’’...be Honom om förlåtelse för dina synder...’’ Koranen 47:19

’’Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron, hade du kunnat gå dem litet till mötes. Vi skulle i så fall ha fördubblat ditt straff i detta liv och fördubblat det efter döden och du skulle då inte ha funnit någon som tog dig i försvar inför Oss.’’  Koranen 17:74-75

Samma sorts klander gjordes mot honom efter slaget vid Badr och hans villighet att befria sina tillfångatagna om de gick med på att lära muslimer att läsa och skriva, vilket resulterade i att Allah SWT sade,

’’EN PROFET skall inte hålla fångar (som friges mot lösen) om inte kriget tagit stora proportioner. Ni står efter de osäkra vinster som ni kan uppnå i denna värld, men Gud vill (att ni eftersträvar) det eviga (goda)...’’ Koranen 8:67

Det sades att Muhammad (fred vare med honom) inte kunde hålla tillbaka sina tårar när denna uppenbarelse kom till honom.
De nämnda verserna är endast ett fåtal exempel på sådana klandrande yttranden.

En del orientalister försöker att förtala Islam genom att tillskriva en del verser i Koranen att de skulle betyda något annat än det som givits, speciellt när det gäller de verser där Allah SWT verkar att klandra Muhammad (fred vare med honom). De använder sedan dessa nya betydelser som bevis emot Muhammads (fred vare med honom) integritet och på det sätt som han framförde Allahs SWT budskap till människorna. Följande är exempel på dessa kontroversiella verser:

Vad skeptiker gör som använder dessa verser för att försöka skapa missnöje mot Islam, är egentligen att de bevisar att Koranen verkligen är Allahs SWT ursprungliga ord så som de uppenbarades för Muhammad (fred vare med honom). Bara det faktum att ingen av dessa verser av klander uteslutits eller har felciterats bevisar Koranens originalitet och bekräftar Allahs SWT löfte att bevara det intakt och att beskydda det från förvanskning, som det sägs i versen;

’’Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!’’  Koranen 15:9

Hela Koranen inklusive dessa verser av klander, uppenbarades för Muhammad (fred vare med honom) personligen. Då är det självklart att om han på något sätt skulle ha haft något tvivel om det gudomliga budskapet, skulle han ha försökt att dölja dessa verser utan att någon skulle ha vetat om dem eller misstänkt honom. Om Koranen skulle ha hittats på av Muhammad (fred vare med honom), skulle han inte ha lämnat kvar såna verser. När allt kommer omkring så var han bara en man, och människan till sin natur tar illa upp när hon blir kritiserad och lutar mot att tro att hon är immun mot att göra fel. Det finns ingen mänsklig doktrin vilken är självkritisk eller som inte försöker övertyga oss om dess nyttighet.

Så bara det faktum att dessa verser av klander har uppenbarats och överfördes intakt till Muhammad (fred vare med honom) följeslagare bekräftar det faktum att Koranen sannerligen är Allahs SWT ursprungliga tal och förser oss med bevis när det gäller Muhammads (fred vare med honom) integritet och ärlighet i att framföra budskapet.

När det gäller sura Al-Tawbah (9) så har en del orientalister anmärkt att detta kapitel, olikt andra passager i Koranen, inte börjar med Bismillah, dvs ’I Allahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn’. De anser att det utelämnandet är ett klart bevis för att Koranen inte är av gudomligt ursprung, och att Muhammads (fred vare med honom) minne – som de åberopar är dess sanne författare – hade svikit honom.

Det bör noteras att i denna sura så talar Allah SWT till kättarna som har blivit berövade Hans Barmhärtighet, och därför kan inte passagen öppnas med barmhärtighetens ord som Allah SWT har förvägrat dem, som det sägs i följande vers;

’’GUD OCH Hans Sändebud säger upp de fördrag som ni har slutit med avgudadyrkarna.’’  Koranen 9:1

Samma förvägran om barmhärtighet betonas i andra verser, av vilka följande endast är ett par exempel;

’’Gud avvisar (allt samröre med) avgudadyrkarna, och Hans Sändebud (gör detsamma.)....Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff (väntar dem).’’  Koranen 9:3

Sedan säger Allah SWT till Muhammad (fred vare med honom) hur han ska handskas med dessa avgudadyrkare och icke troende;

’’När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.’’  Koranen 9:5

‘’HUR SKULLE avgudadyrkarna kunna (göra anspråk på) fördragsenligt (beskydd) av Gud och Hans Sändebud...’’  Koranen 9:7

‘’Hur (skulle ett sådant fördrag vara möjligt)? Om de är er överlägsna i styrka tar de gentemot er varken hänsyn till släktskapsband eller till gällande regler om skydd. De låter tillmötesgående i sitt tal, men innerst inne känner de avsky (för er) och de flesta av dem är trotsiga syndare. De har sålt Guds budskap för en ynklig slant och de hindrar (människor) att följa Guds väg. Vad de gör är ont. De tar ingen hänsyn till vare sig släktskap eller gällande regler om skydd när det gäller en troende – deras fientlighet känner inga gränser.’’  Koranen 9:8-10

’’...kämpa då mot dessa förnekelsens (och trolöshetens) banerförare, vars eder saknar allt värde, för att förmå dem att upphöra (med sin angrepp). Eller tvekar ni att kämpa mot människor som har brutit sina eder och som hade planer att jaga bort Sändebudet och som var de första att angripa er? Hyser ni (sådan) rädsla för dem? Men om ni är (sanna) troende är det Gud som ni bör frukta! Kämpa mot dem! Gud skall straffa dem genom era händer och förödmjuka dem och hjälpa er till seger över dem. Och Han skall läka (såren i) de troendes bröst.’’  Koranen 9:12-14

’’DET ÄR inte rätt att de som sätter medgudar vid Guds sida och som vittnar mot sig själva att de förnekar sanningen, gör besök i moskeérna, Guds hus, eller befattar sig med deras underhåll. Allt vad dessa människor har strävat efter har gått om intet och Elden skall bli deras eviga boning.’’  Koranen 9:17

Verserna fortsätter att säga att Allah SWT inte ger vägledning till syndare;

’’TROENDE! Tag inte era fäder och era bröder till bundsförvanter om de sätter förnekelse högre än tro; de bland er som sluter sig till dem begår orätt (mot sig själva.’’ Koranen 9:23

’’De försöker utsläcka Guds ljus med sina ord, med det är Guds vilja att Hans ljus skall lysa med full styrka, hur förhatligt detta än kan vara för förnekarna.’’ Koranen 9:32

Om de människor som det hänvisas till i de verser som nämnts är de hedningar som hade förnekat Allahs SWT barmhärtighet och förlåtelse, hur kan då suran börja med orden barmhärtighet när det inte finns något utrymme för dess beviljande? Muhammad (fred vare med honom) hade inte glömt någonting. Det var snarare Allahs SWT plan att denna sura inte skulle börja med samma uttalande om Hans Barmhärtighet, för att visa Hans vrede och det straff som dessa kättare var dömda att lida.

För att återvända till verserna i vilka Allah SWT klandrar Muhammad (fred vare med honom), så säger Allah SWT i sura Muhammad till Hans profet;

’’...be Honom om förlåtelse för dina synder...’’  Koranen 47:19

Ändå i sura al-Fath (48 ) säger Allah SWT till honom;

’’VI HAR öppnat vägen för dig (Muhammed) till en klar seger. Gud vill förlåta dig de synder som du har begått och dem som du kan komma att begå,...’’  Koranen 48:1-2

Hur kan denna paradox förklaras? Hur kan Allah SWT be Muhammad (fred vare med honom) att be om förlåtelse för sin synd och också säga till honom att han beviljat honom förlåtelse för hans tidigare och kommande synder? Vidare vad är det för synd som har orakat denna klander?

Om vi noga undersöker alla dessa verser av klander kommer vi att märka att klandret riktar sig mot Muhammads (fred vare med honom) överdrivna iver att föra fram budskapet och att han talade om sig själv mer än han kunde stå ut med, som sägs i följande vers from sura Ta’ Ha’;

’’VI HAR inte uppenbarat Koranen för dig för att vålla dig bekymmer...’’  Koranen 20:2

Sedan säger Allah SWT till honom,

’’Kommer du kanske att gräma dig till döds, om de inte vill tro på detta budskap?’’ Koranen 18:6

’’PROFET! Varför pålägger du (dig själv) förbud...mot det som Gud har förklarat tillåtet för dig?’’ Koranen 66:1

’’Vi vet att vad de säger gör dig beklämd...’’ Koranen 6:33

’’(MUHAMMAD! Ibland frestas) du kanske att undanhålla något av det som uppenbaras för dig...’’  Koranen 11:12

’’Sörj därför inte (Muhammad) över dem (som vägrar att anta tron)...’’  Koranen 35:8

‘’MED BISTER min vände han sig bort när den blinde mannen kom fram till honom.’’  Koranen 80:1-2

‘’Om inte Gud redan hade beslutat (att överse med fel begångna under kamp för Guds sak), skulle ett hårt straff helt visst ha drabbat er för det (stora antal fångar) ni tog.’’ Koranen 8:68

‘’...men över deras (sinnen) har du ingen makt.’’ Koranen 88:22

‘’Säg: Jag är inte satt att vaka över er.’’  Koranen 6:66

Alla dessa verser innehåller någon sorts klander gentemot Muhammad (fred vare med honom), men klandret görs pga att han är överambitiös i att framföra budskapet och att ta på sig mer ansvar än han står ut med. Detta påpekas i den första av nämnda verser när Allah SWT säger till honom;

’’VI HAR inte uppenbarat Koranen för dig för att vålla dig bekymmer...’’  Koranen 20:2

Detta pga att Muhammads (fred vare med honom) uppgift var att framföra budskapet och förklara dess sanning, och att sedan överlämna ansvaret till lyssnarna att acceptera det eller inte. Detta faktum poängteras i följande vers;

’’Säg: ’’Sanningen från er Herre (framstår nu klar och tydlig); låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den.’’  Koranen 18:29

Återigen i sura Yunus (10) påminner Allah SWT fortfarande Muhammad (fred vare med honom) om målet med hans uppdrag när Han säger till honom;

’’Men kan du (Muhammad) påtvinga människorna tron?’’  Koranen 10:99

I de verser som nämnts har Allah SWT uteslutit tvång som ett medel att sprida trons budskap. För tro som påtvingas, eller som inte kommer från det inre hos personen, har inget värde. Vidare så har Allah SWT visat människan den rätta vägen och de belöningar som följer efter det. Han har också varnat människan från synd och informerat henne om de bestraffningar som syndare måste betala. Men eftersom Han har givit människan friheten att välja att följa en väg eller en annan så är det upp till henne vilken hon tar.

Muhammads (fred vare med honom) medvetenhet om följderna av att följa Allahs SWT givna tro såväl som hans bekymmer och medlidande för de som förnekar den, var orsaken till att han gjorde allt han kunde för att övertyga dem att ta sitt förnuft till fånga och acceptera sanningen. Men Allah SWT såg att Muhammad (fred vare med honom) hade tagit på sig en onödig och tröttsam uppgift som han inte avkrävdes, och Han var tvungen att dra hans uppmärksamhet till det.

Två ting är värda att notera. Det första är att alla de som använder verser av klander för att kasta en skugga över Islam är väsentligen motiverade av illvilja. De plockar ut endast verser som klandrar och lämnar de verser oberörda där Allah SWT lovordar Muhammads (fred vare med honom) värdiga uppförande och integritet, som uttalas i följande uppenbarelser;

’’Ditt liv och ditt handlande är ett lysande (exempel).’’  Koranen 68:4

’’Vi har sänt dig (Muhammad) en bart som (ett vittnesbörd om) Vår nåd till alla folk.’’  Koranen 21:107

’’...lyd Gud och Hans Sändebud, om ni är (sanna) troende!’’  Koranen 8:1

De verser som nämnts är endast ett fåtal exempel. Sannerligen borde bara en ohederlig kritiker som vet att han försvarar en förlorad sak i sina försök att etablera en relation mellan Allah SWT och Hans Budbärare, ta till en sådan tillflykt genom att fördunkla en sann betydelse och tillspetsa vissa verser och förbise andra.

Källa: Shaykh Muhammad Mitwalli al-Sharawi, ’The Miracles of the Quran’

Översättning: Islam-Svarar