Bevis för hans profetskap.

Gudomlig vägledning är väl anpassat för vårt mänskliga behov. Gud underlättar förvärvandet av den vartefter människans behov ökar. Luft, vatten och solljus är nödvändiga för att människan ska kunna överleva, och därför har Gud givit alla möjlighet att förvärva den insikten till alla utan svårigheter.

Det största mänskliga behovet är att känna Skaparen, så därför har Gud gjort det lätt att lära känna Honom.

Bevisen för Gud skiftar dock till sin natur. På sitt eget sätt så är allting i skapelsen bevis för dess Skapare. En del bevis är så uppenbara så att en lekman omedelbart kan ’se’ Skaparen, som t.ex. när det gäller livets cirkel med liv och död. Andra ’ser’ Skaparens verk i matematikens elegans, fysikens konstanta universalism, och i utvecklingen av embryot:

’’I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd.’’ Koranen 3:190

Precis som människan behöver bevis för Guds existens, så behöver hon också etablera bevis för sanningen för de profeter som har talat i Hans namn. Muhammad, precis som profeterna före honom, gjorde anspråk på att vara Guds siste profet som skickats till mänskligheten. Naturligtvis är bevisen för sanningshalten i hans uttalande åtskilliga och varierande. En del är uppenbara, medan andra framstår endast efter djup reflektion.

Gud säger i Koranen:

’’Är det inte nog för dem (att veta) att din Herre är vittne till allt som sker?’’ Koranen 41:53

Gudomligt vittnande i sig är tillräckligt utan vidare bevisföring. Guds vittnande för Muhammad är följande:

• Guds tidigare uppenbarelser till tidigare profeter som profiterade om Muhammads ankomst.

• Guds handlingar: de mirakel och ’tecken’ Han gav som stöd för att stödja Muhammads anspråk.

Hur började det hela en gång i Islams tidiga historia? Hur blev de första troende övertygade om att han var Guds profet?

Den första person som trodde på Muhammds profetskap var hans egen fru, Khadija. När han skakande av rädsla återvände hem efter att han hade tagit emot gudomlig uppenbarelse, var hon hans tröst:

’’Aldrig! Vid Gud, Gud skulle aldrig vanära dig. Du har en god relation med dina släktingar, du hjälper de fattiga, är generös mot dina gäster, och hjälper dom som råkat i olycka.’’ Sahih Al-Bukhari.

Hon såg i sin man en man som Gud aldrig skulle förödmjuka, pga hans goda egenskaper, såsom att vara ärlig, vara rättvis och hjälpande de fattiga.

Hans närmaste vän Abu Bakr som hade känt honom hela sitt liv och var i nästan samma ålder, trodde i samma ögonblick som han hörde orden, ’’Jag är Guds budbärare’’ utan annan bekräftelse än att han kände sin vän väl.

En annan person som accepterade hans profetskap endast på detta sätt var ’Amr (1). Han sa:

‘’Jag brukade tänka före Islam att människor felade och inte hade något mål. Dom dyrkade statyer. Under tiden, hörde jag om en man som predikade i Mecka: så jag tog mig till honom.....Jag frågade honom: ’’Vem är du?’’ Han svarade: ’’Jag är en profet.’’ Jag sa igen: ’’Vem är en profet?’’ Han svarade: ’’Gud har skickat mig.’’ Jag sa: ’’Vad har Han skickat dig med?’’ Han svarade: ’’Jag har skickats för att upprätta band av vänskap, för att förstöra statyer, och för att tillkännage Guds enhet så att ingenting associeras med Honom (i dyrkan).’’ Jag sa: ’’Vem är med dig i detta?’’ Han svarade: ’’En fri man och en slav (hänvisande till Abu Bakr och Bilal en slav som hade omfamnat Islam vid den här tiden.) Jag sa: ’’Jag har för avsikt att följa dig.’’ Sahih Muslim

Dimad var en helare från öknen som var specialist på mentala sjukdomar. Vid sitt besök till Mecka hörde han Mecka-borna prata om att Muhammad (fred vare över honom) var tokig! Kunnig som han var inom sitt område sa han till sig själv, ’’Om jag stöter på den här mannen så kanske Gud låter mig hela honom.’’ Dimad träffade profeten och sa: ’’Muhammad, jag kan beskydda den som lider av mental ohälsa eller som är under förtrollning, och Gud helar den som Han så önskar för mina händer. Vill du bli frisk?’’ Guds profet svarade, och började med samma tal som han brukade börja med vid sina predikningar:

’’Ära och tacksamhet är för Gud. Vi ärar Honom och ber om Hans hjälp. Den som Gud leder kan ingen leda fel, och den som leds fel kan inte ledas rätt. Jag vittnar om att ingen förtjänar att dyrkas förutom Gud, Han är En, har inga kompanjoner, och Muhammad är Hans tjänare och budbärare.’’

Dimad, som slogs av skönheten i orden, bad honom upprepa dom och sa sedan, ’’Jag har hört ord från spåmän, trollkarlar och poeter, men jag har aldrig hört såna här ord, dom når till oceanens djup. Ge mig din hand så att jag får fastslå min trohet till dig i Islam. (2)

Efter att Gabriel hade framfört den första uppenbarelsen till profeten Muhammad, tog hans fru Khadija med honom för att besöka hennes gamle kusin Waraqa bin Nafal, en biblisk lärd för att diskutera det som skett. Waraqa kände igen Muhammad från profetiorna i Bibeln och bekräftade:

’’Detta är Bevararen av Hemligheter (ängeln Gabriel) som kom till Moses.’’ Sahih Al-Bukhari

Ansiktet kan vara själens spegel. Abdullah bin Salam, chef rabbinen i Mecka på den tiden, såg på profetens ansikte när han kom till Medina, och utropade: ’’I det ögonblicket då jag såg hans ansikte, visste jag att det inte var ansiktet på en lögnare!’’ Sahih Al-Bukhari

Många av dom som fanns runt profeten som inte accepterade Islam tvivlade inte på hans sanningshalt, men vägrade av andra orsaker. Hans farbror Abu Talib, som hjälpte honom under livets gång erkände Muhammads ärlighet, men vägrade att bryta upp från sina förfäders religion med rädsla för att behöva känna skam och med rädsla för att förlora sin sociala status.

Var han en lögnare?

En logisk analys beträffande hans anspråk.

Som har tagits upp tidigare så gjorde Muhammad anspråket ’’Jag är Guds budbärare.’’ Antingen sa han sanningen eller så ljög han. Vi börjar med det sistnämnda antagandet och undersöker alla möjligheter som ställts av skeptiker förr i tiden och idag, fokuserande på deras felföreställningar. Bara om alla möjligheter är uttömda så kan man därefter göra anspråk på den enda möjlighet som återstår - att han var sann i sitt anspråk. Vi ska också se vad Koranen har att säga om saken.

Var han en lögnare?

Är det möjligt för en lögnare att under en 23 årsperiod med orubblig visshet göra anspråk på att vara en profet som Abraham, Moses och Jesus, att säga att ingen mer profet kommer efter honom, att den Skrift han skickats med kommer att kvarstå som hans levande mirakel tills tidens slut?

En lögnare kommer att tveka, ibland tillsammans med sina vänner, ibland med sina familjemedlemmar, någonstans kommer han att göra ett misstag. Hans budskap som förmedlades under mer är två decennier, kommer att motsäga sig själv någonstans. Men vad vi kan erfara är att skriften som han förmedlade är fri från inre motstridigheter, hans budskap förblev konsekvent genom hela hans mission, och även mitt uppe i ett krig så utropade han sitt profetskap. (1)

Hans livsväg är en bevarad bok som finns tillgänglig för alla att läsa. Före Islam, var han känd bland sitt eget folk för att vara den som var trovärdig och pålitlig, en ärlig man, en person med integritet, och som inte ljög. (2) Det var av den anledningen som han kallades ’Al-Ameen’ eller ’den trovärdige’. Han motsatte sig starkt lögner och varnade mot det. Vore det möjligt för honom att under 23 år konstant framföra en lögn, en lögn som vore av den svårighetsgraden att den skulle göra honom till en utstött, när han var känd för att aldrig någonsin ha ljugit om någonting? Det stämmer inte överens med beskrivningen av en lögnare.

Om man skulle fråga varför någon som gör anspråk på profetskap och som ljuger om det, så skulle dennes svar angående orsaken antagligen bli något av dessa:

• Berömmelse, ära, rikedom och status.

• Moraliskt framsteg.

Om vi skulle säga att Muhammad gjorde anspråk på profetskap för att vinna berömmelse, ära och status, så skulle vi upptäcka att vad som hände var det motsatta. Muhammad som före sitt anspråk på profetskap hade en hög status utifrån alla aspekter. Han tillhörde den ädlaste stammen, den ädlaste av familjer och var känd för sin sanningshalt. Efter sitt anspråk blev han en utstött. Under 13 år utsattes han och hans följeslagare för plågsam tortyr, som ledde till döden för några av hans följeslagare, han utsattes för förnedring, sanktionering, och uteslutning av samhället.

Det fanns många andra sätt som en person kunde vinna framgång i samhället på den tiden, i första hand för tapperhet och för poesi. Om Muhammad skulle ha gjort anspråk på att han själv skrivit Koranen, detta kommer att förklaras längre fram, så skulle det ha varit tillräckligt för att hans namn och poesi skulle ha ramats in i guld och hängts på insidan av Kaba för all framtid, människor från hela världen skulle heligförklarat honom. Istället så utropade han sig inte vara författare av sin uppenbarelse, utan att det kom från den Ende högt uppe, och det var orsaken till att han förnedrades då och ända fram till vår tid.

Profeten var man till en rik handelskvinna, och han tog del av livets bekvämligheter som fanns tillgängliga för honom på hans tid. Men efter hans anspråk på profetskap, blev han den fattigaste av människor. Det kunde gå dagar utan att elden i hans spis tändes, och vid ett tillfälle drev hungern honom till moskên i hopp om att hitta något ätbart. Överheten i Mecka vid hans tid erbjöd honom denna världs rikedomar i hopp om att han skulle överge sitt budskap. Som svar på deras erbjudande, reciterade han han från Koranen, 41:1-38. Följande är en del av dessa verser:

’’De som säger: ’’Gud är vår Herre’’ och som vill följa den raka vägen, till dem stiger änglarna ned (med hälsningen): ’’Ni skall inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er! Tag emot det glada budskapet att paradiset som ni har blivit lovade (väntar er).

Vi är hos er och vakar över er i detta liv och i det liv som skall komma; och där skall allt som era själar längtar efter vara ert och det ni ber om skall ni få.

(Detta är) välkomsthälsningen från en förlåtande, barmhärtig Herre.’’

Vem talar ett skänare språk än den som kallar (människorna) till tron på Gud, som lever ett rättskaffens liv och som säger: ’’Jag hör till dem som har underkastat sig Guds vilja?’’

Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort (den dåliga handlingen) med en bättre – den som var din fiende kan bli din nära vän!

Men ingen annan än den som bär (oförrätter) med tålamod finner (styrka) att handla så; bara den lyckligast lottade finner (sådan styrka).'' Koranen 41:30-35

Om man skulle säga att Muhammad ljög och gjorde anspråk på profetskap för att frambringa en moralisk och religiös reform i ett samhälle utpräglat av ondska, så skulle det argumentet vara meningslöst i sig självt, för hur kan man frambringa en moralisk reform genom en lögn? Om Muhammad var så ivrig att upprätthålla och predika god moral och dyrkande av En Gud, kunde han då ha ljugit för sig själv? Om vi svarar att det inte är möjligt, så är det enda svaret att han sa sanningen. Det enda andra svaret är att han var tokig.

Not:

(1) Sahih Al-Bukari

(2) ’’Muhammad: His life based on the earliest sources’’ av Martin Lings, sidan 34

Var han tokig, en poet eller en trollkarl?

Var han tokig?

De som har haft att göra med mentalt sjuka vet att människor kan identifieras genom deras symtom. Muhammad visade inga tecken eller symtom på vansinne vid något tillfälle i sitt liv. Ingen vän, fru eller familjemedlem misstänkte honom för det och ingen övergav honom pga något vansinne. När det gäller hur profeten påverkades när han tog emot uppenbarelser, såsom svettningar och liknande, så berodde det på intensiteten i budskapet som han mottog och inte på något epileptiskt anfall eller en stund av vansinne.

Tvärtom, Muhammad predikade under en lång tid och kom med en Lag som var okänd utifrån sin fulländan och utmärkthet för dåtidens araber. Om profeten var tokig, så skulle det ha varit uppenbart för dom som fanns runt honom under denna 23-årsperiod. När, utifrån ett historiskt perspektiv, har en vansinnig man predikat sitt budskap att dyrka En Gud under tio år, av dessa år tillbringade han tre år tillsammans med sina följeslagare i exil, och därefter blev han landets ledare. Vilken vansinnig man har vunnit hjärtan och tankar hos de som mött honom och har därutöver vunnit respekt från sina motståndare?

Därutöver så erkändes hans närmaste följeslagare Abu Bakr och Umar för deras förmåga, ädelhet, kunnighet och finess. De var villiga att offra allt för den religion som han kom med. Vid ett tillfälle kom Abu Bakr med allt sitt bohag till Muhammad, må Gud ära honom, och när han tillfrågades vad han hade lämnat kvar till sin familj, så svarade han, ’’Jag lämnade Gud och Hans budbärare till dom!’’.

Abu Bakr var till yrket köpman och efter det att han hade valts som ledare för alla araber efter Muhammad, så spenderade bara två dirham på sig själv och sin familj.

Umar blev ledare av Arabien efter att Abu Bakr hade erövrat Syrien, Egypten och dämpat de persiska och romerska imperierna. Han var en man som var känd för sin rakryggade rättvisa. Hur kan någon föreslå att dessa personer följde en mentalt sinnesrubbad person?

Gud föreslår; stå framför Gud utan partiskhet eller förutbestämda meningar, och diskutera med en annan person eller tänk över det själv, denne profet besitter inte tokighet, han är lika stabil idag som han har varit under de 40 år ni har känt honom.

’’Säg: ’’Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller var man för sig vänder er till Gud och ber Honom (visa er sanningen), och att ni sedan noga rannsakar era hjärtan, Er landsman är inte besatt av andar; vad han gör är att varna er för det stränga straff som han ser hota er.’’ Koranen 34:46

Mecka-borna förnekade sen gammalt hans kall pga stam tillhörigheten, och dom var inte sanningsenliga i sin anklagelser när det gällde hans vansinne. Även idag finns det många människor som vägrar att acceptera Muhammad som en profet av den enda anledningen att han var arab och tillfredsställer sig själv på detta sätt genom att säga att han måste ha varit vansinnig eller att han arbetade för onda andar. Deras hat till araberna överförs till deras förnekande av Muhammad, även om Gud säger:

’’Nej, (han är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud) som har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av (de tidigare) budbärarnas (budskap).’’ Koranen 37:37

Trots att de hedniska araberna kände Muhammad mycket väl så fortsatte de att anklaga honom för vansinne, för de ansåg att hans religion var ett helgerån mot deras förfäders traditioner.

’’När (avgudadyrkarna) hör Våra klara budskap läsas upp för dem säger de (till de sina): ’’(Muhammad) är bara en man (som vi), som vill hindra oss att dyrka det som våra förfäder dyrkade’’ – och de säger: ’’Det (som han läser upp) är idel lögner, som (människor) sätter ihop’’. Och när de får höra sanningen säger förnekarna: ’’Detta är uppenbart ingenting annat än bländande vältalighet!’’

Men Vi har aldrig uppenbarat en Skrift för dem att studera eller sänt dem en varnare före dig.

(Andra folk) före dem förnekade sanningen och de hade inte fått ens tiondelen av vad Vi har gett dessa (senare tiders förnekare som bevis); men hur (hårt) straffade Jag inte deras (föregångare) när de beskyllde Mina sändebud för lögn!’’ Koranen 34:43-45

Var han en poet?

Gud nämner deras anklagelser i Koranen och svarar på det:

’’Kanske säger de: ’’Han är (bara) en poet; låt oss vänta och se vad ödet kan ha i beredskap (för honom!)’’

Säg: ’’Vänta gärna! Jag skall vänta med er!’’

Är det deras (berömda) visdom som talar på detta sätt – eller är de alltigenom onda människor?’’ Koranen 52:30-32

Gud beskriver poeterna på den tiden så att profeten ska kunna jämföras med dem:

’’Och poeterna – dem följer sådana som är osäkra om vägen.

Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål (1)

och hur de säger ett men gör ett annat!

Men (så uppträder) inte de troende som lever rättskaffens och ständigt anropar Gud och som försvarar sig mot angrepp (med löjets vapen). Och de som har gjort sig skyldiga till (dessa) orättmätiga angrepp skall (snart) få se vilken vändning deras liv kommer att ta!’’ Koranen 26:224-227

Arabiska poeter var dom som stod längst från sanningen, dom talade om vin, kvinnor, krig och fritidssysselsättning olikt profeten som inbjöd till ett gott uppförande, att tjäna Gud och hjälpa de fattiga. Muhammad följde sin egen väg före någon annans, till skillnad från poeterna och filosoferna på den tiden.

Koranen som profeten reciterade var olikt poesin i sitt uttryckssätt. Araberna på den tiden hade strikta regler när det gällde rytm, rim, stavelse och versslut. Koranen överensstämde inte med några av de regler som var kända på den tiden, och samtidigt så överträffar det all typ av text som araberna någonsin hade hört. En del av dom blev muslimer efter att ha hört endast ett fåtal verser från Koranen, baserat på deras vetskap att källan till något så vackert inte kunde komma från någon som skapats.

Muhammad var inte känd för att någonsin ha skrivit ett poem före Islam eller efter sitt profetskap. Profeten snarare misstyckte mot det. Sammanställningen av hans uttalanden, kallas Sunnah och det har noga bevarats och är helt annorlunda i sin utformning än vad Koranen är. Bevarad arabisk poesi innehåller inga verk skrivna av Muhammad.

Var han en trollkarl?

Profeten Muhammad lärde sig aldrig och praktiserade aldrig några trollkonster. Tvärtom han fördömde praktiserande av trollkonster och lärde sina följeslagare hur dom skulle skydda sig emot det.

Trollkarlar står i ett starkt förhållande till onda andar. Deras kompanjonskap tillåter dom att bedra människor. De onda andarna propagerar för lögner, synder, oanständighet, omoral, ondska och dom förstör familjer. Koranen klargör vilka de är som satan stiger ned till:

’’(Säg, Muhammad) ’’Skall jag säga er till vem de onda andarna stiger ned?

De stiger ned till alla syndiga bedragare (beredda att själva föras bakom ljuset);

de lyssnar gärna, men de flesta av dem lägger (egna) lögner (till det som de kan snappa upp).’’ Koranen 26:221-223

Profeten Muhammad var känd och erkänd för att vara en ärlig man som stod vid sitt ord och som inte var känd för att ljuga. Han beordrade god moral och ett gott uppförande. Ingen trollkarl i världshistorien har framkommit med en skrift som liknar Koranen eller Lagen.

Not: (1) Det idiomatiska uttrycket hama fi wad eller widyan (ordagr. ’’vandra (eller ströva) genom en dal’ resp. ’dalar’) används, som de flesta kommentatorer framhåller, för att beskriva en förvirrad (el. förvirrande) plan- och ändamålslös och ofta motsägelsefull, lek med ord och tankar. I sammanhanget har det funktionen att framhålla skillnaden mellan den precision som utmärker Koranens text, fri som den är från alla inre motsägelser och det dunkel eller den otydlighet som man ofta möter i poetiska verk.

Källa:IslamReligion.com

översatt till svenska : Islam-Svarar