Från ‘’Islam at the crossroads’’

Det finns olika grader av religiös tolerans. Den lägsta graden är att tillåta ens motståndare att ha rätt att utöva sin tro. Otvivelaktigt i ett sådant fall är att individerna tillåts att njuta av trons frihet, men han kan kanske inte utöva sina religiösa plikter eller kan inte avstå från förbud enligt hans tro.

En moderat nivå av tolerans är att tillåta en individ att tro på det som han valt. I detta fall är han varken tvungen att förkasta sina religiösa plikter, inte heller är han tvingad att handla tvärtemot sin tro. Tex en jude tror att det är förbjudet att arbeta enligt hans tro. Att då tvinga honom att arbeta den dagen är inte tolerant. Likaså en kristen som går till kyrkan på söndagarna vilket är en del av hans tro, ska inte förhindras från att delta i det.

Den högsta graden av tolerans är att tillåta människor av olika tro att följa deras väg, även om en del av deras praktiska utföranden står i strid med den religion som är i majoritet. Det var denna grad av tolerans som muslimerna antog mot deras icke muslimska medborgare.

Muslimer tolererade den religiösa utövningen av de minoritet bland dem, inte genom att förbjuda dessa även om de stod i strid med statens ideologi. Om sådana förbud skulle ha pålagts icke muslimer, skulle det inte ha kunnat anses vara fanatism, för det är inte allt som anses vara lagligt inom religionen som nödvändigtvis en pålagd plikt.

Som exempel - även om en magier kan gifta sig med sin moder eller syster, kan han också gifta sig med andra kvinnor utan att det ses på ogillande, eller en kristen som är tillåten att äta griskött, kan också äta ko eller lamm eller kyckling, precis som han kan avstå från att dricka vin, även om Evangelierna tillåter intag av vin. Följdaktligen så har Islam beordrat icke muslimerna att avhålla sig från att gifta sig med nära släktingar, som är förbjudet enligt Shari’ah och att avhålla sig från vin eller griskött för deras muslimska bröders skull, och detta skulle inte orsaka dem någon religiös konflikt, eftersom dessa utövanden inte är obligatoriskt för dem.

Icke desto mindre så har Islam inte ställt några sådana krav, inte heller avsåg det att ställa icke muslimer emot det som är lagligt i deras religion men olagligt i Islam. Tvärtom, Islam föreskriver för muslimerna att tillåta icke muslimerna att iaktta de handlingar, som de tror är lagliga i deras religion.

Den muslimska toleransen

Det finns en annan aspekt i detta som inte kan hittas i lagens påbud, inte heller kan det påtvingas av regeringens domstolar; det är den så kallade ‘’andlighetens tolerans’’ som är grunden för en uppriktig attityd, välvilliga avtal, respekt för sina grannar, och alla innerliga känslor av fromhet, medkänsla och tillmötesgående. En sådan attityd behövs i det dagliga livet och kan inte uppnås genom konstitutionell lagstiftning eller genom domstolens rättsväsende. Toleransens anda praktiseras exklusivt i ett islamiskt samhälle. Det framkommer i ett flertal verser i Koranen, som berättar om föräldrar som försöker att vända bort deras söner från Guds Enhet till månggudadyrkan: ’’Omge dem i detta liv som sig bör (med dina ömma omsorger).’’ Koranen 31:15

Liknande är också Koranens kallan till rättfärdighet och rättvisa när det gäller icke muslimer som inte motsätter sig muslimernas religion: ‘’Gud förbjuder er inte att visa godhet mot de som inte bekämpar er på grund av (er) tro och inte driver er ut ur era hem, och (Han förbjuder er inte) att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska.’’ Koranen 60:8

Koranen beskriver de rättfärdiga i följande termer: ‘’de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta – oavsett deras behov och det pris de sätter på (födan)’’ 76:8

De tillfångatagna var månggudadyrkare när den här versen uppenbarades. Koranen förklarar också att det inte är någon skada i att ta på sig utgifter för månggudadyrkarnas skull som är släktingar eller grannar till muslimerna: ’’Det är inte din uppgift (Muhammad) att förmå människor att följa den raka vägen. Nej Gud vägleder den Han vill.

Allt det goda ni ger är för ert eget bästa, såvida ni ger det enbart för att vinna Guds välbehag.’’ Koranen 2:272

Muhammad ibn al-Hasan, Abu Hanifahs kollega och skrivare, har berättat att profeten hade skickat pengar till folket i Mecka när de hade torka. Det skulle delas ut bland de fattiga, även om profeten och hans följeslagare hade fått genomgå en hel del tortyr och förtryck genom Mecka-bornas händer.

Imamerna al-Bukhari, Muslim och Ahmad har återberättat att ’Asma bint Abu Bakrs sa: ‘’Under överenskommelsen med Quraish, kom min månggudadyrkande moder på besök. Jag frågade profeten (fred vare med honom), ’’O Allahs budbärare, om min moder kommer för att besöka mig, ska jag upprätthålla ett bra förhållande med henne?’’ Han svarade, ’’Ja du ska behandla henne vänligt.’’

Orden i Koranen indikerar på ett korrekt sätt vad som gäller under diskussioner med icke muslimer: ’’Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg: ’’Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja.’’ Koranen 29:46

Denna tolerans manifesterar i sig självt mycket tydligt profetens uppförande, när han hade att göra med Bokens folk, vare sig det var kristna eller judar. Profeten brukade hälsa på dem, behandla dem vänligt och med respekt, trösta deras sjuka och behandla dem efter mottot ’’leva och låta leva.’’

Ibn Ishaq i sin Sira (biografi av profeten) har sagt: ’’När en delegation av Najrans kristna kom till profeten i Medina, gick de in i moskèn på eftermiddagen för att träffa honom. Det var deras bönetid så de började att utföra deras bön i moskén. En del muslimer ville förhindra dem från att göra det, men profeten (fred vare med honom) sa, ’’Låt dem be.’’ Så de vände sig mot öster och utförde sin bön.’’

Baserat på denna händelse, så satte Ibn al-Qayyim, en mujtahid (dvs en med kunskap i Koranen/Sunnah/fiqh), upp en skylt framför moskén där det stod ‘’Tillåtelse beviljad för Bokens folk att utföra sin bön i närvaro av muslimer’’.

Översättning: Islam-Svarar