Ett fåtal västerländska skrivare gör anspråk på att Islam baseras på slaveri. En del är fräcka om man ser till deras ruggiga historia när det gäller folkmord och slavbefolkningar. Och de stödjer deras anspråk på att referera till araber som förde slavhandel. Faktum är att de var de få opportunister som drog fördel av systemet som började långt före Islam kom in på scenen – ett system som Islam fick anpassa sig till att utplåna.

Ett fåtal västerländska skrivare gör anspråk på att Islam baseras på slaveri. En del är fräcka om man ser till deras ruggiga historia när det gäller folkmord och slavbefolkningar. Och de stödjer deras anspråk på att referera till araber som förde slavhandel. Faktum är att de var de få opportunister som drog fördel av systemet som började långt före Islam kom in på scenen – ett system som Islam fick anpassa sig till att utplåna. Alla vet att slaveri var arbetskraftssystemet som användes bland de större civilisationerna i världen under tusentals år före Islams ankomst. Pyramiderna i Egypten, den kinesiska muren, städerna i Babylonien, grekerna, romarna och perserna byggde alla med hjälp av slavarbetskraft. Men Islam byggde inte ett universellt broderskap genom förslavandet av människan.

Ändå visste Islam att en omedelbar deklaration om avskaffande inte kunde ta slut på slaveriet utan skulle endast ha skapat förvirring och allvarlig rubbning under den epoken. Islam inrättade istället ett program där slavar kunde assimileras in i ett fritt samhälle. På så sätt avvecklades gradvis slaveriet från det islamiska samhället.

Det blev obligatoriskt att alla slavar skulle utbildas. Muslimer föreskrevs att ge mat och ge kläder till slavar på samma sätt som till sig själva. Det blev påbjudet om en slav ville köpa hans eller hennes frihet skulle han eller hon få hjälp med pengar och medel för att kunna upprätthålla ett oberoende liv. Hård behandling av en slav förklarades vara tillräckligt för hans eller hennes frigörelse.

Därutöver så deklarerades att försoningen av vissa synder var att frige slavar, och att frige en slav förklarades vara en dygd av högsta slag och kanske i samma värde som bön och fasta...

Den ädla Koranen påbjuder:

’OCH VÄLJ hustru eller man bland dem av er som är ensamstående och av dem bland era manliga eller kvinnliga slavar som är lämpade för äktenskap. Är de (som ert val faller på) fattiga skall Gud i Sin godhet sörja för deras (behov); Gud når överallt, Vet allt....Och när de som ni rättmätigt besitter önskar sin frihet, upprätta då frihetsbrev för dem, om ni vet att de är friska (till kropp och själ), och dela med er åt de (frigivna) av det som Gud har gett er för er försörjning. Och tvinga inte era unga slavinnor till lösaktighet för att därmed uppnå en flyktig vinst, om de önskar ingå äktenskap. Men om de tvingas (till detta) skall Gud – sedan de har utsatts för (sådant) tvång – (visa dem att) Gud är förlåtande, barmhärtig.’’
Koranen 24:32-33

Slaveriets lag i dess rättsliga betydelse av ordet är nu föråldrat. Medan det hade betydelse, gjorde Islam slavens lott så lätt som möjligt. Abdullah Yusuf Alis förklaring gällande dessa verser är:

• ’’En slav, manlig eller kvinnlig kunde be om villkorlig frihet genom en skriven handling med den summa som krävdes för frigörelse, och som tillät slaven att under tiden förtjäna pengar genom lagliga medel och kanske gifta sig och bilda familj. En sådan gärning skulle inte förnekas om förfrågan var innerlig och slaven hade karaktär. Inte bara det utan även att husbonden hänvisas till att hjälpa till med pengar från sina egna resurser för att göra det möjligt för slaven att förtjäna sin egen frihet. ’’

• ’’Där slaveri var lagligt, finns numera det som kallas ’’vit slavhandel’’, och det utfördes av onda människor som tex ’Abdullah ibn Ubai, den hycklande ledaren i Medina. Detta fördöms å det starkaste. Medan moderna nationer har övergivit slaveri, så är den vita slavhandeln fortfarande ett stort problem....Det förbjuds i Islam. Ingen handel kan vara så föraktlig som den. De stackars olyckliga flickorna som är offer för en sådan skamlig handel kommer att få barmhärtighet från Allah, vars gåvor utvidgas till alla Hans skapelser.’’

• ’’Under det unika program som kallas assimilation, kunde slavar under den islamiska eran tillägna sig alla de rättigheter som fria medborgare hade, och uppnådde den högsta nivån socialt, politiskt och ekonomiskt. Profeten Muhammad (fred vare med honom) varnade sina följeslagare med: ’’Lyssna och lyd även om en svart slav blir er ledare, så länge som han bland er genomdriver Skaparens Lag.’’

Således kan vi läsa om Bilal Al Habashi, en fd slav från Etiopien som blev profetens närmaste medhjälpare och en av Islams mest prominenta personaligheter. Bilal hade också en fantastisk sjungande röst att kalla troende till bön under profetens livstid.

Sedan fanns det Zeyd ibn Harithah, slaven som profeten adopterade, som han överröste med kärlek och kultur så till den grad att han växte upp att bli en av Islams generaler.

Under Islams historia, hittar vi dynastier hos de som någon gång varit slavar men som sedan nådde makt och åstadkom segrar för de muslimska nationerna.

Vi kan läsa om Kafur, en slav från Sudan som upprestes att bli en ledare för Egypten och Syrien, vars namn sedan dess har blivit legendariskt för klokt ledarskap i Islam.

Vi kan även läsa om Malik Ambar, en annan afrikansk slav, som blev en strålande ledare i Mumbai (fd Bombay), Indien. Han var en av Nawabs (de muslimska prinsarna) av Indien.

Även slavarna hade alla sociala, politiska och ekonomiska dörrarna öppna för dem i Islam. Slavar upprestes att bli sultaner och slavkvinnor att bli favoriter till ledarna och mödrar till deras arvingar till tronen. Ibland blev en slav själv husbonde och erhöll frifödda mäns rikedom och makt i fruktan för honom.

Från dessa få exempel går det att se att varken ens härkomst, eller färgen på huden, inte födelseplatsen, kunde stå i vägen för den som kunde uppnå en position eller bidra med något i den muslimska världen. Att därför säga att Islam praktiserade slaveri vore att helt missförstå (eller misstolka) dynamiken i historien och i naturen och Islams urkund.

En del människor glömmer lämpligt bort att det finns en djupgående skillnad mellan det slaveri som fanns i de islamiska samhällena och den förnimmelse av slaveri som givits oss av de styggelser som praktiserades av de kungliga kolonierna.

Långt från att lura eller föra bort män från Indien eller Afrika, för att sättas i arbete på västindiska sockerrörsfält. Den minsta meningsskiljaktighet förtjänade tortyr genom att spännas ut naken över myrstackar, eller istoppad krut i båda ändarna och blåstes bort bara för att roa sig!

Eller bryr vi oss om att tänka kontraktsanställd arbetskraft som fortfarande existerar i en stor del av demokratierna i världen, där generationer av män brukar jorden i kedjor? De islamiska föreskrifterna för slavar förr i tiden är humana i jämförelsen med de förödmjukande ekonomiska slaveriet idag. De hade åtminstone hoppet om friheten.

Om man går djupare i detta, så har en samtida muslimsk lärd, Abul A’la Maududi förklarat det så här:

’’Islam står för frigörelse från all sorts slaveri såsom många hindrar framsteg för mänskligheten, eller inte tillåter den att följa dygdens och godhetens väg. Det betyder att människans frihet från diktatorer som förslavar henne genom tvång eller rädsla, får henne att göra det som är fel och berövar henne hennes värdighet, heder, egendom och liv. Islam befriar människan från sådan tyranni genom att berätta för henne att all auktoritet överlåts till Skaparen och endast till Honom. Endast Han är den sanne Härskaren... Så Islam ger människan frihet från rädsla och förtryck som påtvingats henne av människor såsom hon själv...

’’Islam betyder också frihetslängtan, inklusive livsglädje, som är själva svagheten hos människan som utnyttjas av tyranner och diktatorer, avsiktligt eller på annat sätt, det förslavar deras medmänniskor. Men det borde ingen tyst acceptera och underkasta sig människor som är som hon själv, eller sitta sysslolös för att se på tyrannisk vrede och inte våga utmana det. Det är en stor välsignelse i Islam som lärs ut till människor att modigt kämpa mot tyranni och förtryck snarare än att fjäska för dem utifrån feghetens träldom.’’

Så även om Islam står för fred, så accepterar den inte fred utifrån basen av förödmjukelse eller förnedrande. Fred i Islam är baserat på värdighet, frihet, broderskap och bestående säkerhet, inte på förödmjukelse och hjälplöshet och att ge upp för tyranneri, exploatering och förtryck.

Källa: islamweb

Översättning Islam-Svarar