Det ligger i missionärens tradition att gå från ett krav till ett annat i försöket att förvissa sig om ’’Allahs natur’’. I tidigare artiklar har påvisats att bland de mer vanliga teorierna som sprids är de som säger alltifrån att Allah (SWT) är ’’månguden’’ till att Ar-Rahman är ett uttryck för ’’granatäpple’’. Ett påstående som gjorts nyligen har också påskrivits den välsignade hälsningen av profeten Muhammad sallallah ’alayhi wa sallam. Och nu har ett ytterligare antagande gjorts i en artikel kallad ’’Did the Meccans worship Yahweh God’’, nämligen att ’Allah’ är synonymt med guden Hubal i det hedniska Mecka.
Det skulle givetvis vara en god idé att introducera läsarna att först förklara hur statydyrkan i det för-islamiska Arabien praktiserades.Varje stam hade olika statyer som de dyrkade. Generellt så delades föremålen för dyrkan in i tre olika typer, statyer gjorda av metall och trä, statyer av sten, och formlösa mängder av stenar som en stam eller något annat heligt, eftersom dess ursprung ansågs vara himmelskt när det i själva verket bara vara en bit av en vulkanisk eller meteorisk sten. (1)
Det är välkänt att varje arabisk stam hade dess egen ‘’chef staty’’ som de dyrkade. När det gäller Hubals position så kan följande nämnas.
Hubal var den störste medlemmen av den arabiska gudarna och fanns i Mecka, inne i Kaba. Pilgrimmer kom till dess tempel från alla håll. (2)
När det gäller Hubals natur har det kunna konstaterats att statyn är av traditionell Moabite i sitt ursprung. Martin Ling säger följande,
‘’Så ‘Abd al-Muttalib fortsatte att gräva utan att någon försökte stoppa honom, och en del av människorna höll redan på lämna helgedomen när han slog emot stenhällen vid källan och utbrast i tacksägelser till Gud.
Folket återsamlades och ännu flera kom, och när han började att gräva fram skatten som Jurhum hade grävt ner där, så gjorde alla anspråk på att få en del av det. ’Abd al-Muttalib gick med på att det skulle dras lott om varje föremål, om det skulle stanna kvar i helgedomen eller tillhöra honom personligen eller om det skulle delas bland stammarna. Detta hade blivit det erkända sättet att fatta beslut när något var tveksamt, och det gjordes på det sättet att man spådde med pilar inne i Kaba, framför Moabite statyn Hubal...’’ (3)
Eftersom det alltid har varit känt att statyn Hubal är en betydande Moabite (dvs Baal) så raserar det ytterligare en framlagd anklagelse. Hitti verkar att instämma med Moabite ursprunget när det gäller Hubal genom att säga,
’’Hubal (från Aram, för dimma, ande) var uppenbarligen chefs gudomen i Kaba, och presenterades i en mänsklig form. Jämte honom fanns det ritualer med pilar som användes för spådom av siaren (kahin, från arameiskan) som brukade dra lott bland dem. Traditionen i ibn-Hisham, framställer ’Amr ibn-Luhayy som den som tog in denna staty från Moab eller Mesopotamien, och det må ha en kärna av sanning såtillvida att den bibehålles i minnet av det arameiska ursprunget av en gudom. Vid erövringen av Mecka av Muhammad (fred vare med honom) mötte Hubal samma öde som de andra statyerna och förstördes.’’ (4)
Hur det förutsattes att denna var detsamma som Allah är utan tvivel ett mysterium som endast missionärerna kan förstå. Det tillstås även av Hitti att Hubal mötte samma öde som de andra statyerna vilka förstördes vid erövringen av Mecka.
Således står det klart att det inte finns någonting i det missionäriska uttalandet ’’som allvarligt skadar det muslimska anspråket angående Allah i för-islamisk tid skulle vara samma Gud som Abrahams’’ inte heller kan missionärens sökande av stöd från Psaltaren och ett cirkel resonemang som är ’’bevis sammankopplar Allah med Hubal’’ till någon nytta. Som redan noterats tidigare, så var Hubal den viktigaste statyn för Quraish, på samma sätt som Al-Lat var den viktigaste statyn för Ta’ifans.
Trots deras böjning för statydyrkan så är det förvånande, som en lärd noterar (5) att Quraish inte har glömt bort Allah som den Suveräne Herren av Universum. Vad som är uppenbart klart från de bevis vi har presenterat är att dyrkandet av Hubal som senare adopterades in i den tro som meckanerna hade, redan tidigare hade erkänt existensen av Allah som den Ende Guden. Så Islam har identifierat sig själv med de andra semitiska religionerna (Judendom och Kristendom) och kallat dess utövare med dessa ord,
’’Säg: ’’Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon annan än Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe.’’ [Koranen 3:64]
Detta är ’religio naturalis’ med vilken Islam hävdar som en första princip att hela mänskligheten utrustats med denna medfödda religiositet.
Det är intressant att notera att trots propagerandet för den dumdristiga teorin att Allah = Hubal, så finns det utrymme för att framlägga följande ’’dementi’’ under missionärens kapitel gällande Addendum,
’’Således, även om Koranen nämner Baal och det skulle visa sig vara en referens till Hubal, så skulle det endast påvisa att Muhammad skiljde på Allah och Hubal genom att göra Allah till den sanne universelle Guden.’’
Det är en uppenbar flykts taktik för någon som aldrig varit klar över Hubals ’’position’’ i det för-islamiska dyrkandets medvetande och som vill lämna bakdörren öppen om någonting ’’katastrofalt’’ skulle inträffa emot den teori som han propagerar för. Nåväl katastrofen har redan inträffat.
Och endast Allah (SWT) vet bäst, endast Han är värd all dyrkan.
Referenser
1. M.H. Haykal, The Life of Muhammad (översättning Isma’il R. al Faruqi), sidan 20
2. Haykal, ibid.
3. Martin Lings, Muhammad: His Life Based on the Earliest Sources, sidan 11
4. Philip K. Hitti, History of the Arabs, sidan 100
5. Referererande till M. Mohar Ali, Sirat al-Nabi and the Orientalists, Vol. 1 A, sidan 74 för en utförlig diskussion.
Källa: Mohd Elfie Nieshaem Juferi
Översättning Islam-Svarar