett huvud, men om huvudet skulle skadas skulle de två benen och vingarna vara till ingen nytta. Huvudet symboliserar Khosrau, och den ena vingen Ceasar och den andra vingen Faris. Så beordra muslimerna att gå emot Khosrau.” Så ’Umar skickade oss (till Khosrau) och han utsåg An-Numan bin Muqrin till vår befälhavare. När vi nådde fiendens land kom Khosraus ombud ut med fyrtiotusen krigare och en tolk reste sig upp och sade, ”Låt en av er tala med mig!” Al-Mughira svarade, ”Fråga vad du vill.” Andra frågade, ”Vilka är ni?” Al-Mughira svarade, ”Vi är araber, vi levde ett svårt, eländigt, katastrofalt liv, vi brukade suga på skinn och dadelkärnor på grund av hunger. Våra kläder var gjorda av kamelskinn och gethår och vi dyrkade träd och stenar. När vi befann oss i detta tillstånd, sände Herren av himlarna och jorden, Upphöjd i Hans Ihågkommande och Majestätisk i Hans Höghet, sände till oss en Profet från våra egna, vars fader och moder vi känner till. Vår Profet, Herrens Sändebud har beordrat oss att strida mot er tills dess att ni endast dyrkar Allah eller ger Jizya. Och vår Profet har informerat oss att vår Herre säger: ”Den bland oss som dödas (blir martyr) träder in i Paradiset och där får han leva ett liv av lyx som han aldrig tidigare har skådat. Och den av oss som överlever kommer att bli er herre.” (Al-Mughira anklagade sedan An-Numan för att försena attacken och) An-Numan sade till Al-Mughira, ”Om du hade deltagit i ett liknande slag tillsammans med Allahs Budbärare skulle han inte anklagat dig för att vänta, han skulle heller inte ha vanärat dig. Men jag deltog i flera slag tillsammans med Allahs Budbärare och det var hans tradition att om han inte stred tidigt på morgonen så gjorde han när det hade börjat att blåsa och det var tid för bön (dvs efter middagstid).”

Volym 4, Bok 53, Nummer 387:

Berättat av Abu Humaid As-Saidi:

Vi deltog med profeten i slaget av Tabuk och kungen av Aila gav profeten en vit mulåsna och en mantel i present. Profeten skrev under ett fredsavtal med honom där han tillät honom att ha makten över sitt land.

Volym 4, Bok 53, Nummer 388:

Berättat av Juwairiya bin Qudama At-Tamimi:

Vi sade till ’Umar bin Al-Khattab, ”Oh ledare över muslimerna! Ge oss råd.” Han sade, ”Jag ger er rådet att fullfölja Allahs avtal (gjorda med Dhimmis) (de som betalar jizya) då det är er profets avtal och källan till er familjs försörjning (dvs skatterna från Dhimmis).’’

Volym 4, Bok 53, Nummer 389:

Berättat av Yahya bin Said:

En gång kallade Profeten till Ansar för att ge dem en del av Bahrain. Då svarade de, ”Nej! Vid Allah, vi kommer inte att acceptera det såvida du inte ger något liknande till våra bröder från Quraish också.” Han sade, ”Det kommer att bli deras om Allah så vill.” Men då Ansar envisades med sin begäran, sade han, ”Efter min bortgång kommer ni att finna andra som att föredras framför er. Så ha då tålamod tills dess att ni möter mig vid Al-Kauthars damm.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 390:

Berättat av Jabir bin Abdullah:

Allahs Budbärare sade en gång till mig, ”Om vinsten kommer från Bahrain, ska jag ge dig så och så mycket.” Vinsten från Bahrain kom efter Allahs Budbärares bortgång och Abu Bakr meddelade, ”Den som har blivit lovad något av profeten bör komma till mig.” Så jag gick till Abu Bakr och sade, ”Allahs Budbärare sade till mig, ’Om vinsten kommer från Bahrain, ska jag ge dig så och så mycket.’” Då sade Abu Bakr till mig, ”Skopa upp pengar med båda dina händer.” Jag skopade upp pengar med båda händerna och Abu Bakr bad mig räkna dem. Jag räknade dem och det var femhundra (guld pengar). Han gav mig totalt ettusenfemhundra (guldpengar).

Berättat av Anas: Pengar från Bahrain fördes till Profeten. Han sade, ”Dela ut det i moskén.” Det var den största summan som någonsin hade hämtats till Allahs Budbärare. Samtidigt kom Al-Abbas till honom och sade, ”Oh Allahs Budbärare! Ge mig eftersom jag gav lösensumman både för mig själv och Aqil.” Profeten sade till honom, ”Varsågod.” Han skopade upp pengar med båda sina händer och lade dem i sitt klädesplagg. Han försökte lyfta det men lyckades inte så han bad profeten. ”Kan du be någon hjälpa mig att lyfta det?” Profeten sa, ”Nej.” Al-Abbas sade då, ”Kan du själv hjälpa mig?” Profeten sade, ”Nej.” Al-Abbas lade tillbaka lite av pengarna, men kunde fortfarande inte lyfta det så han bad profeten ytterligare en gång, ”Kan du be någon hjälpa mig att lyfta det?” Profeten sa, ”Nej.” Al-Abbas sade då, ”Kan du själv hjälpa mig?” Profeten sade, ”Nej.” Al-Abbas lade ytterligare tillbaka lite pengar och bar upp resten på sina axlar och gick iväg. Profeten tittade efter honom när han gick iväg och han var förvånad över hans girighet. Allahs Budbärare gick inte därifrån förrän alla pengar var utdelade.

Volym 4, Bok 53, Nummer 391:

Berättat av Abdullah bin Amr:

Profeten sade, ”Den som dödar en person som har ett avtal med muslimerna kommer inte att känna doften av Paradiset, även om dess doft kan kännas från ett avstånd av fyrtio år.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 392:

Berättat av Abu Huraira:

När vi var i moskén kom profeten ut och sade, ”Låt oss gå till Judarna”. Vi gick tills vi nådde fram till Bait-ul-Midras. Han sade till dem, ’’Om ni omfamnar Islam, kommer ni att vara i säkerhet. Ni bör veta att jorden tillhör Allah och Hans Budbärare och jag vill utvisa er från denna plats. Så om någon av er äger egendom är han tillåten att sälja det, annars bör ni veta att jorden tillhör Allah och Hans Budbärare.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 393:

Berättat av Said bin Jubair:

Att han hörde Ibn Abbas säga, ”Torsdag! Och vet ni inte vad torsdag innebär? Efter det grät Ibn Abbas så pass mycket så att stenarna på marken blev blöta utav hans tårar. Jag frågade Ibn Abbas, ”Vad är det med torsdag?” Han sade, ”Det var då Allahs Budbärares hälsa försämrades. Han sade, ’Hämta ett ben, så att jag kan skriva ner något åt er så efter det kommer ni aldrig att gå vilse.’ Människorna var oeniga, trots att det var olämpligt framför en profet. De sade, ’Vad har hänt? Tror ni att han yrar?’ Fråga honom (så att vi förstår).’’ Profeten svarade, ’Lämna mig i fred eftersom jag är i ett bättre tillstånd än vad ni vill att jag ska göra.’ Sen beordrade profeten dem att göra tre ting, ”Utvisa alla hedningar från den Arabiska halvön, visa alla utländska delegationer respekt genom att ge dem presenter så som jag brukade göra.’ Den tidigare återberättaren tilllade, ”Profeten gav en tredje order som var något gynnsamt som antingen Ibn Abbas inte nämnde eller som han nämnde men jag har glömt.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 394:

Berättat av Abu Huraira:

När Khaibar hade besegrats gavs ett förgiftat stekt får till profeten som present från judarna. Profeten beordrade, ”Låt alla judar som har varit här samlas hos mig.” Judarna samlades och profeten sade, ”Jag kommer att ställa er en fråga. Kommer ni att tala sanning?” De svarade, ”Ja”. Profeten frågade, ”Vem är er far?” De svarade, ”Den-och-den”. Han sade, ”Ni har ljugit eftersom er far är den-och-den.” De sade, ”Du har rätt.” Han sade, ”Kommer ni nu att tala sanning om jag frågar er något?” De svarade, ”Ja Oh Abul-Qasim, och om vi skulle ljuga, kommer du att upptäcka det så som du upptäckte vår lögn angående vår far.” Han frågade, ”Vem är folket av helvetet?” De sade, ”Vi kommer att vara i helvetet ett tag, och därefter kommer ni att ersätta oss.” Profeten sade, ”Må ni förbannas och förödmjukas i det! Vid Allah, vi kommer aldrig att ersätta er.” Sedan frågade han, ”Kommer ni nu att tala sanning om jag ställer er en fråga?” De svarade, ”Ja, Oh Abu Al-Qasim.” Han frågade, ”Har ni förgiftat det här får?” De svarade, ”Ja.” Han frågade, ”Vad har fått er att göra något sådant?” De sade, ”Vi ville få reda på om du är en lögnare. I så fall skulle vi bli av med dig, och om du är en sann profet skulle giftet inte skada dig.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 395:

Berättat av Asim:

Jag frågade Anas om Qunut (åkallelse under bönen). Anas svarade, ”Det ska läsas före bugningen.” Jag sade, ”Den-och-den hävdar att du har sagt att den ska läsas efter bugningen.” Han svarade, ”Han misstar sig.” Sen berättade Anas att profeten åkallade ont för stammen Bani Sulaim under en månads tid, och det gjorde han efter bugningen. Anas fortsatte att säga, ’’Profeten hade skickat fyrtio eller sjuttio Qari´s (män som hade stor kunskap om Koranen) till några hedningar, men dessa stred med dem och dödade muslimerna trots att det fanns en fredspakt mellan de och profeten. Jag hade aldrig sett Profeten så ledsen och orolig över någon som han var över dem.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 396:

Berättat av Um Hani (Abu Talibs dotter):

Jag gick till Allahs Budbärare, dagen då Mecka erövrades och jag fann honom då han tog ett bad och hans dotter Fatima avskärmade honom. Jag hälsade på honom och han frågade, ”Vem är det?” Jag sade, ”Det är jag, Um Hani bint Abi Talib.” Han sade, ”Välkommen, oh Um Hani.” När han var färdig ställde han sig upp och bad åtta Rakat och var klädd i ett klädesplagg. Jag sade, ”Oh Allahs Budbärare! Min bror Ali har sagt att han kommer att döda en man som jag har gett asyl till. Mannen är den-och-den bin Hubaira.” Allahs Budbärare sade, ”Oh Um Hani! Vi kommer att ge asyl till den som du har gett asyl.” (Um Hani sade, ”Det besöket ägde rum under Duha (förmiddagen)).

Volym 4, Bok 53, Nummer 397:

Berättat av Ibrahim At-Tamimis fader:

Ali gav en predikan i vilken han sade, ”Vi läser ingen bok förutom Allahs Bok och vad som står på detta papper som behandlar utslag angående (vedergällning för) skador, åldern på kamelerna (som ges i Zakat eller som blodpengar) och det faktum att Medina är en helgedom mellan detta-och-detta berg. Den som inför kätteri i den (Medina), begår en synd eller ger beskydd till någon som gör detta kommer att utsätta sig för Allahs, änglarnas och alla människors förbannelse och ingen av hans obligatoriska eller frivilliga goda handlingar av dyrkan kommer att accepteras. Och den (befriad slav)) som visar välvilja mot andra än hans ägare kommer att utsätta sig för samma förbannelse. Och asyl som ges av en muslim ska respekteras av andra muslimer, och den som sviker en muslim när det gäller detta utsätter sig för samma förbannelse.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 398:

Berättat av Sahl bin Abi Hathma:

Abdullah bin Sahl och Muhaiyisa bin Masud bin Zaid gav sig iväg till Khaibar, vars invånare då ingick i ett fredsavtal med muslimerna. De delade på sig och senare fann Muhaiyisa att Abdullah bin Sahl hade blivit mördad och hans kropp var blodig. Han begravde honom och återvände sedan till Medina. Masuds söner Abdur-Rahman bin Sahl, Muhaiyisa och Huwaiuisa, kom till profeten och Abdur-Rahman avsåg att börja att prata, men profeten sa, ”Låt den äldste av er tala” då Abdur-Rahman var den yngste av dem. Abdur-Rahman var tyst och de andra två bröderna talade. Profeten sade, ”Om ni kan gå ed på vem som har begått mordet får ni er rättighet från mördaren.” De sade, ”Hur kan vi gå ed på vem som har begått mordet om vi inte har bevittnat mordet eller sett mördaren?” Profeten sade, ”Då kan judarna frigöra sig själva från anklagelserna genom en ed ( som tas av män där man hävdar att man inte har begått mordet).” De sade, ”Varför skulle vi  lita på en ed som är tagen av de otroende?” Profeten betalade då själv blodspengarna för Abdullah. (Se hadith nummer 36, volym 9)

Volym 4, Bok 53, Nummer 399:

Berättat av Abdullah bin Abbas:

Att Abu Sufyan bin Harb informerade honom att Herakles kallade på honom och de som var med karavanen från Quraish som hade åkt till Sham på handelsresa. Detta ägde rum under en vapenvila som Allahs Budbärare hade ingått med Abu Sufyan och de otroende från Quraish.

Volym 4, Bok 53, Nummer 400:

Berättat av ’Aisha:

En gång utsattes profeten för magi och det gjorde så att han trodde han hade gjort saker som han inte hade gjort.

Volym 4, Bok 53, Nummer 401:

Berättat av Auf bin Malik:

Jag gick till Profeten under slaget vid Tabuk och jag fann honom i ett lädertält. Han sade, ”Det finns sex tecken som visar på Domedagens närmande: Min död, besegringen av Jerusalem, pesten som kommer att drabba er (och döda många av er) liksom pesten som drabbar fåren, en ökning av rikedomar till en sådan grad att även om man får ett hundra dinarer förblir man missnöjd, sedan en olycka som ingen arabs hus kommer att undgå och sedan en vapenvila mellan er och Bani Al-Asfar (Byzantinerna) som kommer att förråda er och attackera er under åttio flaggor. Under varje flagga kommer det att finnas tolvtusen soldater.

Volym 4, Bok 53, Nummer 402:

Berättat av Abu Huraira:

På dagen för Nahr (dvs dagen för slaktning av offerdjur) skickade Abu Bakr mig tillsammans med några andra för att göra följande uttalande: ”Efter detta år kommer ingen hedning att få tillåtelse att göra Hajj, och ingen kommer heller att vara tillåten att utföra Tawaf runt Kaba naken.” Dagen av Al-Hajj-ul-Akbar är dagen för Nahr, och den kallas för al-Akbar (den stora) eftersom folket kallar den för Umra Al-Hajj-ul-Asghar (den lilla Hajj). Abu Bakr förkastade hedningarnas avtal och ingen hedning utförde Hajj under profetens år Hajj-ul-Wada’.

Volym 4, Bok 53, Nummer 403:

Berättat av Abdullah bin Amr:

Allahs Budbärare sade, ”Den som har följande fyra egenskaper är en ren hycklare: ”När han talar, ljuger han; om han ger ett löfte, bryter han det; om han ingår ett avtal visar han sig vara opålitlig och när han grälar uppför han på ett mycket oklokt ondskefullt och förolämpande sätt (orättvist). Den som har en utav egenskaperna, har en egenskap av hycklarna till dess att han lämnar det.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 404:

Berättat av Ali:

Vi skrev inte ned någonting från profeten förutom Koranen och det som är nedskrivet på detta papper, där Profeten sade, “Medina är en helgedom mellan dessa två berg. Den som inför kätteri i den, begår synd eller ger skydd till någon som gör detta kommer att utsätta sig för Allahs, änglarnas och alla människors förbannelse och ingen av hans obligatoriska eller frivilliga goda handlingar av dyrkan kommer att accepteras. En muslim som ger asyl till någon skall respekteras av alla muslimer även om det ges av en av någon av dem med den lägsta sociala statusen av dem. Den som förråder en muslim angående detta kommer att utsätta sig för Allahs, änglarnas och alla människors förbannelse och ingen av hans obligatoriska eller frivilliga goda handlingar av dyrkan kommer att accepteras. Och den frie slaven som visar välvilja mot andra än sin ägare som befriade honom, kommer att utsätta sig för Allahs, änglarnas och alla människors förbannelse och ingen av hans obligatoriska eller frivilliga goda handlingar av dyrkan kommer att accepteras.”

Berättat av Said: Abu Huraira sade till folket en gång, ”Hur kommer er situation att se ut då ni inte kommer att få varken en Dinar eller Dirham (i form av jizya från Dhimmis)?’’ Någon frågade honom, ”Hur vet du att det kommer att bli så, oh Abu Huraira?” Han sade, ”Vid Honom som har Abu Hurairas liv i Hans Händer, jag vet det genom uttalandet av den sanne och den sant inspirerade (dvs. Profeten).” Folk frågade, ”Hur lyder uttalandet?” Han svarade, ” Dhimmis (icke muslimer som bor i ett muslimskt land) som har beviljats Allahs och Hans Budbärares asyl kommer att bli kränkta, så Allah kommer att göra dem så djärva att de kommer att vägra betala jizya som de egentligen borde.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 405:

Berättat av Al-Amash:

Jag frågade Abu Wail, “Deltog du i slaget av Siffin?” Han svarade, ”Ja, och jag hörde Sahl bin Hunaif (när han var anklagad för att sakna entusiasm för att strida) säga, ’Du borde anklaga dina egna felaktiga åsikter. Jag önskar att du hade sett mig på dagen för Abu Jandal. Om jag hade haft modet att trotsa Profetens order, skulle jag ha gjort det. Vi var beredda med våra svärd för en sak som skrämde oss. Och vi gjorde det då vi fann att det var lättare för oss att göra det, förutom då det gällde det tidigare nämnda slaget (som vi utkämpat”.

Volym 4, Bok 53, Nummer 406:

Berättat av Abu Wail:

Vi var I Siffin och Sahl bin Hunaif ställde sig upp och sade, “Oh människor! Klandra er själva! Vi var med profeten dagen för Hudaibiya och om vi skulle bli kallade till strid, skulle vi ha stridit.’’ Men Umar bin Al-Khattab kom och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Är det inte vi som har rätt och våra motståndare som har fel?’’ Allahs Budbärare svarade, ’’Ja, det stämmer.’’ ’Umar sade, ’’Är inte våra döda i Paradiset och deras i Helvetet?’’ Han svarade, ’’Ja, det stämmer.’’ ’Umar sade, ’’Varför ska vi då acceptera ett ofördelaktigt avtal beträffande vår religion? Ska vi återvända innan dess att Allah dömer mellan oss och dem?’’ Allahs Budbärare sade, ’’Oh Ibn Al-Khattab! Jag är Allahs Budbärare och Allah kommer aldrig att vanära mig.’’ Då gick ’Umar till Abu Bakr och sade samma sak som han hade sagt till profeten.

Abu Bakr sade då till ’Umar. ’’Han är Allahs Budbärare och Allah kommer aldrig att vanära honom.’’ Efter det uppenbarades Surah Al-Fath (Segern) och Allahs Budbärare reciterade den i sin helhet framför ’Umar. ’Umar frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Var det (avtalet vid Hudaibiya) en seger?’’ Allahs Budbärare svarade, ’’Ja, det var det.’’

Volym 4, Bok 53, Nummer 407:

Berättat av Asma bint Abi Bakr:

Under fredsavtalet som Quraish hade med Allahs Budbärare kom min moder tillsammans med min morfar för att besöka mig och min moder var en hedning. Jag frågade Allahs Budbärare, ”Oh Allahs Budbärare! Min mor har kommit på besök och hon förväntar sig något av mig, skall jag ha en bra relation med henne?” Han svarade, ”Ja, ha en bra relation med henne.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 408:

Berättat av Al-Bara:

När profeten hade avsikt att utföra Umra sände han en person till folket av Mecka där han frågade om deras tillstånd för att träda in i Mecka. De bestämde att han inte skulle få stanna i mer än tre dagar, att han inte skulle få träda in om inte hans vapen var undangömda och att han inte skulle predika om Islam för någon. Ali bin Abi Talib började skriva ett avtal mellan dem . Han skrev, ”Detta är vad Muhammad, Allahs Budbärare har kommit överens om.” Meckaborna sade, ”Om vi ansåg att du (Muhammad) är Allahs Budbärare, skulle vi inte ha stoppat dig utan snarare följt dig. Så skriv istället, ”Detta är vad Muhammad bin Abdullah har kommit överens om…” Allahs Budbärare sade, ”Vid Allah, jag är Muhammad bin Abdullah, och vid Allah, jag är Hans Budbärare.” Allahs Budbärare kunde inte skriva själv så han bad Ali att sudda ut termen Allahs Budbärare. Ali sade, ”Vid Allah, jag kommer aldrig att sudda ut det.” Allahs Budbärare sade, ”Låt mig se pappret.” Och när Ali visade honom pappret, suddade profeten ut det själv. När Allahs Budbärare hade trätt in i Mecka och de tre dagarna hade passerat förbi kom Meckaborna till Ali och sade, ”Låt din vän (dvs. Profeten) nu lämna Mecka.” Ali informerade Allahs Budbärare om vad de hade sagt och Allahs Budbärare sade, ”Ja” och han lämnade Mecka.  

Volym 4, Bok 53, Nummer 409:

Berättat av Abdullah:

När profeten befann sig i nedfallning under bönen blev han omringad av en grupp människor från hedniska Quraish. Uqba bin Abi Muait kom med inälvorna från en kamel och kastade dem på profetens rygg. Profeten reste inte på sig förrän Fatima (hans dotter) kom och tog bort inälvorna från hans rygg och hon åkallade ondska över den som hade gjort denna ondsinta handling. Profeten sade, ”Oh Allah! Förgör Quraishs ledare. Oh Allah! Förgör Abu Jahl bin Hisham, Utba bin Rabia, Shaiba bin Rabia, Uqba bin Abi Muait och Umaiya bin Khalaf (eller Ubai bin Kalaf)." Senare hittade jag dem alla dödade under slaget vid Badr och deras lik hade kastats i en grop förutom Umaiyas eller Ubais eftersom han var kraftig person och när han släpades delades hans kroppsdelar innan han kastades ner i gropen.  

Volym 4, Bok 53, Nummer 410:

Berättat av Anas:

Profeten har sagt, “Varje förrädare kommer att ha en flagga på Uppståndelsens Dag.” En av de två tidigare återberättarna sade att flaggan kommer att vara fastsatt och den andra sade att den kommer att visas på Uppståndelsens Dag så att förrädaren kan bli igenkänd genom den.

Volym 4, Bok 53, Nummer 411:

Berättat av Ibn ’Umar

Profeten har sagt, ”Varje förrädare kommer att ha en fastsatt flagga på Uppståndelsens Dag, och flaggans position kommer att visa hans bedrägeri.”

Volym 4, Bok 53, Nummer 412:

Berättat av Ibn Abbas:

Allahs Budbärare sade på dagen för erövringen av Mecka. ”Det finns ingen mer migration  nu men Jihad finns kvar och goda avsikter. Och när ni kallas till Jihad bör ni komma ut direkt.” Allahs Budbärare sade också vid dagen för besegringen av Mecka, ”Allah har gjort denna stad Helig, den dagen då Han skapade himlarna och jorden. Så det är en helgedom genom Allahs påbud fram tills Återuppståndelsens Dag. Att strida i den har varit förbjudet innan mig och för mig var det tillåtet under en timma under en dag. Den (Mecka) är en helgedom genom Allahs påbud fram till Återuppståndelsens Dag. Dess taggiga buskar får inte skäras ner, dess villebråd får inte jagas, förlorad egendom (Luqata) får inte tas upp av någon annan förutom den som tillkännager det offentligt och dess gräs får inte ryckas upp.” Al-Abbas sade, ”Oh Allahs Budbärare! Förutom Idhkhir, då det används av guldsmederna och av folket för deras hus.” Profeten sade, ”Förutom Idhkhir.”