Av Karen Armstrong:

Detta är det största missförståndet om Islam, och är utan tvekan ett resultat av ett konstant upprepande och stereotypt utpekande som media ger Islam. Varje gång som spekulation uppstår efter att en bomb varit orsaken till en tragedi, så misstänker både icke muslimer och muslimer ett samband med Islam. Givetvis förnekas detta ivrigt, men en kvardröjande misstanke när det gäller muslimer stannar kvar i allmänhetens åsikt när det gäller terrorism, även om andra grupper identifieras som missdådare för någon specifik händelse.

När en vapenbärare attackerar en moské i Judendomen namn, när en katolsk gerillaman detonerar en bomb i förorten, eller när en serbisk ortodox militant våldtar och dödar oskyldiga muslimer, ses inte dessa som stereotypa för en hel tro. Aldrig kopplas dessa ting samman med den religion som är förövarens. Och ändå hur många gånger har vi inte hört orden ’’islamisk, muslimsk fundamentalist’’ osv kopplat till våld?

Bilder och terminologi är inflytelserikt på allmänheten, och en bitter eftersmak stannar kvar när Islam dagligen rapporteras om i huvudrubrikerna. Termen ’’islamisk fundamentalism’’ vad det nu betyder, har upprepats tillräckligt många gånger i samband med våldsamma händelser så att det blir naturligt att tänka att människor måste vara obekväma med det faktum att USA är hemort för ett dallrande muslimskt samfund. Problemet härstammar från de negativa bilderna av Islam. I allmänhetens rättssal så är Islam skyldigt tills det visats oskyldigt.

När man analyserar situationen, så finns det en fråga som borde ställas är: Uppmuntrar Islams läror till terrorism? Svaret är: Absolut inte. Islam fördömer de terroristhandlingar som sker av några vilseledda personer. Man ska inte glömma att inom alla religioner finns det kulter och vilseledda utövare, så det är deras läror som bör tittas på och inte handlingar som utförs av ett fåtal.

Dessvärre i media, när någon muslim begår en avskyvärd handling, så klassas han som ’’muslimsk terrorist’’. Medan en serb som mördar och våldtar oskyldiga kvinnor i Bosnien inte kallas för ’’kristna terrorister’’, inte heller får aktiviteterna på Nordirland stämpeln ’’kristen terrorism’’. När kristna från högerfalangen i USA bombar abortkliniker, kallas de inte för ’’kristna terrorister’’.

Om man reflekterar över dessa fakta, så kan man säkerligen dra slutsatsen att det finns en dubbelmoral i media. Även om religiösa känslor spelar en viktig roll i tidigare nämnda ’’kristna’’ konflikter så sätter inte media religiösa etiketter för de anser att sådana barbariska handlingar inte har något att göra med Kristendomens läror.

Men när något sker som inkluderar en muslim, så försöker de ofta lägga skulden på Islam självt – och inte på de vilseledda personerna. Självklart tillåter islamisk lag krig – varje religion eller civilisation som inte gjort det skulle aldrig överleva – men det tillåter inte attacker mot oskyldiga människor, kvinnor och barn. Det arabiska ordet ’’jihad’’ betyder helt enkelt ’’att sträva’’.

Ordet för ‘’krig’’ på arabiska är ‘’harb’’ inte ‘’jihad’’. ’’Att kämpa’’ mao är ’’att göra jihad’’ dvs att försvara Islam, muslimer eller att frita land där muslimer är förtryckta är i högsta grad tillåtet (och även uppmuntrat) i Islam. Dock måste sådana aktiviteter göras i enlighet med Islams läror. Islam förbjuder också tydligt ’’att ta lagen i egna händer’’, vilket betyder att enskilda muslimer inte kan gå runt och besluta vem dom vill döda, bestraffa eller tortera.

Rättegång och straff måste ske via laglig auktoritet och en kunnig domare. När man ser till händelser i den muslimska världen, måste det ihågkommas att en lång period av kolonialism kommit till ett slut nyligen i flera muslimska länder. Under den tiden, blev människor i dessa länder kulturellt, materiellt och religiöst exploaterade – i första hand av så kallade ’’kristna’’ nationer i väst.

Islam kan ses vara exotiskt eller t.o.m. extremt i den moderna världen. Kanske det beror på att religion inte dominerar det dagliga livet i väst, medan Islam anses vara ’’ett sätt att leva’’ för muslimer och ingen åtskillnad görs mellan det sekulära och det heliga. Liksom Kristendomen så tillåter Islam att kämpa i självförsvar, för att försvara religionen, eller för de som med tvång har blivit tvingade från deras hem. Strikta regler gäller under krigföring vilket inkluderar förbud att skada civila och att inte förstöra grödor, träd och boskap.

Ingenstans påbjuder Islam dödandet av oskyldiga. Koranen säger: ‘’KÄMPA för Guds sak mot de som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare.’’ Koranen 2:190

‘’Men visar de sig villiga att sluta fred, var då själv beredd till det och lita till Gud; Han är den som hör allt, vet allt. ’’ Koranen 8:61

‘’...om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedesfördärv, skall det anses som om han dödat hela mänskligheten. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.’’ Koranen 5:32

Krig är därför den sista utvägen, och det är beroende av de villkor som finns i den heliga lagen. Även om Mellanöstern är hemvist för färre terroristincidenter än Latinamerika och Europa tex, så anses det fortfarande vara den region där terrorismen är rotad.

Enligt en nyligen presenterad rapport från US State Department, ’’Patterns of Global Terrorism’’, så skedde 272 terroristincidenter i Europa, 92 i Latinamerika och 45 i Mellanöstern. 62 anti US incidenter skedde i Latinamerika förra året, 21 i Europa och 6 i Mellanöstern.   

Dessa nummer representerar en terroristtrend och inte en avvikelse, där majoriteten av förövarna inte har någon koppling till Mellanöstern eller Islam. Röda armé fraktionen i Tyskland, den baskiska separatiströrelsen i Spanien, de tamilska tigrarna i Sri Lanka, den Lysande Stigen i Peru och den nationalliberaliska armén i Colombia ses inte på med samma skräck som terroristgrupper med muslimsk bakgrund.

Det finns inget moraliskt försvar för terrorism oavsett etnisk eller religiös bakgrund hos förövaren eller offret, men den faktiska terrorismens bas har antingen gömts eller blivit förvrängd i allmänhetens ögon, speciellt när det gäller offentliga förhör om terrorism. Länder med de värsta terroristdåden bakom sig ligger inte heller i Mellanöstern. De är Colombia och Tyskland, himmelriket för drogkungar och neo-nazism.

Uppfattningen i Mellanöstern är att USA:s politik inte gäller människors intressen; det beskyddar Israel, medan det smäller till med sanktioner och vidtar militära åtgärder mot de länder som är olydiga mot deras politik, vilket resulterar i lidande, svält och t.o.m. slakt, allt i namnet att lära tyrannerna en läxa. Prioriteten i Mellanöstern för USA är inte mänskliga rättigheter och demokrati, utan snarare olja och stöd för Israel. Följden blir naturligtvis att anti amerikanska känslor ökar.

Sinnesstämningen hos allmänheten karaktiseras sedan som ’’islamisk fundamentalism’’, även om förbittring inte finns rotat i religionen. När det blir våldsamt så kallas det ’’radikal islamistisk fundamentalism’’ eller ’’islamisk terrorism’’. De varierande ’’terrorism experterna’’ gör kopplingar till Mellanöstern före någon annan möjlighet ens kan spekuleras över. De utnyttjar offrens lidande, deras familjer, och den amerikanska allmänhetens rädsla.

Extremister med muslimsk bakgrund kränker normerna i islamisk rättvisa och ska hållas ansvariga för deras brottsliga uppförande.

En israelisk journalist, Yo’av Kamy, som rapporterade händelserna i Tjetjenien och gjorde en slående kommentar om denna utveckling: ’’Väst kommer att berättas för – och kommer att vara benägen att tro – att förtrycket av tjetjenerna är en del av innehållet i en kosmisk kamp mot ’’islamisk extremism’’ som sträcker sig från Gaza till Algeriet, från Teheran till Khartoum. Ryssarna kommer att söka västs sympatier. Dom borde inte få det.’’

Saken är inte Tjetjenien, det handlar inte ens om Islam och väst. Debatter om religiösa krig och kulturella sammandrabbningar tar endast bort fokus från vad det handlar om: de maktlystna vill fortsätta att dominera de maktlösa, manipulera fakta för att influera den allmänna opinionen, för att på så sätt bibehålla status quo.

Översättning: Islam-Svarar

Karen Armstrong  (Wikipedia)